Nå väl, hvad skulle väl kunnå hindra er derifrån? Jag hoppas, min bästa granne, att ni mer än en gång kommer och helsar på mig. Ämnar ni blifva här länge? Några månader kanhända.n Jaså, ni stannar icke här för alltid. Det finns ingenting här i verlden som vatar beständigt. Förlåt mig, min fru, bekymmer kunna räcka i evighet. Ack, ni är filosof. Hör på, jag skall säga er hvad jag. tänker. Nyss var jag nöjd med min anspråkslösa. förmögenhet, mitt gamla hus och min tarfliga middag ... Men månne jag nu blifver lika tillfredsställd dermed? Ack, om jag vore i ert ställe, så tror jag icke att jag skulle inbjura fattigt folk att bese rikedomarne i mitt slott. , . Ni skämtar vä? Kan detta glitter förblända er? Har ni aldrig sett några praktfullare slott än detta? Jag. har visserligen sett storartade byggnader och fannde anrättningar, men ... Nå väl, säg ut.n Men, ser ni, min fru, det har aldrig förunnats mig att uti dessa byggnader få höra en röst sådan som er, eller att få sitta vid hågot af dessa furstliga bord. Det är första gången jag har den äran att äta middag tillsammans med en sådan person som ni. Nu. kanske ni inger orsaken till min förlägenhet. Dessa enkla ord, som vittnade om en okonstlad och hederlig karakter, gjorde Nathalia rörd och uppväckte hos henne en känsla af intresse för den, som ådagalade en så ädel och grannlaga uppfattning af sin ställning. Ifrån denna stund UPpbörde hon att betrakta ryttnästaren såsom ett besynnerligt djur och att le åt bans klädsel och hans brist på sålongsbildning. ;