Hviika strängar skulle han anslå för att icke störa festens harmoni, hvilka fordringar måste icke hans konstverk uppfylla för att stråla på sin rätta plats som den skönaste ädelstenen uti den lysande festens krona! Framförallt måste han hålla sig fjerran från detta lifvets allvar, som känslan af säkerhet, medvetandet af rika besittningar och oantastliga rättigheter, i förening med de aristokratiska sedernas muntert sinnrika former, ögonblickligt skulle hafva. bannlyst ur denna trollkrets af festlig glädje. Sedan får smickret, gynnarens fina och eldiga lof, -utan att dock försumma andra närvarande höga personligheter, icke förglömmas; .denna ambrosia för jordens gudar får icke .sparas, Men också de öfriga få icke gå tomhändta ifrån festen. Skalden måste gifva mycket åt många. För de nyfikna måste :han draga; försorg om brokiga händelser och .oväntade öfverraskningar; den fåfänge vill spegla sig, den känslosamme vill blifva upprörd, fastän på ett lätt och skonsamt sätt, men också de kloka, själfulla menniskorna vilja hafva något att tänka på, att le åt, och kryddor. få således icke saknas i den söta drycken. Huru åstadkomma allt detta? Icke sannt, man tillåter oss ju en förmodan? Huru, om skalden skulle företaga sig att i närmaste hand visa detta eleganta, njutningslystna och njutningsfärdiga, af den sköna formen beherrskade och öfver den vanliga tillvarons allvarliga lag mer eller mindre upphöjda sällskap dess egen, poetiskt förherrligade motbild, ihågkommande att hvar och en gerna i spegeln ser sina egna, behagliga anletsdrag! (Forts.)