KP VI SVENNE BIITE UUR I SEpLlin Finanskomitns betänkande ooh förslag angående förändrad organisatior af hypoteksinrättningarne i riket. Hu. Ehuru den i föregående artikel, med ledning af komitens betänkande, meddelade framställning af hypoteksinrättningarnes uppkomst här i landet icke saknar intresse, äro vi dock öfvertygade derom; att en redogörelse, ehuru sammanträngd, för dessa inrättningars verksamhet och ställning skall vara af än mera intresse. För närvarande finnas här åtta dylika inrättningar i full verksamhet, nemligen brukstgarnes hypotekskassa, oktrojerad 1833; skånska hypoteksföreningen, oktrojerad 1836; Öster: förande och norra Kalmar läns, 1845; Småds, omfattande äfven Halland, Blekinge och Skaraborgs län samt södra delen af Kalmar än och Öland, 1846; Mälareprovinsernas, omfattande Upsala, Stockholms, Westmanlands, :Södermanlands och Örebro län, 1847; Örebro läns särskildta, 1849; Wermlands 1850; Elfsbergs jemte Göteborgs och Bohus län, 1851. För Gotland ovktrojerades en hypoteksförening 1853, men har ännu icke trädt i verksamhet. För det norra Sverge, som ännu saknar hypoteksförening, håller en sådan för närvarande ett bildas. De för ofvannämnde hypoteksöreningar gällande reglementen äro till och och med i ganska väsendtliga punkter olika, — obestridligen en ganska anmärkningsvärd omständighet, men förklarlig derigenom, att sedan Kongl. Maj:ts bemödanden att ställa He under statens garanti misslyckats, blefvo åe betraktade såsom enskilda personers industriföretag, och följden deraf bar också blifvit, att uti deras reglementen saknas, den gemensamt ledande tanka, som annars tvifvelsutan hade genomgått dem. I stället för att till ett sammanhängande helt systematiskt orgonisera hypoteksföreningarne, har hvarje orts ehof af sådana inrättningar framtvingat deras bildande; men verkan deraf bar blifvit, att änskönt egande samma intresse, hafva de likväl, i brist på inre samband, ofta motverkat hvarandra, eller åtminstone icke så som sig bort med gemensamma krafter befordrat hvarken sina egna eller landets fördelar 1). Emellertid ligger just uti dessa föreningars fortgång, utan allt samband både med hvarandra och med statsinrättningarne, ettli slående. bevis på huru högt de varit af behofvetpåkallade. Öfvergå vi nu till de af komiten syn-Å. barligen -under. stora svårigheter insamlade och med lika stor skicklighet i tabellarisk form meddelade uppgifter rörandel hypoteksinrättningarnes verksamhet och ställning, så anse vi oss här blott böra anföra de mest framstående momenterna deraf, i sammanhang hvarmed vi skola taga oss friheten : att i några fall dels ytterligare utveckla komitens uppgifter, dels i anledning af desamma göra några erinringar 2. Vid 1858 års slut utgjorde samtlige lånta-Å gande delegares i bypoteksföreningarne (utom hypotekskassan) antal 13,421, hvilka i föreningarne ingått för 8087 mantal, meå ett jordcc Öm RN t er nr mo OM OO AA PP -—AA mm NR AN —m — AN tet Tot Köl värde-af rdr rmt osssmnunnvnnn. 164.822.500 3 motsvarande ett belåningsvärde VORE, FB oaeissreriere orneörradtrls öre hvarå inteckningar blifvit. goj4. TE nade till ett belopr Ofvannämnde ? rg 67.702,000. s SS7 mantal ha således i medeltal ett jord..å. af 20.300 rdr, belåningsvärde 9800. rår och äro i vederbörande förening be dnade för 8300 rår pr mantal. Det kan visserligen synas som skulle det ofvanyptagna jordvärdet på berörde hemman vara väl högt; men obemärkt bör härvid icke lemmas att de hittills organiserade hypoteksföremingarne omfatta rikets mest bördiga provinser, hkvarjemte med temlig visshet kan antagas, altt det rslativt största antalet hemman, som i föreningarne hittills blifvit belånta, dels är af säteri eller frälse natur, dels innehar en jemförelsevis hög kultur. . I bruksegarnes -hypotekskassa — der för belåningsrätt till cen del andra grunder än iöfriga hypoteksinrättningarne äro antagna, och der fastigheternas hemmantal icke afses och ieke heller är specificeradt — funnos vid 1858 års slut 186 låntagande delegare, hvilkas fastigheter hade ett belåningsvärde stort 26,061,800 rdr rmt. Dessa fastigheter voro i kassan vid nyssnämnde tid belånta för 13,030,900 rår. Tillser man pu vidare i hvad mån jordegendomen inom de särskilda hypoteksföre1) Ett slående bevis härpå ligger t. ex. i det förhållandet, att Örebro läns större jordegare g-ngo in i Maälareprovinsernas hypoteksförening, under det att de mindre jordegarne i samma län bildade en särskild förening, hufvudsakligen af det giltiga skäl att minimum för lånerätt i den förra ställdes vida högre än i den sednare. Det är klart att för begge dessa inrättningar skulle det varit fördelaktigare om de förenats till en gemensam, ehuru nekas kan icke att Örebro-föreningen i sin mån utvecklat lika stor, om icke större verksamhet än Mälareprovinsernas, hvilken, på det sätt den under de sednare åren administrerats, ingalunda uppfyllt sin bestämmelse, eller motsvarat de anspråk som jordegarne skäligen kunna hafva på denna inrättning. 2) Vi anse oss böra upplysa, att emellan bruksegarnes hypotekskassa och öfriga hypoteksföreningar förekommer, i afseende på organisationen, den skiljaktighet, att då de sednare äro grundade på ömsesidighet, d. v. s. att låntagarne äro på samma gång både delegare i och ansvariga för föreningarnes förbindelser, så utgöras delegarne i hypotekskassan af aktieegare, hvilka på bestämda vilkor lemna bruksegarne lån och draga den vinst eller förlust som derigenom kan uppkomma. 3) Der sådant låtit sig göra begagna vi runda tal och bortkasta alla bråkdelar, hvilka dock i slutsummorna ingå.