Rö TA RSA RS, 7 VA nn sånger. Då han slutat, reste sig Gianetta hö. t på sitt läger och nämnde Nicolos namn; han störtade i hennes armar. Tack, min älskling framsnyftade -hon sakta, Nicolo, Jag skall sofva ljuft! Men du får ännu icke hvila; du skall lysa på jorden, en klar, allt öfverstrålande stjerna. Drag hädan, långt, långt bort! Tänk på mig och dessa ord! — Det sköna barnet böjde lätt suckande sitt lilla hufvud och dog. Nicolo vek icke på hela natten från den älskades lik; halft v:nsinnig sprang han föl jande dagen omkring utan mål, Då han sent om aftonen återkom hem, ingaf honom hans mörka, stilla kammare fasa. Från sitt fönster såg han rakt in i Gianettas lilla rum; der voro vaxljus antända, barnet låg, älskligt som en engel, på likbåren, smyckadt och nästan begrafvet af blommor. Bredvid kistan knäböjde en munk och bad för den unga, rena själen, som så tidigt lemnat denna sköna kropp. — Lef väl, du ljufva hjertal sade sakta den sörjande gossen, och heta tårar störtade öfver hans bleka kinder; jag drager hän, så långt, ack, så långt jag kan! Intet, intet håller mig mera tillbaka; jag är ensam och eger ingen, ingen, som älskar mig!, — Och dervid föll han på knä och grät konvulsiviskt. I detta ögonblick kände han en lätt, besynnerlig vidröring af hans hand; han ryckte till; den lilla silfverspindeln gled fram. Det är du, stumme, och nu mitt Jlifs enda stallbroder! utropade Nicolo, och öfver hans ansigte gled liksom en glädjestråle. Han betraktade tankfull den trogna varelsen. Slutligen for han upp: ännu en afskedshelsning till Gianetta, sedan ut i verlden med dig, mitt hjertas enila, mäktiga, himmelska älskarinnal — Vid dessa ord tryckte hån stormande violinen till sitt bröst; derpå sjöngo strängarna allt underbarare, allt hemlighetsfullare, och toner, bäfvande af smärta och dock så hänförande sköna, sväfvade öfver till den slumrande Gianatta. Den döda tycktes le, alla de väna blommorna skälfde, ljuslågorna. flämtade, munken lät de hopknäppta händerna sjunka ned, och underliga, sällsamma drömmar kommo öfver honom. Då morgonsolen imed sin glöd blickade in i den lilla kammaren, fann den en halft vanmäktig gosse ligga på golfvet med sin violin under armen; men vid violinens sidoblock hängde, hårdt bållande sig fast, den lilla silfverspindeln och var död. Har väl den älskliga Gianettas profetia gått i fullbordan ? — Gossen hette Nicolo Paganini. — Har ni hört talas om honom? — Ny lysgas. Engelska tidskriften Photographic News meddelar följande intressanta underrättelser: Gaskompaniernas tryckande manopol kommer möjligtvis att undergå en viss reglering genom upptäckten af ett annat lysmaterial, nemligen öfverhettad ånga, som, mättad med ämnen ur stenkolstjäran, med förunderlig hastighet och till ett ofantligt bil-Ås ligt pris frambringar hvilken qvantitet som helst af den vackraste lysgas. Noggranna analyser hafva visat dess sammansättning vara: Fritt syre 1,8. 1 Koloxid 3,0. i — Kolsyra ; 5,8. Elayl-gas (tungt kolväte) 17,8. Grufgas (lätt kolväte).. 71,9. 100,3. Jemförd med vanlig kolgas, befinnes denna artifieiella gas innehålla nästan hälften mindre koloxid och två gånger så mycket elaylgas (den vid sin förbränning mest lysande gasarten uti vanlig lysgas); dess värde är derföre dubbelt så stort. Dessutom visar dess sammansättning, att den är en ganska permanent blandning, som förblifver oförändrad huru långt bort den än må ledas, Sedan den under fem månaders tid. blifvit förvarad i gasometrar, visade den ingen förändring i sin sammansättning, hade icke heller afsatt något ämne. En generator, mäktig att under fyra timmars tid upplysa en stad med 30,000 innevånare och att mata 3,000 brännare, häller för närvarande på att konstrueras, så att dess praktiska nytta snart, kommer att visa sig. Totala frånvaron af all vätesvafla är icke den minsta fördelen, som rekommenderar denna nya lysgas. — Dödsstraffets olämplighet, såsom afskräckande exempel åtminstone, har nyligen visat sig i Saragossa uti Spanien. För en 14 dagar sedan afrättades derstädes 3:ne röfvare, och under sjelfva afrättningen föröfvades ett mord vid fot n af sjelfva schavotten. Ett silfverbäcken, som var utstäldt vid ingången till en kyrka, för insamlandet af gåfvor, hvarmed skulle betalas själamessor för de afrättade, bortstals jemte dess innehåll. — Ett märkligt fenomen omtalas från Moskwa. Kl. ; till 10 på aftonen den 1 Mars började en stjerna i sydvest om Stora Björnen att hastigt växa I lika storlek med fullmånen och antog derunder rgen af glödande jern — dock utan att kasta gnistor eller strålar. Detta räckte ungefär 12, timma, utan annan förändring än att skenet var ömsom starkare och mattare. Derefter slocknade stjernan småmngom, och klockan 12fförsvann hon helt och hållet, så att endast en svart fläck syntes. — Det skall just vara i Ryssland som man upplefver så besynnerliga saker! — Vid sällskapsspektakler inom den förnäma verlden i Paris ha ofta anlitats skådespelare från de större teatrarne, och de ha för sitt biträde erhållit ett vackert honorar. Men nu har kejsaren förbjudit artisterna vid de med statsbidrag försedda teatrarne att mottaga sådana inbjudningar utan särskild tillåtelse. — Detta är dock ett strå hvassare än hos oss, hvarest det ännu endast är vid offentliga adagar som kongl. teaterns artister icke få iträda. -— Ovanlig olyckshändelse. En svensk arbetare, vid namn Åberg, som hos en landtbrukare på Bornholm höll på att göra åkern ren från sten, hade den olyckan at när han hade gräft en djup grop bredvid en stor sten, skred denna ned på honom, så att han ej kunde komma upp ur gropen. Mot aftonoen bade han ändtligen lyckats få undan så mycket jord, att hufvudet blef fritt, men han ropade fåfängt på hjelp ända till långt in på natten, då ändtligen folk tillkom och med mycken möda gräfde upp den lefvande begrafne samt förde honom in till staden Rönne kl. 5 på morgonen. Då var han likväl så medtagen, att han snart dog. — En patriotisk virhandlare. En br A. uti Dresden annonserar om att han försäljer konstgjord champagne på följande sätt: Om Louis Napoleon otvifvelaktigt har en lystnad att dricka tyska rhenviner på ort och ställe, och för större beqvämlighets skull önskar genom annexation göra våra vinberg vid Rhen till sin egendom, så skola vi tyskar med Vårt vanliga ngn vica hnnint att nd I ng än Cl a