ha intagit sina förra boplatser, utan jemväl Åframskridit mycket längre mot Norden och i Tsynnerhet åt nordvest så långt, att de tempefrerade flororna af Norra Amerika och OstAsien ytterligare blefvo samgränsånde. Ty likasom det af fossila qvarlemningar är bevisadt, att elefanter, rhinoceros, mastodonter jemte flera jättelika djur under denne period vandrade ända upp mot sjelfva kanten af den Jarktiska oceanen, så måste äfven förbållandet hafva varit med växterna. Sedan inträffade en öfvergångstid till den närvarande, då den nordliga delen af kontinenten fick sin nuvarande höjd och kallare klimat, hvilket hade till följd; att den arktiska Floran erhöll sin nuvarande begränsning och skiljaktighet från den, som nu finnes i den gamla verlden Huruvida då uniier dessa epoker vegetationen i dessa trakter var alldeles identisk öfver hela den subarktiska och tempererade zonen, och skilda arter först senare uppträdt, detta ligger visserligen till en del utom all erfarenhets område att bestämma. Men det faktum, som nu påvisats, att ej allenast Nordamerika och Asien; utan jemväl Japan med sitt mildarej klimat hysa en större mängd växtformer, som antingen äro alldeles identiska eller ock ytterst analoga, och att de öfriga med hvarandra nära sammanhänga, tyckes, sammanlagdt med en mängd fakta från andra trakter af jorden, häntyda på möjligheten af en fortgående skapelse af nya former, så att de gemla urtyperna brutit sig i nya gestalter, i den mån de under oberäkneliga tidsrymder utsattes för inflytanden, olikartade sinsemellan och skiljaktiga från de ursprungliga. Inom fäderneslandet har den botaniska litteraturen ökats med följande arbeteri: Rådman Beurling har utgifvit en uppräkning af deinom Sverge och Norge förekommande phanerogama växter och ormbunkar, i åtskilliga hänseenden grundad på egna åsigter om artoch slägtbestämningen. Mag. Larsson har lemnat en fullständig, Flora öfver Wermland och Dal, närmast afsedd för den i dessa landskaper studeraude ungdomen. Mag. Grönvall bar i envakademisk dissertation i Lund meddelat åtskilliga iakttagelser öfver svårutredda eller kritiska växtformer från det södra Sverge; mag. Lönnroth författat en afhandling öfver växternas metamorfoser; mag. Kindberg: botaniska anteckningar under en resa i medlersta och södra Europa, med ett bihang, innefattahde en kort framställning af den botaniska terminologien, och mag. docens Zetterstedt i Öfversigten af k. vetenskapsakademiens förhandlingar offentliggjort berättelser öfver botaniska. exkursioner i Pyrengernas och Norges fjelltrakter. — Botaniska resor hafva sistlidne sommar anställts: till Norge af mag. docens Zetterstedt och lektor Lindeberg, till Luleå Lappmark af studeranderna Åhrling och Brandelius, till Torneå Lappmark af kandid. Lestadius, till Saltdalen i Norge af mnotarien Schlytern sawt till Dalarnes fjellbygd af studeranden Ohlsson. Under dessa resor hafva flera för dessa nejder förut okända växtformer blifvit anmärkta såsom värdefulla bidrag till ett noggrannare utredande af de nordligare nejdernpas naturförhållanden, Hr Lovens föredrag var en redogörelse för den teori om arternas uppkomst, som Darwin nyligen framställt i sitt bekanta arbete: On the origin of species. Ref. anmärkte, att huru skiljaktiga än. i de särskilda fallen, meningarne må vara om hvad som bör anses för verklig art, innebär detta begrepp likväl, i de flestas föreställning, det för menviskan obekanta elementet af en särskild, specifik skapelseakt, och af oföränderlighet. Det var Linn som stadgade detta då han yttrade. att arter finnas så många, som skiljaktiga former i begynnelsen blefvo skapade, och dessa hafva förblifvit beständiga, ty deras alstring är en ren fortsättning, så-att inga nya kunna uppkomma. Men Einn sjelf, då han kalla mängen vextart en dotter af tiden, antyder äfven en annan åsigt, hvilken i förra: århundradet uttalades af-Lamarck. I begynnelsen. sade denne, voro de organiska formerna få och enkla; under tallösa generationer förökades dessa och förvandlades tillika, genom de yt tre lifsvilkorens olika inverkan, till de talrika skiljaktiga former vi nu se omkring oss; de fullkomligaste bland nutidens djur äro förädlade ättlingar af fornverldens ofullkomliga. Linnå hade ingen aning derom, att geologien snart skulle ådagalägga, att en tid varit. då de organismer, som nu lefva, icke voro till, men andra i deras ställe, som i sin ordning föregåtts af åter andra; och när Lamarck skref, voro de då kända dragen från fornverlden alltför dunkla och otydliga, för att från dem några slutsatser kunde dragas. Darwin vågar att utgå från betraktandet af djurs: och växters förhållande i tamt och oåladt tillstånd. Våra husdjur hafva undergått stora förändringar, och dessa hafva blifvit nedärfda till våra tider under mycket långe följder af generationer, och äro numera till den grad ärftliga, att de vid oförändrade lifsvilkor synas kunna fortfara i obegränsad tid. medan tillika sjelfva variabiliteten synes aldrig kunna fullkomligt upphöra, ty nya varieteter framträda ännu hos våra äldsta racer. Den förmodan åter, att våra tama eller odlade varieteter, om de finge ätervända till vilda tillståndet, skulle återtaga den ursprungliga artens karakter, synes i de allraflesta fall vara i saknad af alla verkliga bevis och hafva erfarenheten emot sig. Menniskan bar gjort sig dessa förhållander tillgodo. Afsigtslöst underkastar hon organiska varelser nya lifsvilkor, variabiliteten kommer i rörelse, varieteter uppstå. Då vä hon bland dessa dem, som för henne äro fördelsktigast. All förädling har skett genon: urval: I början händelsevis, när t, ex. under hungersnöden vilden skonar sina bästa djur: men sednare, framför allt i våra: dagar, sko urvalet med den största omsorg. Individuella genheter, så fina, att de utgöra ett särskildt studium, uppfattas vid deras första framtälande, och tasas ti.1 öoonmärke vid förnyad: