fullständighet. Martii Flora brasiliens:s har bunnit sin 25:te-volom, Hookers: Flora af Tasmania afslutats, Tulasnes öfver Madagascar, : Hookers och Thomsons öfver Ostindiens fast land, Miquels öfver dess öar, Ursteds öfve Central-Amerika blifvit fortsatta, och Karstens i öfver Surinam samt Grisebachs öfver Westindien påbörjade, hvarjemte en mähgd floristifka arbeten af mindre omfattning blifvit offentliggjorda. EBFå länder hafva likvisst i sednare tider lemnat rikare tillskott af förut okända växttyper än Afrika och Nya Hoiland, mellan hvilkas Vegetation i öfrigt herrskar en så stor öfverensstämmelse. Hvad Afrika beträftar har nu sednast genom Livingstones resa dess inre delar söder om eqvatorn blifvit fullständigare kända än tillförene, och befunnits hysa en större mångfald af frodiga och tropiska växter än man annars förmodade. Betschuanernas land t. ex. liknar visserligen ännw rätt mycket de sydligare trakterna i att hafva blott få månaders blomstring; men då prunkar det af en så mycket större mångfald af de praktfullaste blommor, isynnerhet af lökväxternas familj, öch är i allmänhet rikare bevuxet. Men ju längre mot eqvatorn man sedan framskrier bortom sjön Ngami, desto mera framträda nya växtformer af yppig storlek och skönhet. Palmer börja vid 20:de breddgraden öch efterföljas snart af Bauhinier, Ficus-arter, Bambu, stora Euphorbiacex, trädartade ormbunkar m. fl. Det jättelika apebrödträdet (Adansonia digitata) med stam af flera tusendetals år och krona till utseendet lik en liten lund, förekommer ofta; marken är ej sällan bevuxen af gräs högre än de ofantliga vagnar, hvarafi de resande der måst betjena sig; och det är isynnerhet i närheten af Zambesefloden, som växtligheten antager en verkligen tropisk karakter, med vidsträckta skogar och rikt odlade fält och dalar, som för Syd-Afrikas kultur låtr ana en stor framtid. På motsatta sidan vid Angole har Welwitch fortsatt sina forskningar och berättar sig jemväl derstädes hafva funnit vegetationen i högsta måtto storartad och öfverflödande på nya, underbara växtformer. Harvey och Sonder äro för närvarande sysselsatta med ett stort arbete öfver SydAfrikas Flora. I afseende på Nya Holland har isynnerhet under de sednaste åren en mängd undersökningar egt rum af förut alldeles obekanta delar,. hvilka lemnat rika utbyten för vetenskapen, och nu sednast har Ferdinand Millers expedition till trakterna kring Carpentariaviken medfört. åtskilliga, i viss mån oväntade upptäckter, nemligen att detta land, som man annars ansett så alldeles afvikande i vegetativt hänseende från alla andra, dock har många med Östindiens tropiska Flora gemensamma arter. Ej mindre än 800 för landet nya västarter ha under denna expedition blifvit upptäckta, och deribland 60 växtslägten och 5 naturliga familjer, som i Nya Holland ej förut hade några representanter. Bland detnya förtjenar påfinnandet af flerfaldiga ätliga växter och Träkter, hvilka i dessa nejder förut voro okända, att anmärkas såsom det ej minst gynsamma resultatet. Miller har beskrifvit många nya arter och monografiserat de stora slägtena Acacia och Eucalyptus, hvaraf jätteträd bilda detta lands skogar; och nutidens störste växtkännare, Bentham, säges vara sysselsatt med en Flora öfver denna underbara verldsdel. Ett nytt och vigtigt bidrag till lösningen af era frågor rörande den närvarande vegetationens historia har lemnats af Asa Gray. Som bekant är, bafva nordamerikanarne i senare tider baft flera tillfällen att närmare beröra eller intränga uti Japan, detta för den öfriga verlden så länge slutna, mystiska land. Hufvudsakligen genom Perrys och Rodgers expeditioner till detta örike hafva nu senast naturalhbistoriska samlingar blifvit hopbragta, och det är de botaniska resultaterna af dessas och åtskilliga andras resor, dem Asa Gray öfversigtligt behandlat och derigenom lemnat en stor tillökningsi den kännedom om Japans vegetation vi förut egde genom Kaempfers, Thunbergs, Siebolds och Blumes arbeten. Denna Vegetationär. den mest besynnerliga blandning af rent tropiska och mera nordiska former, hvartill knappast något annat land företer något liknande; men tager man icke i betraktande de förra, ej heller de växter, hvilka genom menniskans förmedling blifvit till dessa nejder införda, så uppgår; den tempererade floran; såvidt den nu är oss bekänt, till 580 arter, Då. nu af. dessa icke mindre än 444 äro asiatiska typer, 282 europeiskay-216 tillhörande den del af Nord-Amerika, som befinner sig vester om Klippiga bergen, samt 305 den del, som ligger öster deron:, så framgår af dessa förhållanden, att Japan har stor öfverensstämmelse i sin vegetation med de tempererade regionerna af samma latitud och en större med det ostliga än med det vestliga Nordamerika. Ty af 56 extra europeiska arter, som förekomma i Japan, befinna sig 34 i vestra, men 41 i det östra Nordamerika, och af dessa tillhöra 13 uteslutande det förra. j: men 22 arter och deribland 8 slägten uteslutande det senare. Medan Japan har representanter af 27 växtslägten, som jems i! finnas ):; i-Europa, ehuru blott I der är ender:iskt, har det 90 gemensamma med Nordame;:ka och deraf tillhöra 65 dettas östra delar. 4 Redan förut har Asa Gray visat, att af de i Nordamerika förekommande extra europeiska växttyperna ett stort antal är gemensamt med Ost-Asien, och att ett ej ringa antal af d:ssa är okändt i det vestra Amerika. De stora slägtena Eupatorium, Aster, Solidago och Solanum, hvilka på ett så framstående sätt karakterisera den ostliga amerikanska floran. ega i Asien några utmärkta representanter. som aftaga ju mera de närma sig Europas atlantiska gräns. Bentham slöt af detta förhållande, att Amerika och Asien fordom sammanhängt eller haft ett liknande klimat, fastän mildare än nu, och Asa Gray visar, att denna kontinent existerat. vid latituden af de AV nde ng st