STOCKHOLM iden 5 April, Enligt hvad vi tillförlitligt erfarit, lärer norska ståthållarefrågan nu vara afgjord. H. M:t konungen skall nemligen i går ha låtit saken föredragas uti norskt statsråd och dervid vägrat sanktion å norska Storthingets beslut. Då hela saken enligt vår uppfattning är en norsk angelägenhet — såsom den nu äfven blifvit uppfattad af den högsta unionella myndigheten — så ha vi ingenting att säga rörande sjelfva beslutet. Vi kunna blott upprepa hvad vi redan för flera veckor sedan yttrade: Om konungen sanktionerar eller icke sanktionerar Stortbingsbeslutet, det är en norsk fråga, som icke rörer oss, samt Vill konungen i norskt statsråd vägra sanktion å Storthingets beslut, så är det en sak, som icke rörer oss, och med hvilken vi icke ärna taga ringaste befattning. , Vi känna ännu icke detaljerna af frågans behandling och afgörande eller de motiver, på hvilka sanktionsvägran blifvit stödd. Då dessa utan tvifvel komma att meddelas Storthinget, torde vi snart bli i tillfälle att efter norska tidningarne redogöra derför. Så mycket torde emellertid vara visst, att, utan någon skedd officiell föredragning af rikets ständers skrifvelse i ämnet, H. M. konungen i sin egenskap af Norges konung behandlat och afgjort ärendet, och att H. M., den unionelle skiljedomaren, sålunda omfattat en åsigt, motsatt den som slutligen blef inrymd uti rikets ständers skrifvelse i ämnet, nemligen att saken bör behandlas i den ordning, som för handläggning af unionella ärenden blifvit. bestämd. Saken har nu, liksom tillförene 1854, blifvit behandlad i den ordning, som för rent norska lagstiftningsfrågor finnes bestämd.