folks lagligen bestående representation. Huru skall han välja? För en sådan ställning må de ansvara, som framkallat den. Ansvaret blir icke mindre derföre, att den skandinaviska Norden sålunda inför utlandet företer ett kif och en småsinnad afund, som allt annat nu Ke förtroende till dess styrka i farans ögonlick., Bref från Skåne. Det är märkligt nog att man under innevarande års vinter, då ofantliga snömassor uppfyllt hela det öfriga landet, icke alls haft slädföre och knappast någon. snö på Skånes slätter, ej ens på gatorna i Lund eller Malmö. I Skånes skogstrakter, hvarest man hade et! jerat snötäcke af nära en alns mäktighet, var deremot slädföret ända till medlet af Mars at förträfflig beskaftenhet och det yppesta man haft under många nästförflutna vintrar. Till all lycka har snöskottning ej varit beböflig en enda gång. Våra skånska vägar, som un: der blida vintrar blifvit illa tilltygade, hafva sålunda fått hvila i ro urnder snön. Men plötsligt bafva de nu kommit i sitt dåligaste skick, ty med sällsynt hastighet ba de betydliga snömassorna fått gifva vika för en blid regnig väderlek, så att de nu äro alldeles borta, utom vid en och annan vall eller gärdesgård. Genom denna hastiga förändring fingo vi ett stort vattenflöde, som här och det vid broar och vägar gjorde betydliga utskärningar. Vattnet i Rönneå steg så högt, att det bekanta pappersbruket Klippan var nära nog utsatt för öfversvämning. Våra vägar äro nu så djupa och eländiga. att de på flera ställen med möda kunna befaras. Visserligen användes på deras underhåll mångdubbladt både kostnad och arbete emot förr, och på. de flesta orter lagas de med sönderkrossad gråsten, men till och med detta är vid källossningen ej tillräckligt i den skånska leriga eller sandiga jordmånen. Dessutom har man hittills vid den skånska väglagningen vanligtvis begått två fel: först att man lagat vägarne under våren, så att påfyllningsämnet ligger till hinder under hela sommaren och gör Skåne till ett stenigt Arabien; för det andra att man alltför litet krossar den sten, som begagnas till påfyllning. så att hål och ojemnheter uppkomma och vägem blir till ett stenröse. De flesta vägar äro så smala, att man ej utan stort -hinder kan under vintern upplägga lagningsämnet vid si: dan af vägen. Detta gör att då man lagar vägarne om våren medan de ännu äro uppblötade, så kör man mera upp dem än förbättrar dem, öch sedan de väl hunnit få sin påfyllning, vill den vägfarande i det längsta undvika stenröset och håller sig hellre utmed vägens kanter, hvadan sidorna af vägen blifva så fårade, att det ser ut som om en amerikansk ångplog hade gått öfver dem. Rätta lagningstiden vore senhösten, i Oktober eller November, ty hvad som då påfylldes blefve nedkördt under vintern, och sommarvägarna kunde åtminstone påräknas att blifva drägliga. Helt nyligen ha kostnadsförslag och riningar, uppgjorda af kapten Frykbolm i Malmö. J till en föreslagen bibana mellan Helsingborg och södra stambanan, blifvit till vederbörande komitå öfverlemnade. Man har tagit en linie från Helsingborg till trakten af Finjasjön, ut görande en väglängd af öfver 7 mil med en beräknad kostnad af öfver 4 millioner riksdaler. Man har äfven föreslagit en annan linie, men som ännu ej blifvit uppmätt eller undersökt, nemligen från Sönnarslöf längs södra sidan af Ljungby hed öfver Tostarp. Röstånga och Billinge till: Stehag. Denna linie, som icke är öfver 5 mil, erbjuder alla de fördelar man kan önska, har jemna marker eller dalar hela vägen, utan ringaste na: turbinder, ej engång något betydligt vattendrag; och en sådan bana bör kunna anläggas för mer än 1 million billigare än på den redan uppmätta linien till Finjasjön. Vi förstå I icke hvad öfvervägande fördelar en Finjabana skulle hafva emot en -bana åt Stehag. Tänker man på en mera direkt förbindelse, medelst. bibana, med Kristianstad och deraf följande handelsfördelar åt Helsingborg, så kan en dylik uträkning lätteligen bedraga de goda helsingborgsboarne. Ty man finge ju ändål ej längre från Kristianstad till Malmö än till Helsingborg; och med Malmö lärer, äfven i handelsväg, ingen af de skånska städerna kunna täfla. Om Kristianstad tager sina handelsvaror ifrån någon annan skånsk stad, så blir detta således i första rummet från Malmö eller öfver Malmö. Man arbetar dock på en bättre förbindelse mellan Åbus och Kristianstad och torde framdeles mer och mer hemta sina varor sjöledes och sätta sig i oberoende af grannstäderna. Tänker man återigen på trävaruhandeln från Småland och norra Skåne, så kommer Finjabanan visserligen att ligga dessa skogstrakter något närmare; men äfven den handeln måste dock komma att draga sig till Malmö, såvida timmer och skogseffekter, transporterade på jernbana, kunna presteras till lika godhet och pris som man i Malmö har dylikt från Finland, Göteborgs och Kalmartrakten: För öfrigt torde Helsingborg icke kunna hafva några stora fördelar att beräkna af en trävaruhandel. Hvad sjelfva persontrafiken och produkter från sjelfva bibanans område beträftar, så skola utländska eller andra resande föga fråga efter en liten omväg öfver Stehag; och kring Finjabanan, ända från Finja till Åby, består landet endast af magra och torra hedmarker, som hafva föga annat än på sin höjd lingon att bjuda på. Drages deremot banan från Ljungby bed till Stehag, så kommer den genom bördiga och rikt befolkade bygder, som hafva betydlig säd I till omsättning samt handlande i hvarenda by, hvilka skulle vända sig till Helsingborg, så vida man der kunde afsälja sina varor till) billigare pris än i Malmö. Hvad persontrafiken vidkommer, skulle denna under vissa tider af året blifva större eller fullt jemförlig : med persontrafiken på hvilken bana som helst