de båda brödrafolken och fördröja, kanske omöjliggöra, öfvergången till ett bättre tillstånd. Så mycket som än blifvit skrifvet rörande detta ämne i. hufvudstadens tvenne dagliga tidningar och i åtskilliga flygblad, Har dock mängden af dem, som. lisa tidningar och göra anspråk på att ega en smula bildning, föga reda på saken. Att läsningen af de vidlyftiga artiklarne varit för flertalet tröttande och hårdsmält, undra vi icke på; men billigheten tyckes fordra, att de, som vilja orda i ämnet, skola veta hvarom fråga är. Så tyckes dock icke vara förhållandet, ty ofta får man i samqväm höra en och annan hvardagsmenniska, som ej orkat, eller affärsmenniska, som ej haft tid göra sig underrättad, likväl sqvadronera mot norrmännen under yttrande; att de skola qväsas, att Norge är ett lydrike under Sverge, att det, som tagits med vapen i hand, måtte kunha behandlas hur som helst o. s. v. För dylikt folk finnas inga grundlagar och föreningsfördrag, de lefva i en menlös okunnighet om desamma och ställa sig omedvetet på den politiska rättens (näfrättens) sida, ty det kan icke nekas, att om Sverge har makt ätt förvandla Norge till en svensk provins eller göra det till ett accessorium, såsom riksarkivarien Nordström och några få andra påstå det vara, så är det också från politisk synpunkt dertill berättigadt. En annan fråga blifver åter, huruvida en sådan åtgärd innebure politisk vishet. — En brefskrifvare i Hallands-Posten yttrar bland annat: : Taflan är icke glädjande. En konung, väljande emellan. å ena sidan en samdrägtig minister och ett enhälligt folk, som yrkar på sin erkända frihets upprätthållande, och å den andra en lika endrägtig minister, understödd af majoriteterna i en riksförsamTing, som visserligen är långt ifrån att vara en verklig folkrepresentation, men som dock ännu är detta folks lagligen bestående representation. Huru skall han välja? : För en sådan ställning må de ansvara, som framkallat den. Ansvaret blir icke mindre derföre, att den skandinaviska Norden sålunda inför utlandet företer ett kif och en småsinnad afund, som allt annat Ke förtroende till dess styrka i farans ögonlick,