Grefvinnan Nathalia Alexandrina Bieleretska,, sade den illparigaElisabeth leende. Jag känner henne icke.n Hon är ett fruntimmer om tjugofyra år, mycket vacker, säges det, gift. såsom helt ung med en omätligt rik gubbe och enka sedan trenne månader. Hon bor i Petersburg och eger flera präktigahus samt tiotusen bönder. Det der vore något för er! Ni skämtar. Sådana fruntimmer äro icke bestämda för några anspråkslösa landtjunkare som jag, och tro mig, jag sträcker icke mina anspråk så högt. Hvadjag skulle vilja finna, det vore just, såsom ni har sagt, en behaglig och förståndig ung flicka, och hvad jag framförallt fordrar, är att hon har god helsa.n Ni har fullkomligt rätt, utropade Elisabeth, detta är en väsendtlig punkt. Med en sjuklig hustru kan man icke hoppas något lugn. Hon plågar sig sjelf och uttömmer sin makes tålamod. Men, min kära ryttmästare, det är icke lätt att i vårt land tr.ffa på flickor. som äro friska. Ni skulle kunna få söka länge, på alla håll, utan att finna en enda. Felet dertill ligger hos föräldrarne, hvilka, i stället för att, såsom de borde, sysselsätta sig med sina barn, öfverlemna dem åt guvernanter, som icke tänka på annat än att förtjena sin lön, på samma gång de göra sig sjelfva det minsta möjliga besvär. Huru många mödrar finnas väl, som ständigt hafva tanken fästade på sina döttrar. och hvad som är nyttigt för dem, och som vid gifva akt på deras helsa och söka förekomma sjuklighet hos dem för framtiden? Jag frågar er, finnes det många mödrar, som iakttaga dessa små försigtighetsmått, hvilka likväl äro så nyttiga och ofta så nödvändiga? Se huru klena och bräckliga större delen af unga flickor äro, och sådan blek och gulaktig de hafva! För att dölja sinsvaga kropps