sgåpl Pr AT al br RR rt Kammerherren Holst har fått uppdrag at! studera -kröningsceremonielet för att kunna anordna de blifvande högtidligheterna i Throndhjem. De norska landsortstidningarne omtala icke med samma moderation, som Kristianiatidningarne, ständernas beslut i norska frågan. De framhålla det som ett bevis på att nor:männens misstänksamhet mot svensk benägenhet att göra ingrepp i Norges frihet icke varit oberättigad, utan tvärtom nu erhållit den allrafullständigaste bekräftelse. UTRIKES, Gårdagens södra shällpost, som först på aftonen anlände, medförde tidningar från London af-deh 27. Paris och Bräössel af den 28 samt Berlin, Hamburg och Köpenhamn af den 29 Mars. FRANKRIKE. Constitutionnel innehåller en artikel af Grandguillot: om möjligheten af de franska truppernas: aftåg från Rom. Det har, heter det i artikeln, städse varit en afgjord sak, att trupperna ej kunna qvarstanna i Rom på-alldeles obestämd tid. Denromerska regeringen har nu ytträt sin önskan, att de måtte aftåga. Denna önskan skall efterkommas. Om påfVvens säkerhet blir betryggad och den franska truppkåren ersättes af en annan, som lemnas af någon italiensk makt, om de derom med Neapel inledda underhandlingarne lyckas, så skall Frankrike icke göra några svårigKeter. ENGLAND. Lord John Russells i etttelegram omnämnda tal i underhuset den 26 Mars med anledning af hr Horsmans interpellation var af följände innehåll: Lorden anmärkte, att han förut uttryckt den åsigteh, att planen att införlifva Savoyen och Nizza.med Frankrike, i fall den enhälligt ogillades af stormakterna, icke, enligt hans tanke, skulle komma att verkställas. Huruvida han deri haft rätt eller orätt, kunde nu ej bestämmas. Men hvad stormakterna beträffade, så visste han, att först och främst österrikiska regeringen förklarat, att Savoyens införlifvande med Fraokrike ej vore värre än Toscanas införlifvande med Sardinien, och i afseende å det förra vore Österrike mindre intresseradt än beträffande det sednare. Kejsaren af Ryssland hade yttrat, att det stode konungen af Sardinien fritt att bortskänka sina provinser, samf att det stode franske kejsaren fritt att mottaga dem; följaktligen kunde omöjligen någon främmande herrskare blanda sig i saken. Hvilken mening nu England än måtte ha uttalat, så hade den i alla händelser ingalunda varit af samma vigt, som om alla fyra stormakterna enhälligt uttalat den, om också ej i samma ordalag, så likväl medelst uttryck af skarpt ogillande. Interpellanten tycktes tro, att regeringen skämdes för de depescher, som hon utfärdat till svar å Thouvenels depesch. Om den hade blifvit framlagd, så skulle underhuset förmodligen varit af den åsigten, att regeringen icke hade någon orsak att skämmas deröfver. Men det funnes äfven andra frågor, hvilka stode i samband med detta ämne, isynnerhet en fråga, som är af stor vigt för Europa. Af utomordentlig vigt är hon för England såsom ett fritt land och för det engelska parlamentet såsom ett fritt parlament. Han menade Schweiz oberoende och neutralitet. Några dagar efter den Thouvenelska notens ankomst hade engelska regeringer från Schweiz bekommit en klagoskrift rörande Savoyens neutraliserade område. Schweiz oberoende vore af intresse för hela Europa, då det Wifvit garanteradt af stormakterna. Men afträdandet till Frankrike af Savoyens neutraliserade delar gjorde på ett känbart sätt intrång i Schweiz oberoende. Af denna orsak hade, likasom hr Thouvenel ifranske kejsarens namn vändt sig till de särskilda stormakterna samt, enligt franska regeringens utsago, af flera bland dem erhållit gynsamma svar, äfvenså Schweiz vändt sig till makterna med begäran, att de skulle upprätthålla dess neuiralitet oförkränkt i dess oberoendes intresse. Denna fråga erfordrade nu icke blott ett svar af England på Thouvenels depesch, utan gjorde! det äfven nödvändigt, att regeringen sökte erfara, hvilka åsigter voro rådande i Wien, Berlin och Pe tersburg. Nu visste man, att hofven i Wien och Berlin, om de ocksåej beslutit sig för ett bestämdt händlingssätt likväl lade största vigt på Schweiz neutralitet;-ocH af dagens tidningar inhemtades, hvilket också bekräftades af depeschen, som kommit regeringen tillhanda, att en uppmaning skulle utgå till de europeiska makterna att yttra sig, huruvida Schweiz ställning vore säker efter det sardinsktfranska fördraget. Nu trodde talaren ej, att dylika underhandlingar kunde bedrifvas af underhuset såsom korporation. -Hittills hade underhuset icke undandragit ministeren sitt förtroende, och så länge något misstroendevotum ej blifvit afgifvet, ansåg regeringen sig befogad att fortsätta dessa underhandlingar samt, sedan de blifvit afslutade, meddela parlamentet resultatet af dem. Detta var orsaken, hvarföre lorden-hittills dröjt att framlägga svaret på Thouvenels depesch. sJag villicke,, fortfor talären, följa interpellanten i hans förklenliga anmärkningar om fran! ske kejsareiås karakter; men franska regeringens för : farande har, såsom jag icke kunnat annat än vänta: mig, och såsom jag från början öppet och utan omI svep sade; redan väckt misstroende i hög grad. Om franske kejsaren och konungen af Sardinien vid bör jan af sistlidet års krig öppet inför hela verlden förarat: Konungen af Sardinien måste uthärda ett stort krig med Österrike; ensam är han för svag dertill; franske kejsaren har beslutit hjelpa honom, men, väntar sig och har medelst ett fördrag med könungen af Sardinien betingat sig, att, om konungens af.-Sardinien område betydligt förstoräs i Italien, den nära till Frankrike gränsande och på franska sidan af Alperna belägna delen af Sardinien skall tillfalla -Franktike., så vill icke jag för min del säga, huru stor den harm skulle ha blifvit, som tramkallats af ett dylikt, öppet tillkännagifvet köpslående; men väl måste jag säga, att i betraktande af de omständigheter, af hVvilkd det beledsagats, och isynnerhet efter sardinska regeringens. förklaring, att hon hvarken skulle sälja, bortbyia eller afträda nämnda oraråde, det beteende, som sålunda visats, väckt stort misstroende i England och skall, såsom jag tror, väcka stort misstroende i hela Europa. Jag betviflar högligen, att skarpa resolutioner, ja till och med skarpa uttryck inom underhuset skola kunna utöfva något synnerligen stort inflytande på denna frågas legitima utgång. Man har sagt oss, att det språk, som förts i underhuset, försatt franska nationen i nödvändighet att påyrka, det hennes regering måtte göra hvad som nu blifvit gjordt.Detta är mera ett svepskälän en verklig sanning. Uppenbarlisen låter svepskälet rätt väl höra sig, om man säger: Vi skulla ha underhandlat eller gifvit med oss i deuna punkt; men det förolämpande språk, hvaraf man betjenat sig, är af det slag; att vår ära står på sjol och vi ej längre kunna gifva efters: Vare dock härmed huru som helst, så ha det från denna diskussions början ända från der