På annet ställe i bladet finner läsaren fullständigt återgifven den rikets ständers skrifvelse till K. M:t i norska. frågan, som ändtligen, efter flere omarbetningar, blifvit af alla yra stånden antagen. I Våra åsigter beträffande de rikets ständers beslut, hvilka föranledt denna skrifvelse, äro våra läsare bekanta. Ett upprepande af deti detta hänseende många gånger sagda kan således icke ifrågakomma med anledning af beslutens öfverflyttning från ett utskotts betänkande till en ständernas skrifvelse. Beträrande åter den form, i hvilken besluten till denna sistnämnda öfvergått, böra vi yttra några ord. Att skrifvelsen är hållen i en värdigare ton än ekonomiutskottets betänkande, är otvifvelaktigt, och det synes oss ett ganska anmärkningsvärdt faktum, att nämnde betänkande, som af utskottsmajoritstens anhängare utropades såsom ett mästerstycke, likväl icke bättre höll profvet, än att den grauskning, detsamma varit underkastadt, nödg t samma majoriteter, som bifallit detsamme att genom handling erkänna, att detta bet ikande var sådant, att dess innehåll — tvö : emot hvad som eljest är vanligt — icke -unnat läggas tlll grund för en skrifvelse : i K. M:t. Men då denna sålunda måst, så att säga, på fri hand uppsättas, har det hö dt, at icke. blott mycket, som förekom uti utskottets betänkande, blifvit uteslutet och ::t åtskilligt af framställningen erhållit en karakter, hardt nära motsatt den, som :örefanns i betänkandet utan att derjemt. ettoch annat inkommit i skrifvelsen, hvar. ingenting förmäldes i utskottets utlåtande och som följaktligen icke blifvit genom dettas bifallande af ständerna beslutet. Att betydliga uteslutningar egt rum, synes redan vid en blick på skrifvelsens omfång, jemfördt med omfånget af utskottets egentlisa utlåtande. Såsom bevis åter på den vidt skiljda karakteren i framställningen uti de båda dokumenterna, vilja vi endast påpeka, att medan utlåtandet utförligt deducerade, at det i sanning måste anses oförklarligt, huru man ens kan tala om en lhkställighet mellan de båda länderna, och medan utskottet uttryckligen förklarade sig anse en revision böra verkställas endast på sådana grurmder, att. det främsta rummet insm föreningen åt Sverge bibehålles, så finnes deremot uti skrifvelsen icke en ordet likställighet nämnåt, och långt ifrån att något tal om bibehållande åt Sverge af vfrämsta rummet inom. föreningen der kan, upptäckas, förekommer der tvärtom .en försäkran om yrundkösheren af yttrade farhågor för sträfvandet efter en höghetsrätt cfver Norge. Det tillkommer icke oss att förlika den motsägelse, som eger rum emellan denna, i motiverna för revisionsfrawställningen förekommande, försäkran och det mot slutet af skrifvelsen framställda anspråket på inblandningsrätt i fråga om ståthållareembetets afskaffånde; men litet hvar torde finna, att det icke var utan allt fög sem en ledamot at borgareståndet anmärkte, att det myckna, till så väsen ltliga modifikationer föranledande putsa det och fejandet på skrifvelseförslaget onekligen antydde hos vederbörande en liten oro öfver följderna af den seger man vunnit. Tyvärr kunna hvarken uteslutningar eller jemkningar i skrifvelsen utplåva intrycket af ständernas obetingade bifall till det betänkande, i hvilket de uteslutna och jemkade yttrandena förekommo. Men de, som lika med oss äro uppriktiga. vänner af unionen och tro densamma vara af vigt för den skandinaviska halföns trygghet, kunna icke annat än meå fägnad se dessa bemödanden, till och med å det segrande partiets sida, att undanrödja, så vidt sig göra låtit, de uttryck, som måste anses mest egnade att motverka den öfverens: kommelse till förhållan :enas bättre ordnande, som vi äro förvissade att flertalet äfven bland detta parti verkligen afsett. Häraf följer dock icke att vi obetingadt gilla ens den del at skrifvelsen, som afser revisionen, Den bar. fastän modifierad, dock hela karakterer af en anklagelse-akt mot det norska folket, som förmäles ensamt vara skulden dertill att de unionella förhållandena icke blifvit bättre ordnade, en anklagelse, som förekommer högst besynnerlig, då man tagit kännedom om unionskomitens betänkande (af hvilket vi ändtKgen i dessa dagar uti justitiestatsexpeditionen lyckats erhålla del) och fännit, att i samtliga de punkter, som i ständernas skrifvelse särskildt framhållas såsom angelägna föremål för revisionen, fullständiga förslag blifvit af unionskomiten utarbetade, fastän Svenska regeringen, långt ifrån att göra det ringaste för att befordra dem till diskussion, tvärtom allt hittills förhindrat dem till och med att komma till allmänbetens kännedom. ; Minst kunna vi dock gilla inryckandet i skrifvelsen af uttryck, som i utskottets egentliga utlåtande icke törekommo, såsom t. ex den nu såsom en bland anklagelsepunkterna nämnda frågan om förändring af namnehiffern. en fråga, som väl af utskottet vidröres i dess historiska öfverblick, men alldeles icke näm.