och nya svårigheter skola uppstå, ledande til ökad agitation och bitterhet. Sverges lagar rörande toleransen ha mel än en gång utgjort föremål för andra länders uppmärksamhet genom utslag, hvilka ett ovist presterskap eller förklädda fiender ha aftvingat motvilliga och upplysta domare, som blygts öfver stadganden, hvilkas strängt intoleranta föreskrifter emellertid varit allför bestämdt uttryckta alt kunna medgifva något tvifvel till förmån för frihet och samvete. Från olika håll ba memorialer i detta ämne blifvit inlemnade till svenske konungen, och dessa föreställningar ha, som man tror, uppmuntrat flera kärleksrika och upplysta kristna bröder att allvarligare sträfva för och allvarligare hoppas på införandet af religiönsfribet, såsom ledande till deräs7 kyrkas andliga förkofran, afvensom till det älskade -fosterlandets ära. Frikyrkans senaste generalförsamling beslöt att ett memorial i denna syftning skulle aflemnas till konungen af Sverge, och på grund af detta beslut har följande skrift blifvit uppsatt, behörigeti undertecknad och afsänd. ill H.M:t Carl XV, konung af Sverge och Norge m. ms Undertecknade, utgörande skottska frikyrkans högsta representativa myndighet, anhålla vördsammast att få nalkas E. M:t med denna ödmjuka framställning och petition. Med glädje erkännande den borger!iga frihet, som svenska nationen så länge åtnjutit, ha undertecknade med uppriktigt bekymmer erfarit, att gällande lagar mycket inskränka den religiösa friheten, och att man, långt ifrån att låta dessa lagar råka i förgätenhet, begagnat sig af deras qvarstående i lagboken för att tillvägabringa en landsförvisitingsdom emot några af E. M:ts undersåtate, emedan de skilt sig ifrån nationalkyrkan uti religiös tro eller åtminstone i religiös bekännelse. Undertecknade våga, eburu ett annat rikes undersåtare, nalkas E. M:t med denna framställning, emedan de, väl vetande svenska nationens hat emot papismen, icke destomindre inse, att dessa inskränkande lagar bringa förebråelser öfver den protestantiska trosbekännelsen och lemna Rom en förevändning till förföljelser emot evangeliska protestanter; emedan de vid minnet af det gamla broderskapet emellan det svenska och det skottska folket, och de tjenster, hvilka det förra under den andre Gustaf gjort protestantismens och religionsfribetens sak i hela norra Europa, ej kunna underlåta att känna ett djupt intresse för Sverges rikes fortfarande välgång och ära; och emedan de, ehuru icke kännande någon sympati för den religiösa tro, emot hvars bekännare berörde lagar blifvit nyligen vid ett välkändt tillfälle tillämpade, eller med dessa personers vägran att vädja till den siste begråtne konungens mildhet för Aotnens upphäfvande — likväl äro öfvertygade om, att dylika lagar och utslag i flera afseenden tjena till att förhindra utvecklingen af en lefvande kristendom och af en sann rättsinnighet inom svenska kyrkan och nationen. Undertecknade ha med tillfredsställelse erfarit, att ett växande antal af svenska folket önskar få dessa lagar afskaffade; hvilket isynnerhet visat sig sedan regeringen på den fosterländske och välvillige konung Oscars befallning till förra riksdagen aflät proposition i ämnet. Vi våga derföre inför E. M. vördnadsfullt uttrycka vår tillfredsställelse öfver att denna fråga väckt svenska regeringens gynsamma uppmärksamhet, och våra förhoppningar, att E. M. skall få den lyckan att utmärka början af sin regering genom en handling, som skall tillförsäkra dissenters frihet att utöfva sin gudstjenst och bekänna sin tro i hvarje form, som icke står i strid med den yttre samhällsordningen, och härigenom tillvägabringa att landets regering och dess lagar icke komma att göras ansvariga, hvarken för att personer instängas inom statskyrkans gemenskap, hvilka icke tro på dess läror, eller för att synas genom något erkännande eller understöd sanktionera den särskilta form af villfarelse, som kan bekännas af sådana som befinna sig utom nämnde kyrkas sköte. I generalförsamlingens namn och på dess vägnar: W. Cunningham. Moderator.