STOCKHOLM ten 2 April. Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 23 Mars 18690. I andra kammarens plenum den 19 den-t, nes interpellerade två medlemmar af den frisinnade majoriteten finansministern angående beviljandet af en drawback å hvitbetssocker. För att kolonialsockret må kunna utbärda täflan med det inom landet producerade, :har, den förbjuder regeringen att på administrativ väg fråntaga boktryckare, bokhandlare o. 8. v. deras rätt att drifva sitt yrke. Manteuffelska ministeren hade — genom att, i trots af kamrarnes ständiga ermringar, taga sig rättigheten att i administrativ väg återtaga näringsrättigheter och sålunda ständigt hålla ett hotande svärd öfver hufvudet på de näringsidkare, som stodo i beröring med pressen — gjort den af grundla-en försäkrade tryckfriheten till en illusion. Den närvarande ministeren har inlagt stor förtjenst genom att förorda en lag, som i den rätta andan förklarar stadgarne angående tryckfriheten. Sannolikt blir lagen äfven antagen af herrebuset: enär äfven feodalpartiet å sin sida längesedan lärt sig att begagna pressen för sina intressens befrämjande. Det är icke gerna möjligt att försaka ati tala om Savoyen och Nizza, hvars tagande i besittning af Frankrike har kränkt tyska folkets rättsmedvetande och verkat att det misstroende mot autokraten vid Seine, hvilket sedan Napolesnidens tronbestigning aldrig fullkomligt utslocknat, ånyo uppflammat. Denna känsla är rådande äfven hos dem, som känna de lifligaste sympatier tör Italien. Dessa hafva, enligt hvad Nationalzeitungs artikel för i dag visar, blifvit lifligt uppväckta, synnerli-. gen genom kejsar Napoleons tal den 22 till den så kallade savoyiska deputationen: Ingen opartisk kan förneka alt den savoyiska frågar i hela Tyskland förorsakat en djup förstämdhet, som finner ny näring i det lilla: Schweiz manliga protest. Es Frågans diplomatiska ställning är visserligen icke egnad att komma till rätta med denna stänning. Ryssland iakttager demsstörsta återhållsamhet och skall icke protestera mot sjelfva införlifvandet. Om det skall understödja Schweiz, såsom den i dag ingångna Independance förmäler; återstår att erfara. Det är för öfrigt genom den nya blå boken officielt ådagalagdt, att före det orientaliska kriget ö:verenskommelser blifvit träffade mellan Frankrike och Ryssland angående den förutsedda italienska frågan. Jag hänvisar nemligen till Walewskis not till Cowley af den 2 Maj 1859, hvilken förnzkar det franskryska offensivoch defensivförbundet, hvarom i fjor så mycket talades, men innehåller följande sats: Sa Majest a daignå mautoriser å repeter å votre Excellence que rien dans les arrangemens intervenus en prevision des affaires d Ialie, entre le gouvernement de TEm pereur et le gouvernement Russe, ou dans les communications changåes å le sujet, nest de nature å porter la moindre atteinte aux in teråts de la grande Bretagne, et que la nou: velle rpandue dun Traite Talliance offensi et defensif entre la Russie et la France etait entigrement denuge de fondement. Dermed är således tillvaron af fransk-ryske öfverenskommelser med afseende på italiensk: frågan officielt medgifven. Andra handlingai i den blå boken äro i detta afseende icke mindre betecknande, och denna vigtiga om ständighet lemnar nyckeln till den ryska åter som bekant, det sednare blifvit fördyradt medelst en skatt på betorna. Fribandelns vänner vn yrka att denna skatt må återfås åtminstonej ser vid export af det inhemska sockret, då det pg ju icke längre minskar afsättningen af detlie utländska. Finansministern svarade, att rege-1 att ringen hade gjort försök i denna riktning, lira men att de hittills hade strandat mot tullföre f,3 ningsstaternas motstånd. Den 16 Mars egde en temligen lifvad disoP kussion rum i deputeradekammaren med anledning af en petition, hvari fordrades attj regeringen skulle afsätta embetsmän, som äro j 7 reaktionärt sinnade och mer eller mindre fi af endtliga mot det system, som räknar. sin bör hu jan från regentskapets införande. Kammeren öfvergick till dagordningen, under förk arande, att den åt ministeren öfverlemnade att a taga i betraktande och så vidt möjlig! af-1Q0 hjelpa den stridighet, som olikheten i p liti3 ska stämningar och tänkesätt skulle kunna rd framkalla mellan ministeren och dess re Iskap. Ministeren röstade sjelf för denna motiverade 2 dagordning, hvars antagande således inga-j,. lunda var något nederlag för densamma. fö Diskussionen gjorde dock icke något särdeles 5 godt intryck på allmänheten. De demokraÅ tiska oppositionstidningarne begagnade tillfäl3 let att påstå, att reaktionen ännu har ganska 3 stort välde i landet, att regeringen icke är ör parlamentarisk och att följaktligen kamrarne, Dh vid fråga om lagars antagande eller förka-(, stande, aldrig böra låta leda sig af farhågan för att försvaga eller störta ministeren. Detta afsåg framförallt regeringens förslag om ar; måns förändrade organisation och förstärkande. Den kris, som dessa förslag framkal, lat, är ännu icke öfverstånden. Diskussionen öfver dem förekommer ej i kamrarne förrän : efter påsk, hvarefter jag skall redogöra för . dem. fiDen 9 Mars antog andra kammaren näi stan enhälligt en förträfflig lag. Den innehåller en sådan förklaring af förut bestående . lagar angående pressen och näringarne, att 4 :