viss apropos, såsom utgörande en erinran, at vid sådana uppköp afseende icke uteslutand bör. fästas vid varans pris, utan att äfven de för densamma använda materialets beskaffen het bör tagas i betraktande. Uppsatsen, son vi aftrycka ur Norrköpings-Kutiren, är bem fad ur engelska tidskriften The Enginer fö den 24 Febr. detta år, och inledes i det sven ska bladet med följande ord: Genom meddelandet af de sakrika uppgif: ter denna upp ats innehåller, hafva vi vela fästa den allmänna uppmärksamheten på nöd. vändigheten att, vid imköp af vägskenor til statens jernvägar, mera afseende borde göras på god vara än billigt pris. Hitintills ha styrelsen för statens jernvägar följt den mot satta åsigten, och de jernvägsskenor, som föl statens räkning blifvit införskrifna, äro betalte så lågt, att vibefara följderna deraf kunna blifva menliga för deras. fortfarande bestånd. Vårt inhemska jern, så allmänt kändt och värderadt för sin godhet och ändamålsenlighet till allmänna behof, har icke ens blifvi försökt till vägskenor på statens banor, och vi beklaga, det vederbörande icke sökt att vinna erfarenbet om dess användbarhet för detta !ehof. Vi tro oss veta, att inom landet finnas verkstäder och valsverk, som kunna tillverka alla de vägskenor och möjligen all öfrig materiel, som erfordras för statens banor; men oss seterligen harstatens jernvägsstyrelse föga eller intet anlitat dem. Efter denna inledning öfvergår bladet till innehållet af den engelska artikeln, så lydande: Uti det utlåtande, som hr Robert Stephenson på begäran inlemnade till Parliamentary Irno Commission,, sade han sig, på grund af de vidlyftiga försök, som han gjort med åtskilliga jernsorter, komna från 50 särskildta jernverk ch föreslagna att begagnas till High Level-bron vid Newcastle, hafva kommit till den öfvertygelse, att olikheten i jernets styrka ej var så stor, att ingeniörerna fördenskull borde gå till några extra utgifter), och att enligt hans åsigt, varierar styrkan för någon särskild jernsort icke mer än 5 till 7 procent från alla här i landet (England) befintliga jJernsorters medelstyrka. Denna åsigt utgör praktiskt den gamla välkända satsen, att Jern är jern, och många ingeniörer äro färdiga att tillägga, att det billigaste är det bästa,, förbiseende motsatsen till detta påstående, nemligen, att det bästa är det billigaste. Låtom oss jemnföra hr Stephensons 5 till 7 procent med de experimenter på tackjern, hvilka staten i fjol afslutade i Woolwich. West Hallams jernverk i Derbyshire skickade ett prof, som motstod en dragning aft 34,279 skålpund ) pr qvadrattum. Hrr Judkins, vid Heyfords jernverk nära Weedon. skickade äfven profver, uttryckligen för täflan, och således i deras tanka af god qvalitet; men en af dessa profver brast för en belastning af 9417 -skålp. pr qvadrattum. Ett medium af absoluta styrkan af 850 profver, innehållande 23 jernsorter, var 23,257 skålp.; det bästa profvet från West Hallam var 47!V, proc. högre, och det sämsta profvet från Weedon var 60 proc. und r detta medium. Då detta sednare prof skickades i afsigt att hos staten stadfästa fabrikantens rykte, kan man väl också antaga, att samma eller någon annan fabrikant lika så väl kunnat tillverka jern af ännu mindre styrka, sådant t. ex. som kunde brustit af sin egen tyngd, hvilket understundom verkligen händt. Det finnes likväl uppgitter på absoluta styrkan -hos tackjern, hvilka betydligt öfverstiga de ofvannämnde för Derbyshire-jernet. Major Wade vid Förenta Staternas Board of Ordnance har profvat tackjern, blåst med kall bläster på träkol, med ända till 45,000 skålp. pr qvadrattum, och detta kan anses som maximum af jernets styrka, men deremot 5000 skålp. som minimum. Då smidt jerns godhet mycket beror på godheten af det tack:ern, utaf hvilket det tillverkas, så. kan det väl antagas, att man uti rails och plåtar för skeppsbyggnad skall igenkänna de många olika egenskaperna hos tackjernet. De mycket beryktade garala rails, som tillverkades för 20 är sedan, motstodo vanligen slitning till en förundransvärdt hög grad; och då i November 1857 nya rails såldes för 5 å 6, hade ingeniören vid London och South Western railvay anbud af 5, 17 s. 6 d. för sådana rails, som då upptogos efter att hafva varit begagnade i 19 är. Kapten Huish, under flera år chef för London och North Western railvay, anmärkte en gång, inför civil-ingeniör-föreningen, att nya rails ibland gingo sönder på två, tre ställen; då de endast föllo från en vagn ned på marken. Vi hafva sjelfva sett exempel derpå att sådana fall inträma oftare än hvad inan kan förmoda. b Några af de bästa rails, som någonsin tillverkats, hafva kommit från Wales; men om man undantager de utmärkta tillverkningar, som göras vid Ebbw Vale, Rhymney samt några dylika af samma slag, så kan man ju ej begära att få god qvalitet på samma gång man endast sträfvar efter stor qvantitet. Då jernmarknaden är synnerligen liflig, står vanligen Welsh och Staffordshire rails lika i pris. I Januari 1856 öfverstego båda 8, meh om hösten 1857, då Welsh rails såldes så lågt som 5, stodo. rails i Svarta landet, (Staffordshire) i 7, och detta är det nuvarande priset, då Welsh rails säljas för 5, 10 s. Våra mera framstående jernvägsbolag göra sina railsbeställningar i Staffordshire och norra England, hvarvid beställningarne alltid åtföljas af särskilta bestämmelser, för att försäkra reqvirenten om den bästa möjliga vara. Och The Eastern Counties Company, hvars uppköp af rails, under de sednaste 2 å 3 åren, hafva gjorts under vilkor af 7 års garanti, rö