EN FÖRNÄM RYSK DAM. B. Å. VONLTARLEKUSK, ÖFVERSÄTTNING UER AF IK—G. f I himlens nampnl) sade ryttmästaren, haf då medlidande med min förlägenhet och låt mig gå härifrin Nej, ni får icke gå, ni skall äta middag med oss. Min kära Dora, du får icke släppa honom. Dora och de båda döttrarne förenade sina enträgna bemödanden med borgmästaren. Ryttmästaren gjorde ännu motstånd, då plötsligt den vackra systerdotterns silfverstämma klingade för hans öron. Vi bedja er deromp, sade hon, vi besvärja er; gå icke härifrånb . fi Petter gaf vika för denna ljufva röst, påtog den vida nattrocken, som var förfärdigad efter Tobias växt och lät föra sig till salongen, der flera personer voro församlade. Hvad jag blyges, sade han, att visa mig på detta sätt! Värdes ursäkta mig. Hvar och en skyndade sig att uppmuntra honom med åtskilliga utnötta fraser. Den ene sade med ett tankfullt utseende: Kåpan gör icke munken. En annan: Det är sjär lens egenskaper som utgöra mannens verkliga värde, Men dessa filosofiska sätt att trösta kunde icke afbålla ryttmästaren ifrån att med sorgset öga betrakta den löjliga drägt, hvari han var insvept, och han väntade med otålighet det ögonblick då måltiden skulle ifrån ) SedA.:B, n:ris 74 och 75.