STOCKHOLM den 28 Mars, Omröstningen i mellersta Italien. En korrespondent till Times ger från Bologna följande intressanta skildring af denna storartade omröstning, sådan den visade sig i Emilien: : Bologna den 11 Mars. Klockan är nu 5 på eftermiddagen; första omröstningsdagen är förbi och, jag hade så när tillagt, hertigdömenas och Romagnas öde är till hälften afgjordt. Nej, jag han med trygghet säga att deras annexation är helt och hållet afgjord. Jag kan ej säga er, huru många röster redan blifvit afgifna i Emilien: dessa röster ligga i förseglade urnor, och 24 timmar återstå ännu för voteringen; men jag har det oaktadt ej den minsta tvekan att redan nu underrätta er om utgången. Låt mig då berätta er hvad jag sett sedan kl. 8 i dag på morgonen, och jag är öfvertygad, att ni skall vara af samma tanke som jag. Jag lemnade Turin sent i går afton för) att kunna tidigt i dag på morgonen afresa från Piacenza och sålunda under vägen få se så mycket som möjligt af folkrörelsen, Bantåget till Piacenza viker vid Alessandria af från stora vägen till Genua, Vid tågets afgång var vid biljettluckan en så stark trängsel, att man måste göra ett flitigt bruk af sina armbågar för att komma fram till det ensliga I fönster, hvarifrån en enslig gentleman utdelar biljetter så väl för hufvudlinien som för grenbanorna. , j F,Vi ankommo klockan strax efter elfva till Piacenza, just fom den uppgående månen började kasta sitt bleka skimmer öfver de formlösa grushögar, som utgöra lemningarne af de kostsamma fästningsverk, som österrikarne här uppförde i början af förlidet år. Portarne till murarne voro redan stängda, och då de den ena efter den andra öppnade sig för att mottaga oss, var det likt inträdet i en fransk fästning; ty då vi tittade ut genom vagnsfönstren, sågo vi på de trånga gatorna ingenting annat än blåa kapotter och blåa mössor. Denna de blåa: kapotternas talrikhet förklaras af hela den franska divisionen Faillies härvaro, hvilken under kriget utgjorde en delaf 4:e kåren. Det är förmodligen för att mildra intrycket af denna öfvervigt i antal som ett sardinskt infanterikompani äfven blifvit der inlagdt i garnison. Om jag nämner detta, är det derföre att det syntes. mig utgöra en egen inledning till en .tur för att se omröstningen för CentralItaliens annexation. Månen hade knappt hunnit midten af sin bana,. då vi ilade vidare. Ehuru det ännu var dunkelt, kunde jag dock vid den första svaga morgongryningen på hvarje hatt och mössa urskilja tryckta lappar med orden Anessione alla Monarchia Costitu2ionale del Vit:orio Emmanuele?, hvilket visade;-att 9000 i Piacenza inqvarterade santianexionister ej haft något synnerligt inflytande på stadsbefolkningens opinion. Dagen grydde just då vi lemnade staden, och under de första få -ilen var det intet tecken till lif på de snöbetäckta fälten och i de enstaka bondgårdarne; ailting kallt och orörligt; de snöbetäcka Apenninerna reste sig på afstånd, och till och med stora landsvägen till Bologna, den gamla Via Emilia, som hela vägen går parallelt med !och på kort afstånd från jernvägslinien, företedde ännu intet lif. Detta varade inemot en timma. Innan vi dock kommit till Castelguelfo, den sista stationen på vägen till Parma, hade hela verlden vaknat. Solen hade gått upp och morgonkylan började ge vika. Klockornas ljud hördes öfver jernvägsträngens rassel. Fotgängare och vagnar syntes röra sig här och der på vägen. I bondgårdarne öppnades luckorna och dörrarne. Med ett ord, med ljuset återvände lifvet, och den stora dagen för CentralItalien hade upprunnit. Jag hade knappt för min sömniga reskamrat utpekat dessa tecken till ett återvändande If, förr än vi båda genom dånet af trängen tydligt hörde ett väldigt burrarop, som flera gånger upprepades. Vi öppnade vagnsfönstret och fingo då omkring 200 alnar ifrån oss på stora landsvägen-se en procession af landtfolk med den trefärgade fanan i spetsen och belsande det förbiilande jernvägståget med ett Viva UTalia! Viva Vittorio Emmanuele!s De utgjorde omröstningskontingenten från en kommun i närheten, som en masse voro på väg till förnämsta pl:tsen för il mandamento, hvilken just var samma station der vi härnäst skulle stanna. Klockan var litet öfver 7 på morgonen, och omröstningen skulle ej taga sin början förr än klockan 10. Vi bade ännu ej tillryggalagt mer än en femtedel af vår resa. Och från detta ögonblick ända till dess slut såg det ut som hertigdömenas och Romagnas hela befolkning befunno sig på en allmän hegira. Stora landsvägen, utmed hvil ken vi alltjemt foro, var ej ett enda ögonblick tom. Större och mindre skaror, med der oundgängliga trikoloren framför sig sav t sjungande och hurrande, voro på väg till de större städerna. Vid nästan hvarenda station, der vi sannade; väntade eller passerade dylika grup per. Strömmen svällde allt högre och högre. Ju mera timman för omröstningens början närmade sig. Det liknade mera ett allmänt lustfärdande ut i det gröna än en politisk akt. Den vackra solljus2 dagen gjorde äfven sitt till att höja den allmänna festliga stämningen. fa Både Parma och Reggio ha alltid hört till de välsinnade, men huru skall det bli i Modena, hvarest penningeinflytandet och :jordegareintresset så systematiskt sökt verka på det lägre folket och isynnerhet på landtfolket? Ncbh mna rn FrestT SR RR B RL