SÖT PER SKARS SIE ESENEeeng ERE EEE St TE PS regelmässigt sätt afträder Savoyen och Nizza, har Ryssland ingenting att deremot invända. Österrike svarar, att om makterna ville protestera mot hertigdömenas och Toscanas förening med Sardinien, skulle Osterrike deltaga i en protest af dem mot Savoyens och Nizzas införlifvande. Preussen gör lifliga, om också till formen ganska hofsamma föreställningar mot de bådaeprovinsernrs annexionoch förklarar, att det för öfrigt skall ansluta sig till England. Spanien ändtligen haringenting att invända mot Savoyens annexion, men protesterar mot hertigdömet Parmas införlifvande med Sardinien, emedan det har arfsrätt till nämnde hertigdöme. Utrikesministern har afgifvit berättelse till kejsaren om de många bevis på deltagande och hjelp, som sårade fransmän rönt i Italien af alla folkklasser, samt föreslår, att 26 af marskalk Vaillant föreslagna personer skola erhålla hederslegionen, samt 140 en större och 227 en mindre minnespenning af silfver. ENGLAND. De engelska tidningarnmeddela flera för engelska parlamentet framlagda depescher, vexlade mellan engelska sändebudet i Neapel, hr Elliot, och John Russell, rörande tillståndet i konungariket Båda Sicilierna. Den första af dessa depescher är daterad den 2 dennes. Hr Elliot inberättar deri, att sedan intendenterna redan för någon tid sedan erhållit befallning af Polisministern, att utan omsvep häkta en hvar, mot hvilken den ringaste misstanke yppade sig, hade regeringen gått ett steg ännu längre och föregående dagen låtit arrestera en mängd personer, på hvilka icke den minsta misstanke om delaktighet i någon sammansvärjning kunde hvila. Utom en mängd personer ur medeloch de lägre klasserna, hade man häktat sådana män som furst Torella, eller nödgat andra, såsom hans bror. markisen af Bella, att hålla sig undan, eller slutligen utan alla omständigheter landsförvist andra, såsom t. ex. hertig Proto. Patruller hade genomtågat staden, trupperna voro sammandragna i kasernerna, och regeringen påstod sig inneha posiuiva bevis på, att en uppresning förbereddes; menu dessa bevis .voro af beskaffenhet, att de måste sky ljuset, ty man ansåg såsom sådana polisspionernas angifvelser. — Den 3 Mars berättar hr Elliot, att han hos hr Caraza begärt upplysning om orsaken till arresteringarne samt frågat, om landet verkligen vore i en så kritisk belägenhet, att man nödgades tillgripa dylika ytterliga åtgärder till och med mot personer, hvilka man svårligen på allvar kunde misstänka för sammansvärjning eller högförräderi. Hr Caraza hade derpå svarat, likesom flera gånger förut, att regeringen icke hyste några farhågor, men att hon hade säker underrättelse om en tillämnad demonstration af vännerna af en förening med Sardinien, som gjorde det nödvändigt att vidtaga preventivåtgärder, hvilka ju också på ettlysande sätt uppnått sitt ändamål, lugnets upprätthållande. Hr Elliot hade derpå invändt, att man väl åtminstone ej borde utan ransakning och dom förvisa de häktade ur landet; men herr Caraza hade svarat, att:detta visserligen vore regeringens åsigt, ty hon hade bevis i hancom, men likväl ej sådana, som kunde ligga till grund för en laga dom. Ni har således — anmärkte hr Elliot — beslutit.anse angifvelser af polisspioner, dem ni ej vågar komfrontera med de angifva, såsom bindande bevis; detta medgaf hr Caraza rent ut, såsom det ville synas, utan al! blygsel. Slutligen varnade hr Elliot för faran att genom det system man följde, och hvars förhatlighet återfölle på konungen sjelf, sätta suveränens dynastiska.. intressen. på spel, Tillika anhöll hy Elliot om en privataudiens hog könungen, för att personligen göra honom föreställningar; men något svar på denna anhållan hade ban då ännu ej bekommit. Emellertid hade spanska och franska sändebuden fört samma språk till hr Caraza som hr Elliot, — I en depesch af den 19 dennes gillar lord John Russell, att hr Elliot begärt audiensen samt uttrycker sin förhoppning att konungen i enlighet med sina sanna intressen skall söka förvärfva sig sitt folks tillgifvenhet. — Til slut meddelas ett utdrag ur en depesch af den 16 Januari från lord John Russell tillhr Elliot, hvari: det bland annat yttras, att engelska regeringen är den neapolitanska dynastien väl bevågen; att hon ej villinblanda sig i Neapels och Siciliens inre angelägenheter, men att-hon ej kunde för sig-dölja det tydliga faktum, att konungen af Neapel icke ens iakttoge de vanligaste reglor af rättvisa mot sina undersåter, samt att den-af tyranniet fo strade förtviflan ålstrade komplotter, mord, sammansvärjningar och uppror. Skulle — heter det derefter ordagrannt — dylika sammansvärjningar sätta H. sicilianska M:tstbron på spel, så skulle Hennes M:;ts regering endast kunna beklaga den blindhet, hvarmed hans ministerråd är behäftadt. Men Hennes M:ts regering skall hvarken kunna deltaga i ansvaret derför, eller åtaga sig att afvända öljderna af en dålig regering, som svårligen ar sin like i Europa. Lord John Russell begär icke några oinfattande reformer, utan blott ett ärligt handhafvande af gällande lagar. Det öfriga måste öfverlåtas åt tiden; men den väg, man nu beträder, kan endast leda till undergång, Prins Alfred behandlas å det örlogsfartyg. på hvilket han tjenstgör, alldeles lika med hvarje anvan midshipman. Han äter tillsammans med sina kamrater inom samma grad. gör sin vakt och inbjudes ej oftare till chefens börd, än då turen dertill kommer till honom. Lika mycket som någon annan är han utsatt för de unga midshipmännens puts. och i ett afseende är det till och med sämre för hohom än för den öfriga besättningen. han får nemligen ej röka, ty drottningen. som afskyr lukten af fobaksrök, har förbjudit det, En gång vägrades honom permission Under fiartan dacars tid. för def han artan.