i en fråge, den regeringen på det bestämdasta förklarade sig emot Folkthingets remitte-. rade beslut (frågan om de s. k. Erkleeringerne,) och justitieminister Casse specielt satte allt på spetsen för att få Folkthbingets nämnde beslut kasseradt, bes utet dock blef af landsthinget antaget med en majoritet af 21 mot 14. Ministåren har noga aktat sig för att under allt detta göra någon fråga till kabinettsfråga, och den har deri handlat visligen, emedan den då troligen redan hade upphört att existera. Den nyssnämnda frågan om förbindelse för amtmän, borgmästare och dylika embetsmän att tillhandahålla sökande motiverade utslag (Erkleringer,) kan emellertid ännu verkligen blifva en sådan kabinetisfråga, åtminstone en lifsfråga för justitieministern, enär. det skulle kunna falla sig så, att det behagar konungen att sanktionera det af begge kamrarne fattade beslutet emot justitieministern, bvilken synes göra full räkning på att konungen här skall använda sitt veto. Men äfven om detta qvistiga spörjsmål skulle kunna arrangeras, står det fast, att ministeren helt och hållet lefver på nåder och att den, utan stöd i riksdagen, utan sympatier i folket; hvad timma som helst kan blifva bortblåst för den lindrigaste fläkt. Lika visst är det, att under dessa omständigheter baron Blixen-Finecke, jemte de flesta af hans förra kolleger, står såsom reserv färdig att åter rycka upp på arenan. I detta afseende har den rotwittska falangen handlat fullkomligt välberäknadt, då den, ehuru åtnjutande konungens oförminskade tillit, föredrog att effer chefens död rycka för ettögonblick tillbaka, i ändamål att sedan mieux sauter. Den har derigenom vunmt det, att Madvig fått ostördt göra sig till en omöjlighet, att Monrad har hurnit förlora trollkraften af sitt namny att hela det doktrinära lägret blifvit demoraliseradt och publiken tillräckligt utledsnad vid professorerna. Den upp. träder sålunda nästa gång med helt andra chancer och finner nu vägen för sig rödjad och banad af sjelfva dess ifrigaste motståndare, j S. B.