sedan det på sätt Mven fiksdagsfulmäkfigen Paul Hedströms resetvation innehåller blifvit visadt, att iksståthållaren såsom ordförande i regeringen uti Kristiania blott bar en röst derstädes lika med de öfriga statsråden och denna tegering endast har att göra med Norges inre ärenden, samt sedan det blifvit ådagalagdt att han aflägger ed på norska grundlagen, är ansvarig inför norsk riksrätt och således t och hållet norsk embetsman och norsk underåte, så hade, äfven denna strategiska position måst uppgifvas. Slutligen hade man då hört framletas ådana klagopunkter, som att H. M:t konungen uti det norska exemplaret af kungörelsen om hans uppstigande på troöen af eftergifvenhet för norrmännen icke allat sig Carl XV, utan endast Car! — något som dock icke tycktes vara mycket värre än att den höge farfadern uti offentliga handlingar icke hade kallat sig Carl XIV Johan, utan blott Carl Johan. Ja, man hade till och med hört förutsättas, såsom möjliga anspråk hos porrmännen för att åstadkomma full likstäilighets avt en afliden . konungs begrafning hvar tredje gäng borde ske i Norge, och en drowtning, som väntade sin nedkomst. hvarannan gång resa dit, på det Norge måtte kunna räkna ett lika antal infödda prinsar eller prinsessor som Sverge. Talaren kunde icke neka att dessa från skilda håll sammanletade heterogena anmärkningsanledningar likasom premisserna i hr Dalmans motion kommo bonom att påminna sig den bekanta besvärjelseseeaen i operan Friskytten, deri jägaren Casper är sy: selsatt att stöpa frikulor af allehanda ingredienser: nförst det högra ögat af en vipa och sedan det hö-. gra af. ett varglo, och så några glasbitar af sönder brutna kyrkfönster, och ändå fordras för ätt åstadkommar det påräknade resultatet att ropa: Ijelp miel! Han önskade blott, att det oväder man nu försöker besvärja upp emot norrmännen och deras. sjelfbestämningsrätt icke måtte i en framtid komma att erinra om det stället i Friskytten, der Samiel yttrar: Sex skott gå fritt, det sjunde, är mitt! I. sjelfva verket trodde talaren dock vis erligen icke att följderna af ett bifall till hr Dalmans motion kunva blifva är så vådlig natur, som några befara, eburu det måste störa det goda förhållande, som på de sednare åren It mer inirädt mellan svenskar och norrmän. Han 2 nemligen fästa uppmärksambeten derpå, att den ena delen af förslaget för norrmännen icke innebär! något värre än att de kunna få ännu någon tid be. hålla. s tt riksståthållareembete, som dock sannolikt aldrig mera blir tillsatt . med någon svensk. Deremot torde det sätt hvarpå utskottict behandlat den oorska frågan, om det understödjes genom ständernas bifall öfver hela Norge, komma att anses så förnärmande för de norska statsmakternas rätt att sjelfva bestämma om sin grundlag 1 de delar hvärom icke särskildt förbeh?ll är gjordt genom. riksakten, att nerrmännen, när deras beredvillighet påkallas för en revision af unionsfördraget och för medgifvanden åt Sverge, helt enkelt lägga armarne i kors och svara: Vi äro nöjda med det vi hafva och tänka icke gå in på några af edra önskningar. Än sedan? Hvad skola vi då göra här i Sverge? Sto:al norrmännen med vålt tvingas till eftergifter? Men detta kan ieke ske utan konungens bifall och medverkan. Under tiden skulle det dock kunna hända, bvad man redan sett exempel på under Carl Johans t.d vid tillfällen då hela norska folket stått såsom en man emot afgifna kungliga propositioner om införande af adel och absolut veto m. m., att konungen finner rnera sin räkning vid och mera statsklokt att icke utsätta s:g för ett Lelt: tolks missnöje, än att skrida till ytterligheter för att tillfredsställa an språken af en nationel uppbrusning-hös ett om också för ögonblieket talrikt parti härstädes. Eller skall svenska allmogen kanske taga musköten på axen och marschera. mot Norge för att åstadkomma en derligare förening eller en starkare realunion?; Men innan den tiden torde man kunna förutsäga att uppbrusningen nog lagt sig och sansen återvändt. Hela resultatet blifver då ätt Sverse genom ständernas åtgörande vid debna riksdag hade försvårat icke blott återställandet af. sympatien mellan brödrafolken utan ock all för oss önskad påf.1d af en revision. Få grund af det nu anförda, yrkade talaren af: slag på betänkandet i hvad det rörde hr Dalmans motion, så mycket heldre, som utskottet icke ansett sig kunnat tillstyrka hvad hr Dalman föreslagit; utan i stället framkommit med en önskan, som innochåller en förtäckt begäran, att konungen måtte afslå Storthingets beslut, emedan pröfningen deraf; enligt grundloven, måste ske medan Storthinget är tillsammans, oeh utskottets förslag således, såsom i sig sjelft innefattande ett oting, äfven I det haänse! endet icke precist kan sägas innefatta ett ärligt ord till nortmännen. Deremot ins:ämde hr Hjerta i önskan om en revision, hvartil) han dock, med ogillandet af utskottets motiver, afgaf ett annat förslag. (Forts. följer.)