föredrag. Antalet af talare för bifallsmeningen blef på aftonen större, och det var isynnerhet Erik Ersson förbehållet att få många att instämma. Han åberopade sig på utskottets motivering och antog denna för fullg:ltig, hvilket syntes utöfva ett väsendtligt inflytande på ståndets beslut, helst Nils Larsson ieke kom i tillfälle att blifva uppropad och få vederlägga honom förr än diskussionen hade fram kridit till nära sitt slut. Bland dem, som talade för bifall, voro för öfrigt Östman, Lagergren, Lönn, Johannes Andersson från Elfsborgs län, Cederskog, Nyqrist, Bjerkander, vice talman Ola Svensson, Nils Svensson från Skåne, Nils Svensson från Blekinge, Johannes Larsson, Holmlin, Johannes Nilsson, Rosenberg, Olof Persson, Lars Rasmusson, Oia Larsson, Gustaf Johansson och Liss Lars Olsson, flera af dessa likväl inskränkande sig till att kort och godt förena sig med Erik Erssons åsigter. Vid slutliga afgörandet bifölls första punkten, om revisionen, med 65 röster emot 28, som voro för bifall, men med antagande af Nils Larssons motivering; andra punkten, om tryckning af unionskomitns betänkande, bifölls utan att man begärde votering; tredje punkten, om ståthållarfrågan, bifölls genom votering med 60 röster emot 33, och sista punkten angående särskildt framställning om handelsförhållanderna och domars ömsesidiga verkställighet bifölls enhälligt. Efter fattadt beslut anmäldes reservationer af nästan hela minoriteten. fBVi återkomma till en redogörelse för hela förhandlingen, deruti äfven motiveringen för reservationerna.