rägra snygga hus och reparerat andra, sat har börjat stenlägga sina gator, hvilka du minnes äro raka och temligen breda, så att den börjar se helt stadsmässig ut. Det är visserligen sannt, att ett dervarande plank hoppat ett par alnar öfver sin tomtlinic och utt en dervarande loge med sina murkna knutar inkräktat en litet stycke af gatans område, men då slika saker behandlas som bagateller inne i sjelfva den nya staden, kan man ingenting säga om dylika friheter i en förstad. Stadens innevånare hafva under de sednare åren närt en föihoppning, öfver hvars förverkligande de mycket fröjdat sig. De hoppas nemligen att få en farväg öfver fjärden -mellan Malmen och staden. Huru länge det kan komma att dröja innan detta glädjande hopp går i fullbordan, vet dock ingen, Då jag sist var der, troddes magistraten icke vara förslaget synnerligen bevågen, alldenstund, såsom det sades, några af patronerna vid storgatan, hvilka höllo före att värdet af deras tomter skulle komma att minskas ge: nom en ny utfarsled, sökt och lyckats afsvas la magistratens ifver för det nyttiga förslaget. I början var det fästningsväsendet, hvilket ej ville veta af mer än enx port, som lade hirder i vägen för dess utförande; men nu är detta hinder för länge sedan försvunnet. Kan således blott magistraten förmås att gripa verket an, så är att förmoda, det den nya vägen snart kommer till stånd. Ett stort palats har blifvit upprest i närheten af Malmen. Det lärer vara uppbygdt till en asyl dels för varnartiga barn, dels för sådana, som sakna god föräldravård. Stiftelsen berättades vara gjord af en nu afliden köpman, vid namn Fröberg, hvars namn den ock bär. Det stora huset är väl icke just uppfördt alldeles efter Ebrensvärds reglor för let sköna; men det kan dock i det hela göra föga till saken. Vida värre vore det, om, såsom jag hörde en och annan befara, sjelfva imrättningen komme att afvika från reglorna för en sund och gagnelig välgörenhet. Vid mitt vistande i Kalmar hade inrättningen ännu icke trädt i verksamhet. Då man från Malmen återvänder till nya stadån, varseblifver man åtskilliga föremål, som äro värda att lägga märke till. Först möter man återigen ett palats, som äfven har med vanarter att göra; men först i andra hand, sedan det nyss nämnda förfelat sitt syfte. Det är nemligen länsfängelset. Utseendet är det allmänna; ty liksom brotten likna hvarandra, hafva äfven brottslingarnes boningar fått en och samma prägel. Emot dess placering kan vara åtskilligt att anmärka, Dylika byggnader anser man böra läggas så långt afsides som möjligt, och den åsigten torde vara riktig nog. Men här har det blifvit lagdt midt för den stora och enda landporten, i ravelinen utanför densamma, hvilken fordom bildade en trädgård. Denna utgjorde onekligen en vida behagligare prospekt för kommande och farande än det fångpalats, som nu beneventerar ankommande. För länsstaten ligger det dock onekligen vida beqvämligare än om det blifvit uppfördt i Gammelstaden till exempel. Obehaget att stryka tätt förbi fängelseportarne och fånglassen, när man passerade från och till staden, har dock i sednare tider blifvit undanröjdt genom en ny väg, som bildats medelst de gamla utanverkens nästan fullkomliga utjemrande åt slottssidan, samt den stora lärmtorgsbastionens genombrytande i spetsen. På detta sätt har vägen blifvit förd rakt öfver de fordna plade-Gurmerha (vapenplatserna) m. m. och på en bred bank öfver sundet in i bastionen, der den i rät linie förenar sig med storgatan. Denna anordning är rätt vacker och beqväm i stället för den fordna slingrande farten genom mörka, krokiga hvalf och småverk: Vi befinna oss nu mitt i Kalmarboernas stoltaste verk, i Planteringarne. Hvad ärl: det för slag, frågar du. Planteras hu träd i Kalmar? Förr i verlden fick ungdöfnen ostörd göra sitt bästa att förstöra de få stackars träd, som funnos. — Ja, ser dul les extremes se touchent. Från förstöring har mat helt tvärt öfvergått till anläggning, och planiterihgar finnas verkligen. De gamla utanverk, genom hvilka den fordna infarten krökte sig, äro nu mer eller mindre utjemnade och, såsom jag förut nämnt, ed Fy fak vär anlagd. På ömse sidor om denna bar marken blifvit begagnad till små parkanläggningar, hvilka, nu omkring tre år gamla, redån taga sig mycket bra ut och i smom tid, om träd och buskar kunna få trefnad ibland grundens stenhopar och magra sand, t:ifvelsutan sköla konifa att utgöra en ika ändamålsenlig som angenäm prydnad. Den bro, som från dessa anläggningar leter til! staden, torde måhända icke tillfredssälla en nogräknad arkitekt, men gör dock sodt gagn. Dess hufvudsakliga fel består deri, att gängplanerna äro en aln för smala. De inte verkens ståtliga hufvudfront å landsidan, hvilken, på den tiden kanoner och skildtvakter klädde de höga vallarne, säkerlisen erbjöd en rätt vacker anblick, är ännu ågorlunda bibehållen. Bröstvärnen äro enast, jemnt med reveteringsmurarne, nedstörtade i fausse-braien. Vallgången har derigenom blifvit bredare och friare, samt husens fre våningar fått luft, ljus och utsigt. Ofvanpå de sålunda utvidgade vallgångarne äro ägar, stigar och allter utlagda, och, der 10alen så tillåtit, parterrer med planer och ersåer inrättade. I det hela tager sig anläggningen rätt bra ut och prisar sin mästare; nkväl är det ordning och städning som utgöra hufvudsaken, ty smaken har ej öfverallt fått eda arbetet. Isynnerhet har den utesutits vid det tillfälle, då en parterr utstakades edanför södra bastionen. Den liknar fullsomligt en trädskola; löfsalarne äro karrikaty er i sin väg, och plåtsen, som kanske häller 30 qvadratalnar, har fått lemna plats åt, om det tyckes, ett par hundrade träd. Med it ord, den är alldeles misslyckad och vansäller verket så, att vederbörande direktion jorde bäst i att skyndsamligen Jåta rödja