Hvem är skulden till att ingen revision af unionsfördraget blifvit åvägabragt? Man har länge och isynnerhet på den sednaste tiden oupphörligt hört upprepas, att de mångfaldiga brister, som förefinnas i föreningsfördraget mellan Sverge och Norge, uteslutande böra påbördas norrmännens syndaregister, tillskrifvas den afvoghet, hvarmed de mött hvarje försök till närmande. Man glömmer dervid först och främst, att Sverge deltagit i afslutandet af föreningsfördraget och att mycket af det, hvaröfver man klagar, tillkommit på initiativ från Sverige. Vidare får man: ej lemna ur sigte, att sedan den på initiativ från Norge den 30 Juni 1839 nedsatta unionskomite först den 4 November 1844 afslutat sitt arbete, hvaraf resultaterna äro nedlagda i ett betänkande, detta dokument, affattadt i 130 SS, just innehåller det hufvudsakligaste af hvad äfven nu ansetts böra utgöra föremål för en revision af föreningsfördraget, nemligen fullständiga och reciproka stadganden om det gemensamma försvaret, interimsregering, unionsregering i gemensamma angelägenheter, unionskongress 0. 8. Ve t Det lärer väl ej med fog kunna tillräknas norrmännen, att berörde betänkande, som i deras land blifvit i tryck offenthggjordt, deremot i Sverge alltifrån nämnde tid med den yttersta sorgfällighet hållits hemligt och ända intill denna dag undandragits den diskussion öfver de unionella förhållandena, som vill ha en annan grundval än de Crusenstolpeska och Argusiska kalomnierna. Så erhöll t. ex. den nuvarande utgifvaren af Aftonbladet, då redaktör af tidningen Bore, redan 1851, på framställd begäran om utbekommandet af ifrågavarande handling, det svar, att betänkandet cirkulerade emellan statsrådets ledamöter,, och 4 år derefter eller 1855 lemnades ordasrannt samma svar; hvilket synes tillkännagifva, att cirkulationen inom statsrådet måtte ha varit temligen trög. Om detta betänkande publicerades, skulle svenska allmänheten finna, att redan för 16; ir sedan mycket blifvit undangjordt för åvägabringandet af ett fullständigt och bättre mionsfördrag. . Det är ganska betecknande att ekonomiutskottets majoritet icke velat tryckningen af letta förslag. Detsamma skulle nemligen alltför klart visa, att harmen öfver bristande god vilja i afseende på unionens utveckling måste! riktas mot svenska regeringen. Utskottet har gerna ur motiverna ensidigt utplockat ett och innat yttrande, som, ryckt ur sitt sammanhang. unde tolkas såsom bevis för dess åsigter, nen det har varit rädt för att dessa moti-j ver i sin helhet skulle bli bekanta för stänlerna med de deri af hela unionskomiten utalade grundsatserna om båda rikenas likstäl-! ighet och rätt att hvar för sig ändra sina srundlagar. på SKTANETEE SESEIKETS ISISSESS EV