skulle icke häfda någon överges förmenta rätt till inblandning, ty uttrycket unionell bestämmelse, som blifvit i förslaget inkiladt, är allt för tvetydigt att derpå vidare grunda några verkliga rättsanspråk, och den skulle aflägsna oss från, men icke närma oss till det mål vi eftersträfva, nemligen en förbättring af nnionsfördraget. Hvad skulle i sjelfva verket ett sådant beslut af ständerna innebära? Jo endast en på omöjlighetens område sig hållande önskan; men icke en from önskan, utan en ond och illvillig, som icke går ut på någonting annat, än att att såra, reta och förtreta norrmännen — en något besynnerlig väg till det större förtroende och det innerligare närmande mellan de båda brödrafolken, som man anser vara af nöden. När det för någon tid sedan var fråga om att rikets ständer skulle uttala en välvillig önskan för ett annat lands lycka och frihet, då hörde man en och annan talare på riddarhuset varna för uttalandet af en sådan önskan, och erinra, att man noga borde tänka sig alla möjliga följder af en sådan önskan, och att man borde vara betänkt på, huruvida en man kunde stå bakom ordet. Vi finna det nu vara mera skäl att rikta en dylik varning till dessa herrar och deras själsfränder i afseende på den illvilliga och onyttiga önskan, som nu är fråga om att uttala. Må de med någon sans göra sig reda för konseqvenserna och hvad de verkligen vilja och kunna åstadkomma! Må de tänka på det ansvar, som drabbar den, hvil-l4 ken på en nations vägnar och till mehn: för kommande generationer uppträder för att ge luft åt enskilt animositet! Må de icke utströ lättsinniga ord om en union, som för båda rikena innebär en borgen att de, utan att bero af andras gunst och hjelp, kunna häfda sin sjelfständiga plats bland nationernal En af Norges ypperste män har vid en nyligen hållen fest uppmanat och tagit löfte af de närvarande, att ingen anstöt taga af öfvermodets och misskännandets retsamma stämma, icke inrymma den i sin tanke, bevaka sin egen tunga och nära endrägten! Men det vore mycket önskligt, om de som i morgon skola uppträda offentligen i svenska folkets namn, kunde genomträngas af en motsvarande anda.: Ty orden må vara flyktiga, så kunna de giftiga pilar, som de stundom innebära, göra djupa, om ock hemliga sår, som det fordras långliga tider för att hela. Det behöfves decenniers och seklers mödosamma arbeten och ansträngningar, för att verkligen närma tvenne folk till hvarandra; men det dåraktiga öfvermodet kan på en liten tid rifva ned hvad som blifvit uppbygdt, utan att förmå bringa något verkligt material till arbetet, då det måste börjas ånyo. Må hvar och en hålla för sig klart och icke förlora ur sigte, att det endast är på frivillighetens; de ömsesidiga intressenas väg, som : någonting godt och varaktigt i den unionella frågan kan uppnås. Att nu uttala en sen ånger deröfver, att Sverge för ett halft århundrade sedan betett sig ädelt, skulle hvarken göra vårt land heder eller gagn; det skulle endast vittna derom, att:vi vanslägtats från den föregående generationen, och det skulle tillika öfverkorsa de anspråk på tacksamhet från Norges sida, som Sverge verkligen kan hysa. Må ingen inbilla sig, att Sverge, uttalande en sådan ånger öfver sitt ädelmod och sin frisinthet, nu kan och vill beträda en annan bana, för allvar söka alstra en ny tvångs-förening, grundad på Sverges öfverhöghet. Den känner svenska folket föga, som, till följd af ett litet alldeles artificielt skrän för ögonblicket; inbillar sig, att det skulle lemna sin inre utveckling, sina vigtiga andliga och materiella kulturarbeten å sido, för att kasta sig in på en lika vådlig som dåraktig äregirighets bana. Arhundradens ödeläggande: och förderfliga strider ha gifvit nordens furstar och folk en djupt inskärpt erfarenhet derom, att hvarje yttre förening, som för2 ett ögonblick skulle kunna åvägabringas på tvångsväg och icke framkallas genom ett verkligt närmande mellan folken; är fullkomligt värdelös och att intetdera af rikena bör sträfva efter något herravälde öfver det andra, hvilket endast blir till nytta för ett främmande herravälde. Vill man ett verkligt närmande mellan brödrafolken, då må man i främsta rummet arbeta på att undanrödja alla onödiga hinder för den sociala förbinDD —R 3 — rt