Article Image
I WU LIVS UU 10 Ndi. Svenskt och osvenskt. Det är få epiteter, som klinga så skönt i svenska öron, som då åsigter och handlingssätt benämnas äkta svenska. Huru mycket man än beskyller oss svenskar att vara svaga för det utländska, och huru mycket vi än sjelfva kunna klaga öfver de brister, som vidlåda våra institutioner och äfven vårt nationella väsende, så har dock gudskelof nationaliteten en sådan tjusningskraft för oss, att verklig svenskhet gäller sisom den bästa rekommendation och hederstitel, då frågan är om offentliga karakterer och offentlig verksamhet. EEMan ser också, till följd deraf, många anspråk göras på att innebära och uttrycka äkta svenskhet, och så mångfaldigt skiftande som dragen i vår nationalkarakter verkligen äro, så mångfaldiga som de individuella uppfatningarne deraf, så olikartade och rentaf mot-Å satta kunna ock dessa anspråk vara. EDer ett sådant anspråk föres högljuddast och skrytsamt till torgs, der är oftast fara värdt, att det temligen allmänt kommer att underkännas, såsom mindre befogadt. Ärlig Svensk kallade sig en af de hätskaste partitidningarne under frihetstiden, och vi ha äfven på den allrasenaste tiden sett en tidning ge sig namn och min af att vara den företrädesvis svenska, utan att dock lyckas vinna något allmännare erkännande för ett sådant anspråk. E. Äfven i den meningsstrid, som nu pågår il vårt land och utgör dagens brinnande fråga, åberopar man isynnerhet å den ena sidan, att de åsigter man hyser, de föreställningssätt man vill göra gällande, äro svenska, att det är il sannt nationell anda man uppträder. Vi vilja icke på ringaste sätt bestrida, att man verkligen fattar saken så och att man tror sig uttrycka det äkta svenska. Men å andra sidan torde det tillåtas oss, som icke fört orden svensk och svenskhet så mycket på tungan, att en gång få uttala, att den åsigt vi förfäkta, enligt vår varma och innerliga öfvertygelse är en sannt svensk åsigt och att del som derutinnan ställa sig gentemot den till fördomarne appellerande agitationen, kämpa för Sverges ära och rätt. Allt beror i detta fall på den olika uppfattning man har af det, som utgör det väsentliga eller kärnan i svenskheten. För vår uppfattning visar sig detta, detinnersta, bästa och mest karakteristiska i svenskheten, icke uti dyningarne efter det gamla berserkaväsendet och vikingablodets häftiga svallning, eller i åtskilliga från vår stormaktstid qvarstående reminiscenser och anspråk, utan i det grunddrag af heder och ridderligheti ordets vackra mening, som äfven under de mest olyckliga tidskiften utmärkt vårt folk, då det uppträdt såsom en individualitet i förhållande till andra och sålunda torde kunna betraktas såsom ett konstant grunddrag. På samma gång vi med allvar påyrkat, att hvarje Sverges otvetydiga rätt skall göras gällande och att nationen med samnad kraft skall fordra en revision af unionsfördraget, som kan afhjelpa dess brister, ha vi i ståthållarefrågan kämpat för Sverges rätt att vara, hvad man, då det är fråga om en individ, kallar hederlig karl, och att det icke uti en internationell fråga skall uppträda snarlikt hvad man i ett vulgärt uttryck plägar kalla en bränvinsadvokat. EE Denna uppfattning grundar sig icke på något löst tycke, utan på den sorgfälligaste och samvetsgrannaste granskning af allt hvad i denna sak blifvit från olika håll anfördt: Vi tänka oss, att en person komme till en annan och sade: Ni hair vid flera tillfällen visat mig oginhet och ovänlighet och jag är er derföre ingen grannlagenhet skyldig. Ni ärnar till följd at ett testamente komma i besittning af vissa förmåner; men m skall icke tro, att den saken är så klar och färdig, som ni föreställer er. Det är visserligen sannt, att sjelfva testamentet är ganska klart, och jag kan väl enskildt säga, att ni förr eller sednare troligen kommer i besittning af de nyssnämfida förmånerna; men der finnas dock några föregående dels muntliga, dels i bref innebållna yttranden af testator, som åtminstone kunna ge tillräcklig anledning till en pr cess, hvilken, om lyckan är god, kan räcka sina 3, 5 ja 10 år. Vill ni undvika detta, så betala mig på ett i räde 10.000 rår och lofva mig heligt, att jag för framtiden slipper att se några sura miner. ij LuVi tro icke, att en dylik framställning är mycket egnad att nå sitt syftemål, om den, till hvilken den göres, är en person med någon sjelfkänsla. Det enda, som vi i hela denna sak ansett vara det vigtiga, är den roll Sverge deruti spelar. Vi ha kämpat för att svenska representationen skall afhålla sig från hvarje ingrepp, som är orättmätigt och som skulle försvaga vår. eljest moraliskt starka ställning i den unionella frågan. fö5Ur hvarje annan synpunkt än denna svenska synpunkt är ståthållarefrågan oss alldeles likgiltig. Vill konung, utan att Sverge och svenska myadigheter på något sätt kompromettera sig, i norskt statsråd vägra sanktion å Stortbingets beslut, så är det en sak, som icke rörer oss och med hvilken vi icke ärna taga ringaste befattning. Vid underrättelsen om ekonomiutskottets beslut rörande norska frågan yttrar norska Morgenbladet: STAR fn Lat Ära OP FF Lf

13 mars 1860, sida 2

Thumbnail