kesdepartementet inga-andra ärender än sådanason rördeSverges förhållanden till utländska makter, och derigenom intogs i grutidlagen stadgaadet att en dast svenske hut? skulle tillsådanad tjensteranställas. Genöm föreningen med Norge hafva andräför hållanden inträdt, ty Uti utrikesdepartetientet häfvi redån blifvit handlagda? Sverges enskilda, de före nade rikeriW och Nörges enskilda angelägenheter. Utom de politiska äretider som der förekomma, fin nav att handuggd sakör som röra Nörge ensamt såsom förordnande om 1 utlandet aflidhä norska undersåtör: qartåteniskåp; förnärmelset begångna: mn norska fartyg i främmande hamnar, angeligenheter rörätide norska utvånidrare till: Amerika och Australien, im. fl. dylika angeligenheter, som förörsäka er ständig brefvexling med de norska auktöriteterna Stundom förekomina äfven juridiska ärender mellar de båda länderna, öch det har derföre icke varit möj ligtatt i utrikesdepartementet undvara norska tjenstämäb; ty det liggör i sakens natör att mån icke katt utestungå horrmän från ärender somrröra Norge enskildt: Derföre anställdes öckså, genast efter förenifigefs ingåendö; norska tjänstemän uti detta departement, och hittills hafva åttä personer i denna egenskap varit der snställda. Dessx äro likväl icke attänse somsvenska tjenstemian, utan de äro norska tjensteman, anställda för tjeöstgöring i Svenska utrikesdepårtementet. Att detta så uppfattåts; trodde talaren bäst bevisas derutaf att statsrådsprotokollerna hafva gratiskats utaf alla riksdagars konostitutionsutskott, utan att någon anmärkning derenmot blifvit gjörd. Vid sista riksdagen förekom som bilaga til K. Mits proposition angående statsverkets tillstånd och behof, ett förslag af dåvarande utrikesministern. frih. Tägerheim; till utrikesdepartemettets ömorga nisefing. Detta förslag bpptog 15 svenska och norska embetsmaän uti detta depaärteriökt, ock uti ständertiasskrifvels6 till K.-M:t yttras, det ständerna förklara att ont inga hiöderi öfrigt möta, så skulle försläget kurmia Sättös i verket under näst påföljande statsregleriägsperiod. Så skulle ständerna icke hafva ytträt sig, om förslaget varit stridande mot grund: lagens bud: Talaren slutade medätt förklara, det han hoppades att ridderskapet ochadelw skulle inse ock-erkänna att dessa tjenstemän icke7ärv svenske utan norska; samt ätt: deras anställäride i utrikesdepartementet varit en äf omstundigheterga påkallad nödvändighet. ; Friherre W.:F. Torsmodon ville med några ord skärskåda utskottets sätt att gå tillväga i denna sak. Utskottet hade icke funnit skäl att mot någon af konungens rådgifvare tillämpa 106 R. F., och mar stannar derföre i obeslutsamhet öm huruvida ttskottet vill att ständerna skola begära entledigande af en eller annan ttaf statsrådets ledamöter. Mar vet alls icke hvad utskottet menar. Vill utsköttet attständerna skola -tihämpa 107 RF., så måste män förändra sig öfver ätt dessa fyra obetydliga an märkhidgar skulle kunna föranleda tillnågot sådant. Är detta deremot icke meningen, så har utskottet grundlagsvidrigt förfarit, då det? framställt sind an märkningar, ty öm dessa varit annu flera; så skulle de dock varit alt för obetydliga för att påkalla det ansvar som denna s stadgar. Ansåg ätt den dechargemening, som professor Lindgren i sin reservatio föreslagit, hade varit utskottet värdig: Vi hafva sällan; om någonsin, håft en så konstitutionellt sinnad regering som den nuvärande, och det vore derföre endast rättvisa om ständerna erkände detta. Talaren hemstallde derföre huruvida icke ståndet ville, med ogillande af utskottets anmärkningar; lägga betänkandet till haddlingarne: Friherre A; O-Raab Hade begart ordet, endast för att yttra sig om formen för utskottets betankande. Denna fann talaren mera besynnerlig än någonsim förut i dylik frågor, ock man kunde: de; utaf-icke hemtar någon annan? mening ät denj att då utskottet ieke ahsett deno106:te4 böra tillämpas, si måste ständerna övilkorlizen tillämpa den 107:de. Hemställdelikväl-huruvida det vore någonorimlighet uti att fordra, det chefen för finansdepartementet skulle taga afsked för det hän betalt 4000 rdr bko mern för en. maskin, än hvad. postverket-tillstyrkt. Utskottets. sätt att gå tillväga betydde visserligen nu ingenting, men talaren ansåg pröjudikatet farligt under andra förhållanden, och önskade -derföre att ständerna; måtte, uttala ett sådant omdöme. . Meningen med -konstitutionsutskottets: granskning är. väl att ständerna skola få i det hela erfara huru statsråden skött sina förtroendeembeten;-ochvicke att uppleta och hänga sig. fast vid småfel Önskade derföre helst återremiss. af. betänkandet, men. om detta icke kunde ske, så ville han instämma uti det yrkande: som af den föregående talaren blifvit gjordt. HR T. Codersohiöid yttrade med. afseende på de framstäl!da anmärkningarne mot. formen på utskottets, betänkande, att. utskottet velat framställa den åsigten, att endast 107:de 4 här kunde:komma alt användas, men att detta dock icke varit utskottets mening, utan att det endast velat anmäla förhållandet. . De fyra anmärkningarno. äro. således gjorda i enlighet med 107:de s, men talaren kunde icke förstå att detta skulle på minsta sätt kunna vara förolämpande för konungens rådgifvare, utan trodde snarare; -att,om ingen anmärkning blifvit gjord, så skulle man kunnat falla på den tanken att utsköttet icke fullgjort sin pligt: Det följer nemligensalls icke af dessa anmärkningar att utskottet anser något entledigande. böra komma i fråga: Taiaren hade också uti utskottet tillhört den minoritet, som velat att utskottet endast skolat uttala ett totalomdöme, och hade äfven vidrört detta uti-sin re servation. . Sedan, på talarens begäran, friberre.Cederströms reservation blifvit uppläst, förklarade tar laren att han biträdt denna reservation, ehuru han sjelf. fick betala: 3,rdr om dagen för den äran att vara ; ledamot. af konstitutionsutskottet.. . Ansåg det likväl högst nödvändigt att i lagutskottet hafva män af facket, och trodde. det. derföre vara billigt att intet löneafdrag komme i fråga för de hofrättsledamöter som der voro medlemmar. . Uti behandlingen af 2:dra anmärkningspunkten hade talaren icke deltagit, emedan han då ännu icke var ledamot af ut skottet, men kunde icke aase norrmäns anställande i utrikesdepartementet annat än som stridande mot R. F. 28:de S, och ämnade derföre inom utskottet väcka motion om ändring af denna grundlagsparagraf; på det att något grundlagsbrott icke vidare måtte behöfva förekomma, emedan; enligt .talarens äsigt, svenska tjenstemän aldrig kunna vara. eller anses. för norska, Beträffande 3:dje anmärkningspunkten, ville talaren påminna att det är konungens pligt att först; höra statsrådet, och meningen dermed är, att om konungen också fattat ett beslut, så kan han af siva rådgifvare. få. sådana upplysningar, att. han frångår detta. beslut, hvarutaf följer attrådslagen måste. föregå besluten. .28:de:.R. F.:säger dessutom, att departementscheferna skola höras öfver alla; inom, statsrådet förekommånde ärender,. och såledgs .kan. der grundlagens stadgande icke missförstås Talaren, kunde icke underlåta att med några ord omnämna den, kontrareservation, som professor Lindgren. afgifvit mot hans egen; och kunde icke inse att någon. ledamot .af. utskottet kan, som hr Lindgren velat, förbjudas. att; yttra sin individuella mening. Slutade ; med att förklara, det. han-ansåge något ogillande af utskottets betänkande icke kunna komma i fråga, och yrkade dess läggande till handlingarne utan något omdöme. Ar W. F. Dalman förklarade sig nu vara af samma, tanka. som alltid i dylika frågor, nemligen att utskottet. bordt antingen gilla eller ogilla statsrådets handlingssätt, ty ett sådant förfarande är det vada rättvisa, och talaren beklagade attså icke hade skett. .Förvånade. sig öfver att denna åsigt blifvit inom utskottet förbisedd på borgareoch bondeståndens, sida, hvilka tvenne stånd förr alltid yrkat ett .sådant sätt att g tillväga, och hvilket en medlem af dessa stånd uttalat i sin reservation vid decharge