m fö I gar Betänkandet blef till slut bifallet. Till. Redaktionen af Aftonbladet. Oförbehållsamt erkännande att jag är författarc till några i tidningen Stockholms Dagblad under signaturen —Im— införda uppsatser i norska frågan. hvilka enligt Aftonbladets omdöme endast lära innehålla en hop virriga saker och vittna om att jag icke vet hvarom fråga är, samt vördsamt underkastande mig en så respektabel och kompetent aukto ritets dom som Aftonbladets, anhåller jag likväl att få göra en nödig reklamation i afseende på uppfattniogen af den utaf mig väckta motion i fråga. om upphäfvande af norska ståthållareskapet. Dev är visserligen sannt att jag föreslagit, ai norska Storthingets skrifvelse rörande ståthållarefrågan måtte ständerna delgifvas, samt att K N måtte lemna svenska folkets representanter tillfäll att devnti afgifva sitt utlåtande; men rättigheten att afgifva ett utlåtande eller tillkänndygifva sin mening om en sak är långt ifrån detsamma, som rättigheten att derom fatta beslut eller ega rätt att deron lagstifta. Denna sednare rätt har jag aldrig ifrågasatt för rikets ständer, beträffande norska ståthållareskapet, utan städse ansett rättigheten att beslut: tillhöra konungen såsom både Sverges och Norge gemensamma regent, samt följaktligen efter föredragning i svens kt och norskt statsråd: . Då emelle. rtid genom ekonomiutskottets betänkande i ämnet frå, gan redan på förhand och utan omgång blifver förem ål för rikets ständers utlåtande, så har följaktligen a fsigten med min motion i denna de! derigenom blit vit vunnen. Jag är i detta hänseend: fullkomligt beläten med det utlåtande ekonomiutskottet i ämnet afgifvit och det resultat, hvartill utskottet ledt sig.. Om detta utl åtande, som jag hoppas, vinner rikets ständers bifall, så får jag väl trösta mig öfver ati Aftonbladet anser sintet enda yrkande i min motion hafva vunnit n:igon framgång,. Stockholm den 16 Mars 1860. W. F. Dalman. Litet hvar torde i likhet med oss undra. huru man skulle kunna yrka, att ständerna skulle begära att få del af Storthingets beslu i ståthållarskapsfrågan, för att deröfver utlåta sig, så vida man icke will tillmäta ständerna någon rätt att tåga befattning med nämnda norska lagstiftningsangelägenhet. Med anledning af ofvanstående skrifvelse bör: vi föröfrigt erinra derom, att det ligger i fullkomlig öppen dag, såsom äfven reservanter från: båda sidorna inom utskottet anmärkt, att verkligen intet afseende af utskottet blifvit fästadt på något enda af hr Dalmans yrkabden, så vidt de nemligen innehållas i hans motion. Det är endast härom vi talat; ty vi veta mycket väl, att hr Dalman en gång förklarat i en till Af ombladet insänd artikel, at han med motionen icke åsyftade någonting annat än att ständerna skulle begära en utredning af det statsrättsliga förhållandet; vi veta äfven, att han sedermera, då vinden i utskottsafdelnin gen blåste litet mera antinorskt än man hade: kunnat förmoda, i Dagbladet framhållit frågans behandling i sammansatt statsråd, såsom en oeftergiflig nöd vändighet, 18 fall; statsrådets ledamöter skulle afgå, och nu finna vi, att han är ful komligt belåten med det opraktiska och intetsägande förslag, som ekonomiutskottet gjort. och som omöjligt kan leda till något resultat. Vi veta. icke, om dylika förändringar i uppfattning af ens egna förslag och önskningar, enligt det hyfsade och humana språkbruk, som gör sig gällande på den sida. der hr Dalman i denna sak be inner sig, kallas omsadlingar,. Men så mycket synes visst. att hr Dalman icke gjort sig mycket reda för hvad han egentligen. åsyftat med sitt framträdande i denna sak... Vi, som icke höra till dem, som anse det skamligt att taga reson och låta rättsoch förnuftsskäl inverka på sig under behandlingen af offentliga frågor. hålla hr Dalman räkning för att han tager skeden i vacker hand, icke med blind envishet hänger fast vid hvad han en gång yrkat. utan finner sig nöjd och belåten, fastän han: yrkanden blifvit alldeles åsidosatta. Vår akt ning skulle stiga ännu mera, om hr Dalmar ville öppet förklara, att han skulle vara allramest belåten, om denna motion, mångfaldig! bedröflig i åminnelse och framkommen ;: ogjordt väder, aldrig hade sett dagen.