Riksdagsmännen Lundahls och Hedströms reservationer mot ekonomiutskottes betänkande i norska frågan. Riksdagsfullmäktigen J. M. Lundall från Skaraborgs län motiverar på följande sätt sin reservation mot det sätt, hvarpå ekonomiutskottet motiverat den föreslagna framställningen om revision af unionsfördraget, och mot utskottets förslag i ståthållarefrågan: Oaktadt förhållandena icke medgifvitZmig att i utskottet taga närmare kännedom om unionskomitens betänkande och förslag till ny föreningsakt, har jag dock af blott den omständighet, att komiten framställt eit sådan förslar, funnit att komitn måste hafva anset, det nu bestående föreningsfördraget bristfälligt en uppfattning hvari jag för egen del haf många anledningar att ihstämma, och som jag tror också delas af de flesta både sven och norrmän. Till följd deraf har jag ickt kunnat annat än önska, att bristerna måtte afbjelpas, och jag har således icke heller, fastän man borde kunna hafva skäl att hoppas, de H. M:t konungen, såsom den högsta och för nämsta länken i de begge folkens förenings band och såsom sådan bäst i tillfälle att e fara dess brister, skulle, när han kunde finn: tiden vara inne, taga mått och steg för at hos de begge folkens representantförsamlingar inleda en förbättring af unionsfördraget, ansett olämpligt, att rikets ständer, såsom grelv Anckarsvärd i hufvudsaken föreslagit, anhöll hos K. M., att ban måtte täckas till Sverge: rikes ständer och till Norges Storthing afev. va förslag huru föreningsfördraget kunde ord nas till de kåda folkens ömsesidiga belåten4