lagde öfver 40,000 tunnor spanrål, för att vid första öppna vatten exporteras, och det är troligt att, innan sjöfartens början, qvantiteten af der magasinerad spanmål kommer att uppgå till omkring 60.000 tunnor. (D.A.) — Ångfartyget Skåne har af kongl. preussiska postverket blifvit förhyrdt att, mot en ersättning af 1000 pr.-thaler pr resa tur och retur, idet förolyckade ångfartyget Naglers ställe besörja postföringenhäremellan och Stettin. — I sammanhang med ofvanstående underrättelse må nämnas, att befälhafvaren å samma Skåne, premierlöjnanten Frick, i Svea hofrätt lärer blifvit frikänd från vållandet till maskinisten Wendblads död vid den olyckliga sammanstötningen med ångfartyget Götha sommaren 1858. 7D. AD. — Genom bref af den 17 sistl. Februari har K. M:t förklarat, att chefsembetet för telegrafverket i riket hädanefter bör benämnas kongl. telegrafstyrelsen., — Göteborgsposten berättar följande om ett misslyckadt rymningsförsök. Den 1 dennes kl. omkrivg !V, 9 på morgonen förkunnade 2 kanonskott från Warbergs fästning, att någon af lifstidsfångarne rymt. Gynnad af den tjocka dimman, hvilken var så tät, att de soldater, som några famnar från hvarandra bevakade fångarne, ej kunde se hvarandra, hade nemligen en af arbetarne i stenbrotten nedanför fästningsvallarne gått ned på isen och tagit kosan söderut. En god halftimma förflöt: förr än man märkte hans frånvaro. Rymmaren hade emellertid ej hunnit längre än till midt för Gamla Köpstad, då han observerades af några fiskare, hvilka voro sysselsatta med att hugga hål å isen för sina åljustringar. Dessa, förundrade öfver den ensamme vandraren på det tillfrusna Kattegat, varsnade emellertid bokstäfverna L. F. (Lifstidsfånge, eller, enligt en annän tolkning, lefve friheten!) på mannens rygg, hvarföre de beväpnade med sina yxor antastade och grepo honom. Detta lär vara hans andra misslyckade rymningsförsök, hvadan erg får betala denna sin korta frihet med 3 års cell. —— — Efter återgifvande af Upsala-Postens berättelse om justitieombudsmannens besök på Långholmen och den bekännelse, som en fånge dervid inför shonom afgifvit, tillägger Dagligt Allehanda: I anledning af ofvanstående hafva vi ytterligare inhemtat, att bekännelsefången, som heter Måns Persson från Skräfle i Ramdala socken af Blekinge, varit anklagad för det han skule hafva gått i försåt och dervid lönligen med bössa (icke pistol) ihjälskjutit sin granne And. Andersson i Skräfle. Hans bekännelse för justitieombudsmannen, ehuru innefattande erkännande, att han skjutit ihjäl sin granne ä allmän väg, lär således icke varit fullkomligt uppriktigoch sann eller åtminstone icke öfverensstämmande med anklagelsen, då Måns Persson nu nekat att mordet: skett efter förut fattadt beslut att mörda och efter lagdt försåt. När enligt ordningen Stockholms rådhusrätt nyligen höll ransakning med Måns Persson, vidhöll han sin bekännelse, men då en senare dag protokollet skulle justeras, återtog han helt och hållet sitt gjorda erkännande, under uppgift att han genom läsning af den heliga skrift funnit att sjelfmord vore en stor synd, och då hans afgifna bekännelse, som ledde till stupstocken, såsom nämdt, icke vore sann och han alls icke haft någon del i mordet, borde han icke heller ett sådant brott å sig bekänna. Då emellertid Måns Persson numera inför domstol erkänt, att han verkligen afdagatagit And. Andersson, torde väl ytterligare ransakning med honom komma att ega rum i den ort, der brottet blifvit begånget. PR — Med afseende å de meael, som för närvarande begagnas vid den antiunionella agitationen här ilandet, yttrar Illustrerad Tidning i dess sist utkomna nummer: Den flitiga agitation som nu pågår att få sinnesstämningen, om möjligt, riktigt retad mot Norge, företer, utom sin djupt sorgliga, jemväl sin komiskt befängda sida. Det är ej nog med att man gräfver upp allt gammalt groll, längesedan gömda och glömda tvistefrön. Man kastar sig äfven med skarp aptit öfver alla äfven de obetydligaste drag, som dagens krönika kan uppduka till nackdel för norrmännen. Isynerhet äro korrespondenterna till vissa landsortstidningar särdeles flitiga i detta hänseende. Och der verkliga fakta ej finnas att tillgå, der fabriceras de. Så berättar t. ex. en af dessa väl under-) rättade Stockholmskorrespondenter, för att riktigt grundligt karakterisera norrmännens öfvermodiga trots, på fullt allvar, huru man telegrafbyrån i Christiania skickat hit tillaka ett telegram från H, M. konungen, affattadt på svenska, med den förklaring att man ej förstode detta språk, då H. M. skall. på det mest energiska sätt låtit de uppstudsiga telegraftjenstemännen veta, att han ämnade lära norrmännen förstå svenska. Och när nyligen på en gästgifvaregård i Nerike några norrmän kommit i gräl och slagsmål med en svensk, hvarvid denie dukade under, har man äfven deri velat se ett bevis på Norges begär att vilja topprida Sverge. Några norska officerare, som genomgå skjutskolan på Drottningholm, begära hos chefen att få beräkna distanserna efter norskt mått, på den grund att deras gevär äro skottställda efter en sådan beräkning, och genast gör sig en broschyrförfattare denna omständighet till godo, som ett nytt drag af äkta norsk isolermgslystnad. ådana ömkligheter uppdukas för att uppspela den lättrörda nationalkänslan. Hven som vinner derpå, icke är det Sverges värdighet. Riksdagsmännen Lundahls och Hedströms reservationer mot ekonomiutskottes betänkande i norska frågan. Riksdagsfullmäktigen J. M. Lundald från