dels af andra orsaker, Tyvärr har marinstyrelsen, medan den arbetat på materiellens utveckling, nästan systemaiskt, försummat personellen. Den har icke gifvit sjöofficeren tillräcklig öfning. Storthinget har dertill nekat erforderliga ånslag. Lönerna i de lägre graderna äro för låga, så att mången sjöofficer derföre kastar sig in på andra vägar och betraktar tjensten såsom bisak. Allt sådant nödgar marinstyrelsen att visa en mängd konsiderationer, som utöfva en skadlig verkan på den militära andan. För att hålla såväl flottan som armån effektiv fordras ett ordnadt pensionsväsen och för flottan derjemte utrustningar och kommenderingar i sådan skaa och till det antal, att öfningarne blifva tillräckliga. Äfven kofferdimanskapet behöfde vapenöfning, och sjökaptenerna yttra ofta, att det skulle. göra ma troserna nytta att en tid få vara ombord på krigsskepp. Användandet af begge dessa medel har Sverge en obestridlig. rätt att fordra. Äfven för den egna sjöfartens skydd borde norska örlogsflaggan uppträda på de aflägsna hafven. En jemförelse mellan för i år bestämda utrustningar visar att Sverge gör mångdubbelt mera för örlogsväsendet än Norge. EZDet är således klart, att det behöfves långt större. anslag till marinens utrustningar. En årlig summa af 100,000 specier kan anses såsom minimum. Men då man svårligen kan göra räkning på ett sådant anslag vid detta Storth ng, så föreslås att man må bevilja det vanliga anslaget och derjemte lägga en afgift af VY, till en 4, skilling pr kommersläst på alla fartyg hvar gång de göra tullklarering. En sådan afgift skulle icke vara känbar, man kunde bilda medel till utrustnigar för handelns befrämjande och skydd. Kan icke denna plan utföras, så måste dock medel anskaffas till. sjöexpeditioner i marinens, landets och föreningens intresse. ! i Fem——————RRRRV K