Ridhuset vid Drottningholm. Då äfven vi meddelat underrättelsen on! detta ridhus instörtande, ha vi icke-velat förvägra plats för hosföljande, hufvudsakligen tilj redaktionen af Postoch Inrikes tidninga ställda sakupplysningar, men inlägga tillik: vår bestämda reservation emot de uttryck in I ändaren begagnar för att karakterisera nysc-i nämnde tidnings framställning, hvilka uttryc! han, på vår derom framställda begäran, an-I gatt sig ej kunna helt och hållet utelemrna eller väsentligen förändra, då skrifvelsen detta skick blifvit till Posttidningens redaktion aflemnad, hvarföre desamma helt oc! hållet stå för insändarens egen räkning. Till. Redaktionen af Aftonbladet. Hos Redaktionen af Aftonbladet får jag äran an hålla att i afskrift bilagda skrifvelse till Redaktioner af Postoch Inrikes-Tidningar måtte jemte åtföljan de besigtningsberättelse, hvilka handlingar jar i dat inskickat till Postoch Inrikes-Tidningars Red., be näget intagas i morgondagens Aftonblad. Stockholm. den 6 Mars 1860. Baltz. Cronstrand. Till Redaktionen af Postoch Inrikes-Tidningar. I gårdagens blad hade redaktionen, under rubrik bRamlad byggnrad, rörande det instörtade ridhuset pi Drottningholm, yttrat: Sålunda har nu inträffat hvad som redan uti besigtningsinstrumentet öfver denna af kaptenen OCronstrand uppförda byggnad förutsades, och en högst betydlig ytterligare förlust har af hr OC. tillskyndat: staten. Men också har en allvarsam varning blifvit gifyen, hvilken man hoppas skola vara till nytta af ven i många andra fall. Jag borde val, till följd af redaktionens antecedentia, föreställa mig att den timade olyckshändelsen skulle för redaktionen hafva en söt lukt, såsom bjudande ett kärt tillfälle att söka kasta någon skugga på mig, genom att låta påskina såsom vore jag vållande till olyckan. Men att red. skulle dervid så glömma all försigtighet och all anständighet, att hor skulle befatta sig med en så uppenbar osanning, som: den om besigtningsinstrumentets innehåll, det trodde jag dock icke.F Att detta skett af argt uppsåt, derom har red. behagat sjelf lemna bevis i slutstrofen. . Kan det väl ock vara möjligt att red. icke begriper att den statiska frågan som jag haft att lösa — den om takhvalfvets förmåga att stå med 72 fots spännvidd — är längesedan afgjord, då det tak, som nu instörtat, uppfördes år 1827, och byggnaden har varit för sitt ändamål begagnad redan i 32 år? Besigtningen å byggnaden hölls, såsom här vidfogade, till sin riktighet bevittnade besigtningsberättelse visar, den 6 Mars 1830, och således på tredje året efter det att arbetet blifvit utfördt. Besigtningsmännen hade således full hjelp af tiden för sitt omdöme rörande dugligheten af byggnadens konstruktion. De bade alltså ingenting att spå, utan de blott bevittnade hvad de hade för ögonen. I stället att de skulle hafva förutsagt byggnadens fall, såsom red. nu tillåtit sig att sanningen till öppet trots uppdikta för att skada mig, hafva besigtningsmännen icke haft annat än, såsom mig synes, de högsta loford att tilldela byggmästaren. För hvar och en, som har någorlunda redigt begrepp om och någon den ringaste insig: i den sak hvarom fråga är, bör det vara alldeles tydligt att ridhusets fall, ett tredjedels sekel sedan det byggdes, måste hafva sin orsak antingen i någon -sättning af byggnadsgrunden eller i någon försämring som byggnadsmaterialierna undergått, i fall eljest man icke 1