Om Leckö kungsgårds användande till ekplantering. Till redaktionen af Aftonbladet. Då hr generaldirektören Ros i onsdagens plenum åå riddarhuset, oaktadt frågan om Leckö kungsgårds användande till ekplantering ytterligare bordlades, ändock emot all vanlighet yttrade sig i sjelfva saken med ett utförligt och omsorgsfullt utårbetadt skriftligt anförande, torde den : rätta orsaken till !ett slikt förfarande otvetydigt nog ligga i en önskan, att före frågans definitiva afgörande i borgareoch bondestånden få sina åsigter genom tidningarne delgifna till dessa stånds kännedom öch dymedelst inverka på deras beslut. , Det är lätt förklarligt, att den, som :-hyser alldeles olika åsigter med hr Ros om limpligheten: af det ifrågasatta företaget, Under förenämnde förhållande äfven vill låta några af sina betänkligheter samtidigt komma till vederbörandes kännedom. Den, som tagit i betraktande Leckö kungsgårds egör och vet hvilka delar deraf äro för ekplanteringen afsedda, känner ock att desse hufvudsakligen bestå dels af högre belägen mark, här och der genomskuren af-bergsknallar, dels af lägre, utgörande en dalgång emellan öppna sjön och en deraf från silar inskjutande större vik. Denna dalgång ba: otvifvelaktigt böjt sig ur vattnet, som ännu. när det är högt, stiger upp och gör skada å de yttre delarne, och den vass, som öfveråli å nu ifrågavarande mark skjuter upp i dikenz med stor, växtlighet, antyder en så nära frändskap med det våta elementet, att svårliger man borde kunna göra sig förhoppning at ekar skulle på den jorden hatva någon tref. nad. Hvad den bögre marken åter: beträffar vittna bergsknallarne derom, att den ej:ä särdeles djup, och man torde således :der, on .ekplanteringen komme till stånd, få-se samm: resultat som på Wisingsö, att nemligen ekarn: tidigt sätta krona samt blifva långväxta, FH Ros tröstar sig viserligen häröfver och säge, att knä-ek och korta ekpjeser äro till skeppsvirke lika nödvändiga som: högväxt ek, mer tyckes härvid sakna kännedom derom att fö s. k. knän och dylikt nu för tiden uteslutand: begagnas jern. EiBeklagligen torde det ej heller stå så all-: deles väl till med det af hr Ros omordad: skyddet för den späda ekplanteringen. Er stor del af de i beräkning tagna gärdena ä alldeles öppen för nordanvindarne, och öarn: ute i sjön, hvilka ligga åt en annan sida hindra således icke vindarnes framfart pi dessa gärden. itMed hr Ros skulle man visserligen kunne instämma deri, att det för staten vore en obe tydlig uppoffring att taga denna uppodlad. jord till ekplantering, om man nemligen kunde vara viss derp3, 1:o att planteringen lyc kades och att man ej här finge blott ett experimentalfält med måhända sämre resultat ä det vi redan hafva på Wisingsö, och 2:o at nödiga ekar ej kunna lika väl å mindre dyr bar jord frambringas elter ock från enskild: erhållas, derest v:rket betaltes på ett sådan sätt, att enskilda kunde finna sitt intresse ut att vårda och i rätt tid begagna sina ekar hvilket nu för tiden ej synes vara bändelsen. Det vill nästan se ut som om regeringen äf. ve: bärutinnan hyst sina tvifvelsmål, då den. ehuru utrustad med. full myndighet att här öfver ensambesluta, ändock bänskjutit frågal till ständernas bedömande. Slutligen må ock i förbigående erinras att om de af hr Ros gjorda beräkningar om ini komst af barrskogen äro välgrundade, någo! hinder för dessas realiserande ej torde medi någon nödvändigbet möta deraf att egendo! men icke i öfrigt användes till ekplantering äfvensom att förslaget att placera de 27 bort! drifna torparfamiljerna på ströhemmanen er inrar väl mycket om den man, hvilken, seda: han gräft en grop, gräfde en ny föratt blifv af med jorden från den första gropen. Ser