AT a ar BSS USEEERTARA KRt PUST EUMe SRCSITELEG Adertill alla de mångfaldiga tillfällen, då vid besigtmingar, inventeringar, bouppteckningar o. s. v. en verklig, i laglig ordning tillsatt rådman eger åtnjuta -arfvode och traktamente.. Men hr Rathsman är, genom sin berörde fullmakt, oåterkalleligen stängd från åtnjutande af dessa en läglig och verklig magistratsperson tillkommande rättigheter, hvaraf åter måste följa, att han genom berörde fullmakt icke är utnämnd till laglig och verklig magistratsperson i Waxholm, utan på sin höjd till hederseller titulärmedlem af stadens magistrat. Jag känner icke huruvida E. K. Maj:ts befallningshafvande eger meddela sådana karaktersfullmakter, men hvad jag tror mig med trygghet kunna antaga, det är, att det måste vara åt verkliga magistratspersoner, icke åt hederseller titulärmedlemmar af magistraterna, som grundlagen i 14 S R. O. tillerkänt rätt att välja och väljas till riksdagsman för stad. Skulle likväl E. K. Maj:t anse kanslisten C. N. Rathsnman vara lagligen utnämnd till verklig rådman i Waxholm, så tror jag mig dock kunna styrka, att han allthitintills icke inträdt och icke kunnat inträda i laglig utöfning af en sådan tjenstebefattning. Att embetsoch tjenstemän i allmänhet skola vara ma.ntalsskrifna, således ega sitt laga bo och hemvist der de hafva tjenst, är redan genom 45 2 mom. af gällande bevillningsförordning uttryckligen stadgadt, och hvad särskildt vidkommer rådmän, så ligger det icke blott i naturen af deras befattning, utan finnes äfven uti kongl. förordningen den 9 December 1766, -angående meddelandet af permission för rådmän, påtagligen antydt, och antaget såsom alldeles afgjord sak, att rådman skall vara bosatt i den stad, der han sin tjenstebefattning innehafver. Han måste nemligen för resor utom staden hafva erhållit af magistraten meddelad permission. Nu är likväl förhållandet, att hr C. N. Rathsman, enligt hvad bifogade intyg af koagl. kammarkollegii sekreterare gifver vid handen, under hela den tid han innehaft sin omförmälda rädmansfullmakt, varit och åtminstone ännu den 3 i. denna månad var anställd såsom kanslist i kongsl. kammarkollegium. Samma intyg vitsordar ock, att hr Rathsman alltifrån den dag han erhöll fullmakt att vara rådman utan lön och arfvode i Waxholm, och intill den 3 innevarande Mars månad blott en enda gång haft sig ledighet beviljad från sin i kollegium innehafvande befattning, nemligen från den 13 November 1857, så länge då pågående riksdag varade och 8 dagar efter dess slut. Anledningen till den sålunda sökta och beviljade tjenstledigheten uppgifves icke i kongl. kollegii protokoll, men det är allmänt kändt, hvad jag för öfrigt anhåller att få genom ingifvande betyg styrka, att Rathsman under sin berörda permissionstid bestridde sekreterarebefattningen uti rikets ständers sammansatta statssamt allmänna besvärsoch ekonomiutskott, således var, äfven då, af tjenstebefattning bunden i hufvudstaden. i Till följd af sin sålunda städse innehafda tjenst vid det i hufvudstaden förlagda kongl. kammarkollegium har Rathsman, jemlikt 45 4 2 mom. bevillningsförordningen, bort vara samt också, enligt hvad bilagde intyg från Maria församlings i Stockholm kronouppbördskontor ådagalägger, verkligen varit mantalsskrifven i hufvudstaden. Väl har Rathsman vidtagit en åtgärd, genom hvilken han ganska riktigt ådagalagt sig hysa den öfvertygelse, att han, för att vara laglig innehafvare af en tjenst i Waxholm, bör vara der mantalsskrifven. Han har nemligen låtit sig äfven i Waxholm mantalsskrifvas, för alla åren 1858, 1859 och 1860, enligt hvad mantalsskrifvarens i Waxholm bifogade intyg utvisar. Men denna mantalsskrifning kan, enligt mitt förmenande, icke anses vara laglig. Att en person skulle kunna vara på mer än ett ställe mantalsskrifven strider mot hela bevillningsförordringens anda och afsigt, mot hela idn för mantalsskrifning och mot sjelfva namnet på denna samhällsinrättning. Mantalsskrifningen ligger, bland . annat, till grund för folkräkningen; den skall konstatera talet af män, af menniskor inom riket och inom hvarje särskilt del deraf. Kunde det nu vara tillåtet för en person att mantalsskrifva sig. på två eller flera ställen, så skulle enahanda rätt också stå öppen för hundra tusen personer, för en million personer. Orimligheten deraf ligger i allt för öppen dag för att behöfva någon utläggning. En dylik rättighet skulle för öfrigt icke blott omöjliggöra hvarje folkräkning; den skulle derjemte omstörta alla de bestående stadganden om. laga forum, hvilka grunda sig på laga bo och hemvist, d. v. s. på mantalsskrifningsorten. Jag vågar således antaga, att kanslisten Rathsman icke kunnat vara lagligen mantalsskrifven i Waxholm och att han, såsom en följd deraf, icke Jheller kunnat vara i laglig utöfning af magistratstjenst i staden. Men icke nog dermed att han icke kunnat hafva sin laga bostad i Waxholm, han har icke ens der varit boende. Magistratens i Waxholm i utdrag bifogade protokoll af den 16 nästlidne Januari, som med mycken sorgfällighet uppräknar allt, som kunnat anföras till ådagaläggande af Rathsmans förmenta egenskap af magistratsperson, kan nemligen icke vitsorda annat, än att han, längre tider hvarje år, haft och ännu har hemvist invid staden. Jag tillåter mig äfvenledes anmärka, att jemlikt 6 S i Kongl. Maj:ts påbud af den 14 Aug. 1812, ega embetsoch tjenstemän icke erhålla pass för resors företagande innan de styrkt, att de hafva tillstånd till deras resa af vederbörande chef eller publika verk, under hvars lydno de stå. Det är nu visser-å ligen förhållandet, att detta stadgande, likasom passföreskrifterna i allmänhet, icke så strängt handhafvas och att Rathsman således, lika väl som otaliga andra personer, kunnat utan pass resa mellan hufvudstaden och Waxholm; men då en person uppträder på en ort i officiel egenskap, uppträder för utöfning af en laglig myndighet, är väl det minsta som af honom kan fordras, att han är lagligen berättigad att befinna sig på och färdas till en sådan ort och att han icke må kunna af förstkommande kronobetjent, med stöd af gällande lag, återförpassas till den ort, som han icke varit lagligen berättigad att lemna. Det torde blifva invändt, att Waxholms närbelägenhet till hufvudstaden och de lätta kommunikationer, som finnas mellan båda platserna, göra det möjligt att på båda ställena innehafva tjenstebefattning. Härvid är dock att anmärka, dels att det väl har sin riktighet med de lätta kommunikationerna under en årstid, om sommaren; men att deremot under andra årstider, synnerligast höst och vår, då isarne hvarken bära eller brista, kommunikationen med den på en ö belägna staden Waxholm är ganska besvärlig, understundom alldeles afbruten; dels lärer ock det större eller mindre afståndet icke kunna tagas i betraktande; ty kan man i Stockholm och Waxholm innehafva ordinarie. tjenster, af. beskaffenhet att kunna på en gång påkalla innehafvarens närvaro på tjenstgöringsorterna, så kan man lika väl samtidigt hafva sådana tjenster i hvarandr:! så aflägsna orter som Ystad och Haparanda. Endz möjligheten att kuuna med laglig rätt vistas på de: ena orten, för att bestrida den der innehafvande tjensten, skulle vara, att på den andra orten och frå: den andra befattningen åtnjötes permission; men detta skulle förutsätta, hvad som visserligen låte: tänka sig, men omöjligen kan vara att med säkerhet påräkna, att den ena af de permissionsmeddeland. myndigheterna alltid stode redo att bevilja tjenstle dighet då tjenstemannen behöfde inträda i wöfniz gen a sin befattning på den andra orten. Så snar den lätt tänkbara kasus inträdde, att tjenstledighe på båda hållen vägrades, befunne sig dubbeltjenstemannen faktiskt oförmögen att bestrida den ena af sina båda befattningar. Nu har dock, enligt hvad styrst blifvit, kanslisten Rathsman aldrig någonsin haft kongl. kammukollegii tillstånd att ens utbekommma pass för re: till Waxholm, än mindre att åtnjuta tjenstledicke,