et AA RS LU FART EN8S ff ERT kande att föreslå ett stadgande, som kunde ådraga henne förebråelsen att gynna likgiltigheten emot de religiösa ceremonierna. Och då civiläktenskapets införande här i landet egentligen vore föranledt af undantagsfall, så syntes dessa, ehuru talrika de än voro, icke i regeringens ögon fullt rättfärdiga cen allmänneliga tillämpningen af en abstrakt grundsats, hvilken lätt kunde oroa samvetena och bilda nya åligganden, äfvensom penninogafgifter för det omätliga flertalet af medborgare, hvilka likasom hittills vilja vara nöjda med det religiösa äktenskapet. sHvad det så kallade nödäktenskapet angår, som redan existerar i Preussen i afseende på dissenters, i kraft af den kungliga ordonnansen af den 30 Mars 1847, hvilken jag i det föregående omnämnt, så är detta slags äktenskap högst impopulärt, emedan det försätter kontrahenterna utom den allmänna rätten samt påtrycker deras förening en viss legal skamfläck. Det civila nödäktenskapet har dessutom den olägenheten att försätta civilmyndighetenr i en direkt opposition till kyrkan, hvars förbud dem neutraliserar; hvilket har till följd att förbittra presterskapet och från dess sida framkalla en ännu strängare kyrkotukt. Återstår alltså den medelväg, som man kallar det fakultativa civiläktenskapet, som lemnar det kyrkliga äktenskapets värde och betydelse heli och hållet orörda, ej sysselsätter sig med konflikterna mellan individerna och kyrkan samt) framförallt utgår från den principen, att för att ingå äktenskap det icke är af nöden att kontrahenterna bryta med kyrkan och öfvergifva det religionssamfund, hvilket de tillhört. Vårdande på en gång statens och kyrkans intressen, skyddar det fakultativa äktenskapet samvetenas frihet och den borgerliga maktens rättigheter, i det man derigenom tillika söker bevara eller återställa medborgarnes förhållanden till kyrkan. Dessa äro de motiver, som förmådde regeringen att under förlidet års session framlägga för kamrarne ett förslag till lag om äktenskap och äktenskapsskilnad, hvilket afsåg att införa det fakultativa civiläktenskapet och på samma gång minska antalet af de nog många anledningar till äktenskapsskapsskilnad, som föreskrifvas i nu gällande lagar. Allmänna opinionen, representerad af de liberala tidningarne, uttalade sig högt emot det fakultativa civiläktenskapet, som syntes dem vara en mezzotermine utan verkan. De liberala fordrade det obligatoriska civiläktenskapet. Emellertid antog andra kammaren, i ändamål att förlika opinionerna, det af regeringen föreslagna fakultativaciviläktenskapet. Den modifierade endastien mera liberal anda den del af lagen, som angick äktenskapsskilnad. Förslaget öfvergick derpå till herrekammaren, hvars komitå tillstyrkte förkastande af det fakultativa civiläktenskapet. Sessionens slut förhindrade herrekammaren att sjelf taga målet i öfvervägande. Under loppet af den nuvarande sessionen har regeringen för herrekammaren i första rummet framlagt lagförslaget med de ändringar, som förlidet år antogos af representanternas kammare. I öfre kammaren egde ganska lifliga debatter och ganska häftiga beskyllningar rum emellan ledamöterna och ministrarne. Professor Stahl, det feodala partiets ryktbare sakförare, och kultusninistern hr Bethmann-Hollwegh förebrådde hvarandra ömsesidigt att hafva öfvergifvit sina förr hysta opinioner i ämnet. Man bör nemligen weta att hr Stabl år 1849 med anledning af 19 artikeln i konstitutionen rörande civiäktentenskapet hade varmt och vältaligt förordat det fakultativa civiläktenskapet, hvilket han nu förklarar sig afsky såsom irreligiöst och nära nog revolutionärt. Det var med ett ord ett ganska stormigt sammanträde, och flera ngre medlemmar af herrekammaren tilläto sig utfall emot kultusministern, hvilka inom hvarje annan parlamentarisk församling skulle ha föranledt ett återkallande till ordningen. Slutet blef, att det fakuliativa civiläktenskapet blef af horrekammaren den 15 Februari sörkastadt med en stor majoritet. I flera amendementer hade man föreslagit det civ.la nödäktenskapet. Det vigtigaste bland dessa amendementer var grefve Arnim Boytzenburgs. Det förkastades med den svaga majoriteten af 4 röster (62 mot 58). Kammaren antog derpå med några modifikationer sednare delen af lagförslaget, som handlar om äktenskapsskilnad, hvilket för ögonblicket är af mindre intresse. För öfrigt föll det cvila nödäktenskapet för en koalition mellan dem, som af grundsats voro emot allt slags civiläktenskap, och dem, hvilka lika med regeringen fordrade d.t fakultativa civiläktenskapet. Det är till och med ganska troligt, att i fall det mest genomgripande förslaget, nemligen det om det fakultativa civiläktenskapet, först kommit under votering, och anhängarne af detta slags äktenskap, efter att ha lidit nederlag i hufvudfrågan, sedermera hade kunnat votera tillsammans för nödäktenskapet, såsom en nödfallsutväg, så hade det sistnämnda gått igenom. Det är troligt, att det är denna bevekelserund, som förmått regeringen att icke ta tillbaka sitt lagförslag. Den hoppas nemligen, att, då förslaget kommer till representanternas kammare, denna måhända antager en. kompromiss, och att herrekammaren då åtminstone går in på det civila nödäktenskapet. Man förmodar emellertid allmänt, att representanternas kammare förblifver vid sitt i fjol fattade beslut, hvarigenom det fakultativa civiläktenskapet antogs. Konflikten kommer då att i hela sin styrka fortfara och skall troligen ej slitas förrän det problem, som uppkommit genom herrekammarens motstånd emot hvarje liberalt framåtskridande, blifvit löst inom landet. Vi närma oss i detta hänseende till en kris, hvars utvecklingar det skall bli intressant och lärorikt att studera. Denna konflikt emellan de båda kamrarne kommer ätt finna en ny näring i diskussionen öfver förslaget rörande grundskatten,