nen redan tillföreno en hamnbrygga åt denna sida, ) Jå vid Tanto. Men i hvilket skick? — En brygga omln fem alnars bredd, der en ensam vedskuta icke kan lägga till, utan att stänga vägen såväl för båtar ifrån andra sidan sjön, som för de qvingor, hvilka här trängas om plats för sin kl5wygtt. Och medan man sålunda i hela denna stadsdel icke ens sörjt för utrymme vid scranden för befolkningens enklaste behof, ligycr. dock eh strand om mera än !, mil obesgnad, och onyttig såväl för egarne som för staden. I sanning, med ett sådant system kan det icke förundra någon, att Stockholm redan begynner lida brist på strandplatser för magasiner och fabriksanläggningar, lika litet som någon lärer undra, att, vid den hittills rådande bristen på vägar och på fri tillgång till hamn och vatten, hundratals tännland högländta och sunda tomtplatser å Södermalm ligga obebyggda, medan en älltmera hopad folkmassa tränges å de aflägsna trakterna af Norrmalm och Ladugårdslandet. Dock, en impuls till förändring härutinnan är gifven redan genom de vid Årstaviken hastigt uppväxande fabrikerna, och när Liljeholmen och trakten omkring Fatbursjön snart öppnas för jernvägstrafiken, kän det ej Felå, att ju hela Södermalm kommer att deraf fröna en liflig inverkan. Desto mera vore det önskvärdt, att stadens myndigheter ville genom den väganläggning, vi här petitionera, och genom utstakning af nya gator eller vägar å den hittills obebyggda delen af Södermulm, gifva regel och riktning åt denna lifaktighet och åt alla deraf framkallade nya byggnadsföretag. Och då Södermålms naturliga hamn, Årstaviken, på detta sätt måste vinna en alltmera ökad betydelse, bedja vi, att drätselkommissionen, vid behandlingen af denna fråga, ville ställa sig på ämnets höjdpunkt och äfse såväl det närvarandes behof, som fråtntidens fordringar, ända till det ögonblick, då en genom jernväg och sjöfart väckt industri, ordnad omkring Årstavikens hamnbäcken, slutligen kräfver öppnandet af en ny segelled genom Hammarbysjön till Saltsjön. Sådan var förmodligen konung Carl X Gustafs stora tanke, då han ville göra Södermalm till Stockholms förnämsta del, och så var välock dens tanke, som omgaf denna sköna halfö med så många hittills missvårdade segelbafa Vatten. Jemte det vi anhålla, att drätselkommissionen ville i detta ärende kommunicera med chefen för statens jernvägar, i afseende på frågans betydelse för jernrägsstationen å Liljeholmen, och med konungens befallningshafvande i Stockholms län, med afseende på länets österut boende inbyggares kraf på en lättad vägförbindelse med hufvudstadens sydvestra del, utbedja vi oss derjemte, att kommissionen, innan den i frågan fattar beslut, ville låta verkställa noggrann ondersökning och låta upprätta behörigt kostnadsförslag öfver den här petitionerade nya väg längs inre stranden af Årstaviken, öfver hvilken undersöknings resultat vi utbedja oss att erhålla gunstigt meddelande, för att dervid kunna göra de erinringar, som af omständigheterna må kunna påkallas. Stockholm i Februari 1860. (Här följa 75 underskrifter.) f S S 1 n s