dem fill en början med tidningens egna, så lydande ord: Om ön Grundloven vore, såsom man förut i Norgt antagit, ett dubbelt kontrakt, dels mellan svensk: kronan och Storthinget i och för unionens skull, och dels mellan samma Storthing och Norges konung följer deraf att förstnämnda kontrakt endast kan omfatta unionsbestämmelserna. Allt annat rörer ju Nor ges inre förvaltning, der dess sjelfständighet är erkänd. Dit höra i främsta rummet alla stadganden, som äro äldre än unionen. Men äfven af de nya behöfva icke alla vara unionsbestämmelser. Detivore ju möj ligt, att den blifvande Norges konung kundejhafva ansett några af de äldre oförenliga med den monarkiska principen eller annars olämpliga och derföre äskat samt gezomdrifvit en modifikation. varje yrkande på Svergesdettagande i dessa frågörs afgörande vore oförnufligt. När stadgandet icke ditkommit för unionens skull, måste det förnuftsenligt blifva en ensaäk mellan norska folket och dess konung, hvilken kan anses hafva afslutat sitt Kontrakt samtidigt med det svensk-nöfska, ehuru han icke såsom sådan hade något särskildt ombud. Lika litet som man bör uppoffra ett jota af unionens rättigheter, lika litet bör man sträcka sig en hårsmån deröfver eller antaga att allt, som skedde samtidigt med unionen, också skedde för dess skull. Det vore att sätta en död bokstaf i stället för förnuftet, en sofism i stället för en rättsgrund, hvilket vore ovärdigt ett folk och en statsman. Vi ha vid anförandet af dessa Posttidningens ord. med särskildt stil utmärkt några yttranden, för -hvilka vi påkalla läsarens synnerliga uppmärksamhet. Posttidningen har medgifvit, att icke alla de nya grundlagsstadganden, som tillkommo genom underhandling med de svenska kommissarierna, behöfva vara unionsbestämmelser ; att en del bland de nya stadgandena kunna röra Norges inre förvaltning; att deras bibehållande eller förändrande måste blifva norska folkets och norske konungens ensalk, och att hvarje yrkande på Sverges deltagande i dessa: frågors afgörande vore oförnuftigt. Vi anhålla att, med anledning af dessa medgifvanden, få till Posttidningen framställa fölJande frågor: 1:o Då ingen urkund finnes, som uppräknar och bestämmer hvilka bland de nya stadgandena som äro unionsbestämmelser eller hvilka som så afgjordt röra Norges inre förvaltning, att hvarje inblandning från svensk sida med afseende på dem vore oförnuftigt, måste icke följden deraf blifva, att meningsskiljaktigheter och tvister oupphörligen skulle uppstå, så snart fråga uppstode om. något af de nya stadgandenas förändrande? P32:o Har man någonsin Kört omtalas ett fördrag, med afseende å hvilket det kan och måste tvistas om hvilka stadganden som höta till fördraget? 3:0 När sådana tvister uppstå och man på den ena sidan bestämdt påyrkar (såsom fallet just för närvarande är) att ett stadgande rörer Norges inre förvaltning, medan från den andra sidan det anspråk framställes, att stadgandet skall anses såsom en unionsbestämmelse, hvem skall då sitta till doms och slita denna tvist? 4:o Om denna domsrätt skulle anses tillhöra unionsregeringen, d. v. konungen isammansatt statsråd, blefve icke följden ovilkorligen den, att, vid hvarje fråga om ändring af något bländ de nya stadgandena, unionsregeringen först måste yttra sig och afgöra om stadgandet är unionelt eller icke? 5:o Med stöd af hvilken författning skulle utslagen i hvarje särskildt fall afkunnas och på grund af hvilken författning och i hvilken lagbestämd form skulle ett sådant förfrågningsärende föredragas och beslutet afkunnas? 6:0 Om det icke kan bestridas, -att sådana tvister, för hvilkas slitande ingen lag, ingen träffad öfverenskommelse kan läggas till grund, och med afseende på hvilka det icke ens finnes bestämdt huru och af hvem de skola slitas, äro ovilkorligen egnade att uppväcka hat och bitterhet, att sätta passionerna i rörelse, vittnar ieke detta att den teori, på grund af hvars tillämpning sådana vådliga tvister måste uppstå, är ohållbar? ; Det skulle otvifvelaktigt vara för saken af stor vigt, om Posttidningen ville upplysa, huruvida någon möjlighet finnes att undvika de vådliga konseqvenser, hvilka vi här påpekat såsom i vår tanka oskiljaktiga från drifvandet af den läran, att en del af: de nya stadgandena äro ett fördrag mellan svenska kronan och Norge, och att, till följd deraf, Sverge skulle ega någon inblandningsrätt vid deras förändrande. Men anser sig Posttidningen icke kunna meddela en sådan upplysning, förvänta vi af vår aktade kollega ett öppet medgifvande i detta hänseende. ETT tt