IM OOOO— — — — ——Q — —— — — — honom på lif och död såsom fiende till England och vän till Förenta Staterna — då han framlade alla dessa omständigheter, med största varsamhet, men med sanningens hela kraft och okonstlade allvar, då tycktes juryn fattas af samma känsla som åhörarskaran. Och när han slutligen vädjade till engelsmannen, herr Lorry, här närvarande, hvilken, liksom han sjelf, hade varit närvarande vid högmålsransakningen i London och kunde bestyrka riktigheten af hans uppgifter, förklarade jurymännen, att de hade7 hört nog, och att de voro färdige att afgifva sina röster, derest ordföranden det tilläte. Vid hvarje röst, som afgafs (jurymännen röstade öppet och hvar och en för sig), uppgaf hopen ett bifallsrop. Alla rösterna voro till fångens fördel, och ordföranden förklarade honom vara frikänd, Då begynte ett af dessa utomordentliga uppträden, i hvilka pöbeln stundom med hänförelse öfverlemnade sig åt sin ostadighet eller sina ädlare benägenheter för ädelmod och medlidande, eller hvilka folket kanske ville låta gälla såsom ett litet kredit sig till godo i den långa kontokuranten på föröfvade grymhetsdåd. Ingen lärer väl nu för tiden kunna afgöra, frår hvilka af dessa bevekelsegrunder sådana besynnerliga uppträden ledde sitt upphof; troligen var det från en blandning af alla tre, i hvilken den andra i ordningen var öfvervägande. Ordet frikänd var icke väl uttaladt, förrän tårar utgötos lika ymnigt, som vid andra tillfällen blod, och så många omfamningar bestodos fången af alla, både qvinnor och män, som kunde tränga sig fram till honom, att han, utmattad af sitt långvariga fängelselif, höll på att nedfalla afdånad. Derjemte visste Han rätt väl, attjust dessa samma personer, hänförda af en annan opinionsström, skulle hafva rusat på honom med alldeles