BV VARE HUR VIE BUU KEULOg gg IICTCULI, AUT telser eller löften om timliga fördelar förmå annan till affall från den rena-evangeliska läran, vare förfallen till böter från och med ett hundra till och med tre hundra riksdaler eller fängelse från och med två månader till och med ett år. Lag samma vare om någon, hvilken af föräldrar eller målsman fått sig anförtrodt att uppfostra eller undervisa barn, som tillhör svenska kyrkan, söker under utöfningen ali sådant uppdrag bibringa barnet annan tro, än. den, som med den rena evangeliska läran öfverensstämmer. i Då första afdelningen af denna grundas just på. den apostoliska sats, att man icke skall genom köttsliga vapenn söka verka inom andans rike, KVilken princip äfven liggerd. till grund för religionsfrihetsvännernas sträf-4vanden, är klart, att ins. mot ifrågavarande stadgande (första afdelningen) icke egentligen har något annat att anmärka, än att, i följd af frälsarens bud: Allt det I nu viljen menniskorna skola göra eder, det gören I ock dem (Math, 7: 12), stadgandet måste generaliseras, helst det naturligtvis är lika nedrigt att, genom bedrägliga medel, hotelser eller! löften om timliga fördelar, söka förmå nå Å gon att öfvergå från t. ex. baptismen till lu-t, theranismen som från lutheranismen till bap-J: tismen. Och i sanning är. det besynnerligt. i att Öfverhufvudet (sammus episcopus) för ett)! kyrkosamfund (det kongl. svenska), somlänge i varit och ännu i vissa afseenden lagligen är, eller skulle vara ett med den svenska staten. ki c 1 I g ( L föreslår ett stadgande, hvars allmänna grund bränmärker svenska statens egna åtgärder såsom brottsliga. j Svenska lagstiftningen är nemligen i alla kristna civiliserade länder med rätta bränmärkt för sina bemödanden att med dylika nedriga p medel (löften om timliga fördelar eller hotelI ser om förlust af dylika, t: ex, civila embeten och tjenster, ja äfven fädernesland samt Arf, ; Rätt eller Rättigheet inom Sveriges Gräntzor, — Kyrkolag. 1: 2) söka inverka på menni-: skors religiösa förhållanden. i Genom att tvärt emot den 28 art. i Augs1! burgiska bekännelsen ouppbörligen samman; mängia, de tu Regementen, thet Andeligha ll; och thet Werldzligha har lagstiftaren så för-, virrat. allmänna tänkesättet i dessa ämnen, att I nu ofta felas mot klar lag. Så har insända-: ren i dessa dagar sett, hurusom (att förtiga : många andra dylika fall) Stockholms handtverksförenings fullmäktige den 27 sistlidne Januari nekat en handtverkslärling att blifva Jå. gesäll, emedan han icke inom ett års tid be-J! gått Herrans heliga nattvard. Af Sundsvalls magistrat bar nyligen en välfrejdad och i öfrigt enligt författningarne rätt qvalificerad person nekats försörja sig med brödbakning, emedan han skulle vara baptist, hvilketi följd j! af ännu gällande svenska lagar måste anses : innefatta blott en benägenhet för baptistiska åsigter (ett ogillande af barndopet), enär hvarje i svenska s. k. statskyrkan uppfödd och konfirmerad svensk undersåte måste, till dess han blifvit dömd att landsförvisas: för affall från den rena evangeliska läran, tillhöra nämnda 8. k. kyrka och således ega åtnjuta alla del timliga fördelar., hvilka staten försäkrat åt I. en sådan renlärig undersåte. En på sitt sätt k. ännu märkvärdigare följd af den allmänna förvirringen är, att en så hög embetsman, som I! konungens befallnihgsbafvande i Falun, der äfven landshöfdingen är jurist och sjelf varit landssekreterare, kunnat helt nyligen genom vite söka gifva kraft åt en kommunalmyndighets föreskrift, att enskilda personer, af hvilka åtminstone några voro gode lutheraner,, icke fingo till lärarinna åt deras .små barn begagna en såsom sådan väl undervisad och af goda samt kompetenta lutheraner äfven väl vitsor. dad qvinna, säkerligen af det i kommunalli myndighetens protokoll synbara skäl, att hon I: skulle vara baptist, ehuru bon för sin baptism blifvit hvarken lagligen varnad eller dömd. — Sådan förvirring, äfven i fråga om hvad som är lag, åstadkommes, när lagstiftaren länge följer obilliga och onaturliga grundsatser. Detta i förbigående. Mångfaldiga andra exempel skulle kunna lemnas på den allt jemnt fortgående förföljelsen: och de skola, såsom ins. hoppas, ej blifva glömda i framtida bidrag till historien om religionsförföljelserna i Sverge under nittonde seklet. Men denna uppsats får ej med flera dylika exempel beFistas; utan bör ins. genast återvända till den itrågavarande 1 afd.af 6 2 i Kongl. förslaget. Ehuru nu grunden föf berörda stadgande är riktig, måste det dock; såsom ofvan är antydt, göras allmännare. Härvid kunde måhända till föredöme tagas norska dissenterlagens 17 S, hvilken lyder sålunda: Enhver, som ved Anvendelse af Beveggrunde, der staae i Strid med den almindelige Sxdelighed; ved Löfter om timelige Fordele, ved bedragerske Midler eller ved Trudsler, söger at bringe nogen over fra en Troesbekjendelse til en anden, bliver, forsaavidt ikke Gjernihgen iövrigt medförer höiere Straf, at straffe med Böder, b) og i Gjentagelsestilfeelde med Feengsel eller Böder. Detta stadgande, änskönt stående i en dissenterlag, är dock allmänt, och således tillämpligt äfven mot den, som med medel; hvilka strida emot sedlighet, söker förmå någon dissenter att öfvergå till den s. k. statskyrkan; hvaremot för en sådan nedrighet, äfven om den beginges af en svensk prest, icke finnes något straft i vårt ifrågavarande kongl. 1 förslag. Denna brist sårar lika mycket den politisk? grundsatsen om alla medborgares jemnlikhet s om hvarje samvete, hvilket erkänner Gud momentelt återstält valfriheten så, att menniskan kan lyssna till det ljufliga anbudet om hielp. Mången har trott, att d:r Reuterdahl alldeles öfvergifvit sin ofvanciterade frisinnade och bibliska mening i fråga om symboltvånget. Ins. betviflar att hr doktorn, i sitt innersta öfvergifvit sin fordna åsigt i detta ämne; och ins. är berit I tigad-till detta tvifvel, helst hr doktorn sjelf yttrat sig icke hafva ombytt tänkesätt i dylika frågor. Men om än så skett, minskar det icke värdet af dan klart tittrvckta tfanninenn hdonföta Anal an du