verkat tillstånd för sin son att, i betraktande af de tjenster familjen .Choiseul-Gouffier gjor Ryssland under 1812 års krig,, vara fransk undersåte och ändå få behålla sina egendo. mar, och med dem naturligtvis sina :lifegna bönder, i Ryssland. Detta undantagsmedgif: vande af kejsaren klandras starkt, liksom att grefve Morny lärer fått köpa: 4000 bönder i Ryssland. Inom Czarsko-Seliska adelsförsamlingen har man lyckats, efter mycket motstånd af mini stern, general L-—y, att, genom adelsmarskalken :Schuwaloffs bestämda uppträdande i frågan, få för kejserliga regeringen framlagd hr von Platonoffs yttrande, att han icke erkände en emancipationsåtgärd, som voreu, pgjord af embetsmän, utan att det tillkomme ständerna (adelsståndet) att öfverlägga i, denna fråga, hvilken vore en lagstiftningsfråga. Man finner således huru mångfaldiga slags svårigheter yppa sig vid genomdrifvandet af denna önskvärda reform. Man bör ofta i utla,det omtalas att kron: bönderna i Ryssland äro fria, och redan kejsar Nikolaus yttrade att han skänkt dem friheten. . Jal om bildandet af. ett domänministerium är detsamma som en frigifning; men beklagligtvis handskas embetsmännen så med kronbönderna, att dessa på, flera ställen icke känna: sig lyckligare än de lifegna bönderna, hvilka åtminstone hafva bara en herre. då deremot kronbönderna lyda under en hel mängd snikna embetsoch tjenstemän. Hyad apanagebönderna beträffar, så lärer kejsar Alexander II visserligen, för att föregå med godt exempel, hafva gjort dem alla fria; men de hafva icke blifvit tillförsäkrade någon jo.d, utan: endast rättigheten att söka sig pass från en ort till en annan. Kronböndernas ställning lärer dessutom för-. sämrats sedan general Murawieff ) efterträdt general Kiseleff i spetsen för domän-ministeriet, ty. nu lära de ofta, på de allra lösaste runder förflyttas till de mest aflägsna provinser; e t förfarande, som icke en gång godsegarne längre våga sig på, sedan kejsar Alexander a!lvarligen låtit näpsa åtskilliga adelsmän för dylika tilltag. Golovin yttrar följande hårda, men beklagligen icke osanna ord: I vestra Europa och synnerligen i England har den kristna kyrkan mycket bidragit till afskaftande af lifegenskapen; men i Ryssland, der man mera båller på skenet än på trons innehåll, hafva befrielser utaf lifegna genom deras. döende husbönder högst säilan förekommit. Den ryska kyrkan synes mera anbefalla lydnad än välgörenhet och gör af träldoöomen er dygd., Hvarken klimatet eller jordbrukets art kan rättfärdiga lifegenskapens tillvaro i Ryssland; hvilket, bland annat, torde bevisas deraf, att i de nordliga provinserna af Förenta Staterna, hvilka i dessa båda hänseenden förete mycken likhet med Byssland, slafveriet är afskaffadt af naturen sjelf, enär deticke lönade sig att odla korn, hvete och mais med slafvar, hvilka deremot bibehållas i de södra staterna, der ris, tobak och bomull odlas. Så länge lifegenskapen fortfar i Ryssland, kan det aldrig på allvar blifva tal om åkerorukets förbättring. Den lifegnes! häst, liksom ans ko, är och förblifver a en gets storlek, och hans redskap äro och förblifva i sitt ursamla skick. Huru skall han kunna sörja ör jordens förbättring, då han icke ea gång ger medel att sörja för sin själs förbättring ller att förskaffa sig kunskaper eller ens nygga kläder? Sålänge lifegenskapen existear, har godsegaren icke hehof af ångans, uftens eller vattnets. kraft, och han finner let billigare att transportera sina produkter ill marknaden på den lifegnes kärra eller läda, som letar sig fram emellan kärr och noras, än att anlägga ordentlige vägar. Som nan vet, finnas hittilldags nästan inga sidoler bivägar i Ryssland. Hvad hjelper det att afskaffa kroppsaga för len arme litegne? Han får i alla fall stryk —I y, hvad nytta har han af att klaga på adelsnannen? Så länge denne vågar slå honom, å slår han honom, Hvad hjelper det att samla nya lagar, om n adelsman. (såsom i Volhynien) kan ostrafadt utöfva jus prime noctis? Detgifves dessitom flera andra sätt, på hvilka de ryska godsgarne plåga sina lifegna. Kejsaren vill icke befalla en förändring, nen han betänker icke att den ryska aristoratien hvilar på blind lydnad. Det af vissa adelsdistrikter underskrifna mancipationsförslaget går ut på att egenomsbönderna skola blifva fria efter tolf år, nen ända dittills betala 3 proc. för det dem lldelade stycke jord och förblifva dagsverkskyldiga. Tjenaren skall i tio år förblifva af, men ega rättighet att friköpa sig för 00 rub. s., och sin hustru för halfva denna umma. Detta är dock något, men motsvawr icke hvad man . väntat. efter så mycket entilerande i frågan, utan torde snarare påinna om det bekanta uttrycket: Parluriunt montes nascimr ridiculus mus. ij 8—g. Detta är densamme general Murawieff, som yttrade om sig sjelf: Jag är icke af de Murawieffer, som skola hängas (ban gjorde här eh anspelning på Sergei von Murawieff, som blef hängd efter sammanavärjningen 1825), utan af de, hvilka Jåta hänga andra — en åsigt, den hans guvernörskap i Minsk icke lärer jäfvat. FR uPRR. UR 0D 00 oh Fe NA Myr Sr NOREE