mottaga honom förbindligt. Här stå vi vid den grymmaste af alla orä visor mot qvinnan, och den har ingen tän på att undanrödja, den ha alla förbigått mc tystnad. Kanske emedan ingen haft mod a afhölja detta ohyggliga sambhällssår, emedeö männen äro alltför praktiska och qvinnori alltför finkänsliga att vilja vidröra det. Men fåfängt skall man stifta lagar och bi reda uppfostringsanstalter för qvinnans ytt frihet, så länge detta inre andliga slafveri len nas oafhjelpt. Familjen, hemmet, är och förblifver all qvinnors naturliga lifselement, och kärleker profanerande är det tveeggade svärd, hva med mängden drifves ut ur qvinlighetens på radis i.sinnlighetens och förnedringens dy. Låt skam och förakt drabba den man, son för att komma in i en ansedd och rik släg viger sig vid en honom likgiltig, främmand qvinna, medan den han verkligen älskat, me likväl öfvergifvit, kanske ännu bär under si hjerta det heligaste bevis för hvad han bor vara skyldig henne. Låt lagen ålägga hvarj far att erkänna sitt -barn och upprätta de qvinnas heder, som han sjelf sköflat. j Om den fala qvinnan kan här aldrig var fråga. i Låt mannen dela vanäran likasom han de lar njutningen, och vi få väl se, om icke e ädlare och lyckligare anda skulle som genon ett trollslag genomfläkta vårt sjuka samhälle om icke familjelifvet vunne helgd igen oc qvinnan en annany en verkligare frihet, än de) man nu tror sig utverka åt henne genom yttr formaliteter, som intet förmå i hennes förbål lande till det andra könet, hvilket just är de farligaste och det mest förnedrande. Frål sjelfva det barbariska Ryssland hafva vi exem el på menskligare och högsintare åsigter detta fall;: T. ex. historien om den unga flickan, som af några förnäma officerare blef enleverad midt på gatan och i en släda förd utom staden: för att tillfredsställa en pojkaktig nyck, ett uppblossande: sjelfsvåld i deras fantasi. Kejsaren sjelf tog sig an hennes sak. Den egentlige våldsverkaren tvangs att formligen gifva henne sitt namn och. en del af sin förmögenhet, samt skickades derpå till Siberien. Och det var likväl en furste, en riktig matador, och hon var en obetydlig liten flickä. En annan historia af motsatt natur kan också vara betecknande nog: i Ett ungt fruntimmer, drifvet af en brinnande håg för bildhuggeri, sökte tillfälle att få studera. denna konst på ett museum i Köpenhamn, och tog mod till sig att, jemte några manliga artister, egna sig deråt och taga afbildningar efter der befintliga modeller. Eh hjort eller en ren (ref; minnes icke så noga) fängslade bland annat hennes uppmärksamhet, och hon företog sig att modellera den. Meh hennes medbröders kitslighet blef outtröttlig. Då hon om morgnarne infann sig i salen, fanh hon vid sin plats än oanständiga teckningar, än lösa kroppsdelar på ett sötande sätt tillyxade och uppstaplade i olika attityder, äh bitande epigrammer eller ohöfliga poemer, och vid utgåendet derifrån, eller något tillfälligt sammanträftande på gatan med sina obekanta medarbetare i konstens tempel, var hon icke säker för ett och annat stickord, eller något annat förlöjligande vedermäleaf, deras -opinion. : Hennes arbete blef prisbelönadt, men småsinnet hade dömt henne. Opinionen var emot henne, och mot den fanns intet försvar. Sådant -kan. man sätta sig öfver, påstår kanske någon, men detta hafver sig icke så lätt. Det allmänna omdömet, med sitt stundom öppna, stundom : endast lätt genomskinliga förakt — yttrades för någon tid sedan af en aktad talare — är -ett korrektiv så kriftigt och maktpåliggande, att mången, som icke aktar moralens bud, icke ens fruktar religionens lagar, dock ödmjukt böjer sig för detta omdöme, för umgängesvännernas opinion om ens handlingar och enskilda lif. Opinioneh är en makt; men må lagstiftare och författare, som ifra för det sanna, det rätta, det goda, äfven tänka på att justera denna makts rubbade urverk. Må den icke missvisa:oss, ickt halta i gången, icke slå falska timslag, ty a miljets välfärd och slägters goda namn oc fykte kunna krossas och tillintetgöras geno en enda oriktighet af de-tusende, som d gamla uret i dess närvarande sk:ck företer. Hvarpå bör opiniorien grunda sig? — Samme talare yttrar på ett annat ställe; Klarhet i tanken förutsätter sjelfkännedom; fri och säker blick öfver lifvets slingriga irrgångar, jemti omdömesförmåga, byggd på egen grund — ädelhet i ;känslån fordrar visshet om våra pligter, kraft att handla af egen öfvertygelse och förmåga af försakelse och sjelfuppoffring; — och renhet i sederna är så litet endast yttre elegans och skick, att man understundom fint ner detta fullständigast — der den inre råheten är lika fullständig. Agardh säger om opinionen: Den har ännu ingen laglig röst, men den behöfver den icke, ty dess makt är andlig. Den ligger i en tanke; den liknar elektriciteten, som går igenom kedjan af medborgare, hvilka, genom! strömmade deraf, . känna lika i samma ögon: blick, känna samma oangenäma stöt, eller samma milda, helande värmap. Om nu opinionen proklamerar en grof orättVisa; om opinionen förhånar den, förfördå qvinnan, på samma gång den upptager förförarens handling som ett obetydligt tidsförArif, så bevisar det: en låghet, som icke är tillfällig, utan som. är gemensam för helå nationen, 1y opinionens röst är folkets röst. Qvinnan kan icke genom uppfostran eller lagar frigöras från mannens inflytande. Naturen har danat henne för hans skull, och äfven om så icke vore, har vår sambhällsordning, vårt sällskapslif, alla våra sociala tendenser det enda syftet att göra äktenskapet till qvinnans fribref i verlden. Derföre är det icke giftassjuka, som drifver tusentals qvinnor att jägta och fäkta efter en man, de: är vissheten att de endast under manlig! skygd kunna skapa sig ett gästfritt och anoenämt hem.