ståndsmannen Nordström att blifva unionen Herostratos. — Malmö nya Allehanda yttrar af samme anledning, att det är glädjande att se all flera kämpar uppträda för frihetens och rätt visans sak. — Med anledning af Dagligt Allehandas sätt att uppträda i den norska frågan yttrar Upsala-Posten: : Vi hafva länge undrat, huru länge Dagligt Allehanda skall stå ut med den krystade och artificielt uppdrifna hållning, hon så länge antagit. Att hvartenda ögonblick bravera, likasom sloge man med dundrande näfve idel trumfess i bordet, under det man alltjemt släpper ifrån sig hackor, måste i längden blifva påkostande äfven för den mest härdade muskulatur. Att åskådningen häraf har sitt förbålt komiska behag, erkänna vi tacksamt, men detta behag störes i väsendtlig mån af deh öfverhängande faran för den krevering, som i hvarje ögonblick hotar. Så länge nor.ka frågan ännu lemnar inciterande piller, tör väl den botande katastrofen uteblifva, men derefter kan man intet ögonblick. vara säker för dess inbrytande. — Jönköpingsbladet yttrar följande, som vittnar att bladets redaktion icke har den ringaste aning om hvad frågan verkligen rörer och om dess beskaffenhet såsom rättsfråga: Af ett iAftonbladet infördt utdrag ur de omnämnda afhandlingarne af professorerna Rydin och Malmström vill synas, att dessa herrar hufvudsakligen bekämpa rättigheten till norska ståthållareembetets beklädande af en svensk såsom stridande ej mindre mot sjelfstyrelseprincipen i allmänhet, än mot unionsfördragets på nämnde princip i öfrigt grundade karakter. Detta må obetingadt medgifvas ur teoretisk synpunkt och anses som ett ganska vigtigt skäl för Sverge att ej motsätta sig sjelfva förändringen, men innebär deremot alls icke något skäl för Sver ge, att eftergifva sin obestridliga rätt till deltagande i beslutet. Om en lag befinnes olämplig, får den likväl ej åsidosättas så länge den existerar, ej heller förändras i annan ordning än den lag sjelf stadgar. Ett slående exempel ligger härvid nära till hands. Aftonbladet har, som skäl för sitt ifrande för Norges sak, framhållit det svenska junkeroch prelatväldet, som bör motarbetas. Godt; men om till exempel borgareoch bondestånden för sin del skulle besluta adelhs och presteståndens upphäfvande som riksstånd, kunde man med skäl under lugna: förhållanden påyrka giltigheten af ett sådant beslut? Påståendet om Norges ensamma, beslutanderätt i en unionel fråga är dock af liknande art. Då Jönrköpingsbladets redaktion tydligen icke följt med denna saks utveckling, anhålla vi, ait hon ville visa oss den artigheten att genomläsa den andra och tredje af våra artiklar om sken och verklighet i norska frågan (införda i Aftonbladet n:ris 32 och 33) samt de utförliga referater vi nyligen meddelat af brr Rydins och Malmströms skrift; ty genom det första korta omnämnandet af densamma har hon icke fått något begrepp om dess innehåll, — Följande rader, som vi hemta ur ett Stockholmsbref till Östgötha Correspondenten och som sannolikt förskrifva sig från bladets egen hufvudredaktör, äro så karakteristiska för det sätt, hvarpå åtskilliga af dem, som i den norska frågan sluta sig till Dagligt Allehandas och iksarkivarien Nordströms åsigter, gifva och aga skäl, att vi ej kunna underlåta att medlela dem åt våra läsare. Sedan brefskrifvaen omnämnt det Upsaliensiska Flygbladet och om den ene af dess författare, prof. Rydin, yttrat, att, oaktadt de goda egenskaper han kall ega, de dock icke lära vara så eminenta, ut opinionerna taga honom till kompass, afärdar han den andre, adjunkten Malmström, ned följande kraftiga argumentation: Adjunkten Malmström är onekligen mycket för ner, men såsom ett gammalt kändt eko af professor Carlson (!) och dessutom i en personligt fientlig ställ: ning till riksarkivarien Nordström (?) är icke heller ans position i denna fråga hvarken särdeles stark : Ner sjelfständig. För egen del hafra vi ännu icke unnit att genomläsa skriften, men personer, som hastat tt laga kännedom deraf. försäkra (1) att den nå Jönnt