RIKSDAGEN. Hultmans motion i representatlonsfrågan. Då jag nu går att förnya min vid sednaste riksdag väckta motion om en representationsreform, enligt det förslag, Hivarom upplysta, fosterlandsälskande män vid reformmötet i Örebro 1850 förenade sig, så kan jag icke försaka att fästa höglofl. konstitutionsutskottets synnerliga uppmärksamhet på de omständigheter, som nu, ännu mera än 18537, tala för vidtagandet af en genomgripande förändring i nationalrepresentationen. Medan de rättmätiga klagomålen öfver ståndsfördelningens olägenheter om möjligt ökat sig, har det gjorda försöket med riks-ståndens sammanförande på ett rum till gemensamma öfverläggningar visat sig så godt som ofruktbart och betraktas nu af de flesta såsom blott tidsödande. Förändringen uti borgareståndets representationsrätt har öfver hela landet väckt en sympati, som visar huru lifligt man uppfattar behofvet af att de orepresenterade vinna inträde i folkförsamlingen, och öfverläggningarne om de nya valordningarne för städerna hafva nogsamt ådagalagt huru man med ovilja vänder sig bort från de medborgerliga rättigheternas fördelning efterstånd och klasser, liksom de gjorda ansträngningarne för införandet af per-capita-omröstning visat, att det stora öfvervägande flertalet inser behofvet och nyttan af att jemlikhetens grundsats blifver erkänd och tillämpad, eburu de former, hvar-. under besluten fattades, för tillfället gäckade dessa ansträngningar och tilläto fåtalen att nästan ötverallt besegra flertalen. Slutligen har vid början af detta riksmöte bondeståndet såsom en man inför tronen ide öfriga medståndens närvaro uttalat sina bestämda önskningar, att en genomgripande represenrtationsreform måtte nu ändtligen blifva verkställd; och till följd af denna önskan har också bondeståndet med dubbel majoritet förkastat det förslag, som afsåg att upptaga nya elementer i ståndet, ehuru ingen ens af dem, som deltogo i detta beslut, förnekade rättvisän eller behofvet af de ifrågasatta samhällselementernas delaktighet i representationen, utan tvärtom många af dem uttryckligen påyrKade sådant, under anspråk: på en allmän och genomgripande representationsreform. Behofvet af en sådan behöfver jag ej utveckla; det ligger klart för hvarje svensk mans uppfattning och är konstateradt genom alla de bemödanden, som för detta ändamål blifvit gjorda under ett halft sekel. För dess vidtagande nu genast vill jag endast åberopa hvad en af mina ståndsbröder anförde, då det i bondeståndet var ffåga om antagandet eiler förkastandet af den ifrågasatta förändringen i 15 Rs Os Olof Lagergren från Gotland, hvilken, i motsats emot mig påyrkade afslag, uttalade nemligen då, sedan han: yttrat. sig. emot små, förändringar, som blott innefatta skeneftergifter i jemförelse med. hvad afseendet på. fäderneslandets väl och medborgares rättvisa anspråk krätva, följande ord, i hvilka jag af innersta öfvertygelse instämmer: Vore det icke bättre, att nu 1 de lugna dagar, då en genomgripande reform kan utan någon våda utföras, se till att en sådan också blefve vidtagen, i stället för dessa små jemkningar, som alltid hålla den rättmätiga missbelåterheten vid lif, bvarigenom man i orons ögonblick skall få svårt att stäfja anspråken inom tillbörlighetens gränser? Våra grundlagsstiftare hyllade åtminstone 1809 den åsigten, att stora och genomgripande förändringar uti statsförfattningens grunder böra ske, icke i tider af häftig skaknping, utan tvärtom under en period af stadgad säkerhet, då den lugna pröfningen icke löper fara att förvillas af lössläppta passioner, och jag tror att denina åsigt har sin fulla tillämplighet ännu i dag.? Må höglof. konstitutionsutskottet finna, att dessa åsigter hos 1809 års män kräfva sitt erkännande — att bakom den enskilde mo: tionärens önskningar står ett folks rättvisa anspråk, och jag tror mig då kunna hoppas benägen uppmärksamhet åt ett förslag, som öfver hela landet utgör ett slags fana för den allmännast omfattade politiska meningens anhängare och i hvilket för öfrigt syftemålen för den sednare tidens speciel!a grundlagsförändringar äfven äro iakttagna. Men då jag tror mig kunna antaga, att flera representanter ämna väcka andra förslag till en genomgripande förändring af nåtionalrepresentationen, så anser jag mig böra förklara, att jag icke med sådan förkärlek fasthänger vid dettå förslag, att jag icke med