med ångfartyg från Nyköping--till skomakaren O. Högström, Bryggaregatan n:r 1, med 44 rår, och ett från mamsell Johansson i Westerås till mamsell Kjelland, Regeringsgatan, med 15 rdr samt ett frimärke å 12 öre, under loppet af sistlidet år 1859 samt ett från fru Kjellberg i Upsala till advokatfiskalen Lagerlöf med 6 rdr, allt riksmynt, detta sistnämnda bref afsändt i Januari månad innevarande år; hvaremot Melin bestämdt bestred att hafva tillgripit öfiga i ofvanberörda uppgift upptagna bref, under förring dels, i afseende å dem, hvilka innehållit penningar till högre belopp än 100rdr eiler handlingar, att i intet af de utaf honom tillgripna brefven, med undantag af det förut omförmälda brefvet från Båstad, varit inneslutsn högre penningesumma än 97 rår 75 öre riksmynt ej heller några handlingar, och dels, i afseende å de andra brefven, som innehållit smärre penningesummor, att, enligt hvad han med säkerhet erinrade sig, icke något bref varit adresseradt till personer med de namn, som funnos i uppgiften upptagna. Vi skola en annan dag fortsätta ofvanstående specifikation och dervid äfven lemna uppgift å de bortkomna bref, hvilka Melin förnekar att hafva tillgripit. Qvinspersonen Anna Lovisa Hultberg, med hvilken Melin haft bekantskap och åt hvilken han uppatt månglerihandel vid Svartmangatan, var nu äfven tillstädes och fick afgifva berättelse om sina lefnadsomständigheter. Hultberg erkände, att hon, som år 1858 gjort Melins bekantskap, i kontanta penningar af honom emottagit 500 rdr rmt; men påstår, att hon ej afvetat att Melin varit gift, och sådant skule icke Melins kamrater, Stille och Hjellman, hafva meddelat henne, utan deremot, då de i sällskap med Melin åtskilliga gånger besökt Hultberg, uppgifv.t, att Melin vore en rik karl, som hade råd att spendera på flickor. Målet uppsköts till nästa måndag för vidare upplysningars vinnande, till hvilkeu dag vaktmästarne Stille och Hjellman skulle kallas och då det ålåge Hultberg, att vid hemtningsäfventyr komma tillscädes. Det bör tilläggas, att Melin, i går af domstolens ardförande ånyo tillspord, om någon af hans kamracer haft del i eller kännedom om hans brott, svarade: Nej, ingen hade kännedom derom, icke en gång min hustrur.