lade air irr vr RA vigtigaste och förtjenstfullaste handlingar. Men genom ett eget sammanträffande betecknades samma plenum den 6 Februari genom en episod, som kastade en skugga på det hittills varande goda förståndet emellav de liberala och ministeren. Det var fråga om en petition af komunalmyndigheten i Stargardt, hvilken föreslog utsträckt rättighet för lägre graders militärer till officersplatserna. Vid detta tillfäl!e yrkade Milde från Breslau, att regeringen på lämplig tid och sätt måtte meddela kammaren hvilket beslut den fattat angående denna petition, som blifvit af kammaren till regeringens behandling remitterad. EeDen icke särdeles försigtige grefve Schwerin bestrel kammarens rätt att utöfva en sådan kontroll; då den ju har rätt att genom ett förslag eller en interpellation begära närmare upplysning. Derom utspann sig en debatt, under hvilken äfven representanten Vincke uttalade sig emot grefve Schwermns teori... Den förde icke i kammaren till något vidare resultat; men den blef sedan temligen Nfligt fortsatt i tidningarne. Ministerens organer framhöllo, att det anspråk, man gjorde, kunde, då petitionsrätten sträcker sig till alla ämnen för den inre och yttre politiken, hafva betänkliga följder. : För tillfället förelåg huset t. ex. en petition från flera invånare i staden Breslau, hvilken önskade att Italiens konstitutionella rätt måtte värnas af regeringen. Blefve nu denaf kammaren öfverlemnad till behandling af regeringen, så kunde denna blifva nödgad att för tidigt och på ett olämpligt sätt uttala sig öfver sin politik. Saken hade icke heller någon praktisk betydelse, då ministeren säkert icke skulle om petitionernas öde vägra upplysning, så ofta en sådan kunde vara lämplig. — Kreuzzeitung gläder sig naturligtvis öfver denna första skiljaktighet emellan ministeren och majoriteten, men tror, riktigt uppskattande förhållandena, att den den för närvarande svårligen skall hafva vidare följder. — Nationalzeitung är mycket missnöjd med regeringen och uppmanar representanterna att värna sina grundsatser, då under den liberala spetsen det gamla förvaltningsmaskineriet blifvit nästan orubbadt bibehållet. Den demokratiska Volkszeitung uppfattar deremot saken mildare och förebrår till och med den liberala majoriteten, att på ett olämpligt sätt uppröra sådana principfrågor. Det vore vigtigare, att en ärlig och konstitutionellt sinnad minister i praxis iakttager landets väl, än att en öppet eller. hemligt feodalsinnad skenbart och blott till formen gör kammaren alla möjliga medgifvanden, men likväl i sjelfva verket gör hvad den vill. Grefve Schwerins svar var icke skickligt, men majoriteten hade gjort bättre att göra opposition mot rätter person, det vill säga rikta den emot justitieministern, hvilken, såsom bekant är, sitter qvar från det förra kabinettet och om bvilken det ingalunda är säkert, om han verkligen någonsin fäster afseende vid de från kammaren till ministeren öfverlemnade petitioner. På denna punkt står diskussionen i en visserligen något doktrinär fråga, men hvilken jag likväl trodde böra här något utförligare relateras, då den måhända innefattar fröet till en skiljaktighet emellan ministåren och majoriteten, hvilken vid ett annat tillfälle skulle kunna vidga sig. Jag har redan från början af detta år förutsagt, att denna session icke torde komma att aflöpa så alldeles stilla och tyst. i: 1 Äfven de sistlidne fredag aflemnade, gasska vigtiga lågförslagen angående reform af lagarne för härens bildande skola icke antagas utan lifliga: debatter. ; De öka budgetens ordinarie utgifter med 94 millioner thaler årligen. Med de extra utgifterna inberäknade är ökningen af utgifterna ännu mycket betydligare. Lagens framläggande framkallade i andra. kammaren rå alla bänkar en verklig och uppriktig. suckan. Då representanterna begåfvo sig till Berlin, lade valmännen dem enträget på hjertat, att icke åter bevilja tillägget af 25 procent till, inkomstskatten, hvilket alltsedan den sednaste mobiliseringen trycker på landet. Men nu skall tillägget å denna samt å mäldoch slagtskatten fortfara åtminstone de nästföljande tre åren. Det står i vida fältet, om vi någonsin blifva qvitt detsamma. — Ty enligt finansministerns yttrande den 11, skola efter de tre åren de förhöjda ordinarie utgifterna på krigsbudgeten betäckas genom grundskatten (som skall voteras af herrehuset) och de extra ordinarie genom förhöjda inkomster. Men grundskatten är ännu icke voterad af herrehuset, och att detjär mycket äfventyrligt att vilja betäcka för det närvarande säkra utgifter med framtida osäkra inkomster hör till elementerna af statsekonomien. EaHela verldef har insett att denna ansenliga förökning af preussiska krigsmakten är föranledd af den allmänna ställningen i Europa och de faror, som hota från Frankrike. Det är icke heller något tvifvel underkastadt att lagförslaget blir, om än med tungt sinne, antaget i anseende till. det öfverhängande behofvet. Man vet att prins-regenten håller det för snart sagdt en dynastifråga. På samma sätt är det i Belgien med Antwerpens befästande, som skall kosta 100 mill. francs. Det är fullkomligt säkert att, vid kamrarnes passiva motstånd, konung Leopold fattat sitt beslut att afsäga sig regeringen, derest de slutligen vägrade attbevilja anslagen. Detta bevisar att Europas förste diplomat — såsom man ofta kallat konungen af Belgien — lika litet som den stora allmänheten tror på att freden skall blifva särdeles varaktig. Icke heller vill jag dölja att erfarna och väl underrättade politiska personer — midt i virrvarret af rykten rörande tvedrägten mellan Paris och Turin, en svängning af Napoleon åt österrikiska sidan och VillaFranca-politikens återupptagande — orubbligt stå fast vid.den tånken,; att hufvudpunkterna äro afgjorda mellan konung Victor Emannel och kejsar Napoleon; att den visserligen kinkiga intermezzon i afseende på Savoven och FT s ÄLV Le Fö SKR Lag 2