At beväringsbördan, genom att sålunda lika trycka på alla, lättare skulle bäras af mängden och förorsaka mindre missnöje än som nu är fallet, hafva vi ofvan visat. Sådana äro de hufvudsakliga anmärkningar, till hvilka vi anse det af regeringen framstälda förslaget till ordnande af våra beväringsförhållanden gifva anledning. Både ur politisk och militärisk synpunkt måste vi ogilla uttagningen af blott ett mindre antal beväringar till exercis jemte den dermed förbundna friköpningen, såsom en enligt vår åsigt skadlig åtgärd, äfvensom afråda elitkårens inrättande såsom föga behöfligt och u ekonomisk synpunkt mindre fördelaktigt. Det närvarande tillståndet torde derföre vida vara att föredraga framför några förändringar i den åsyftade riktningen. Deremot instämma vi gerna i afseende på legningsrättens upphäfvande under fred, de undermåliges och med mindre åkommor behäftades användande till krigstjenst, skärpta straffbestämmelser för uteblifvande från möten och mönstringar, m. fl. detaljbestämmelser, som länge varit af behofvet påkallade. Äfven synas de skäl, komiten anfört mot statens inblandning i den frivilliga sockenexcercisen vid kyrkorna om söndagarne vara tillfyllestgörande. Men 3å andra sidan kunna vi slutligen icke underlåta att påpeka, det så väl regeringen som komiten med tystnad förbigått åtskilliga frågor, som hafva ett nära och väsendtligt sammantang med bevärings-institutionen, såsom t. ex. organisationen af en landtstorm. exercis vid skolor och gymnasier, lämpligaste sättet för skyttegillens inrättande m. m. d. Derjemte saknas bestämmelser, huruvida beväringen helt och bållet eller delvis får användas i utländska krig, äfvensom huruvida den under löpande krig får afgå från fanorna, sedan beväringstiden är tilländagången. Sist kunna vi ej finna de skäl fullt tillräckliga, på hvilka komitån alldeles afråder beväringens indelande på vissa kompanier redan på förhand under ft: dy en åtgärd som förnodligen skulle med ra mycken nytta, om den vore möjlig att sc omföra. EDET