BLANDADE ÄMNEN. Ernst Moroks första transatlantiska resa. Om denna den: första svenska ångares, som öfverseglat atlantiska oceanen, första resa till och frp Rio Janeiro meddelas i Handelstidningen ett utdrag ur ett bref från en af dess besättnivg, dateradt London den 12 Januari 1860: Efter min lyckliga återkomst till London med Ernost Merck skyndar jag att meddela dig cen i korthet sammanfattad berättelse om den långa, besvärliga och mödosamma resa vi gjort med nämnda fartyg. Den 8 Maj gingo vi från London, med destination Rio Janeiro och med en mycket svår last, bestående hufvudsakligen af jernvägseffekter; vi hade icke mindre än 14 passagerarevagnar på däck. Efter 17 dagars seglats med god vind och frisk kultje anJände vi lyckligen till Cap Verd-öarne och anlöpte S:t Vincent, för att förse oss med kol samt för pannornas rengöring, hvilket verkställdes på 3 dagar, hrarefter resan fortsattes till Rio, dit vi anlände efter 18 dagars förlopp, således inalles 35 dagar, hvilket anses för en ganska snabb resa. I Rio fingo vi ligga trenne månader. Författningarne der tycktes mig högst besynnerliga: bland annat måste vi der ständigt lossa om natten. (Man ligger nemligen på strömmen och får lossa i båtar.: På morgonen går båten i land och levererar varorna vid tullkammaren ; och då man betänker, huru stor Rios sjöfart är, och således hvilken mängd båtar som hvarje morgon inkommer, så kan man ock tänka sig, hvilken lång tid måste åtgå, för att få alla dessa lossade, synnerligast då dyningen går så hög, att det ofta är lifsfara att med en bät närma sig kajen; och vid sådana tillfällen få de åter ligga flera dagar och vänta tills dyningen lägger sigg. På detta sätt kunna veckor och månader förgå innan man får lossa sip last. Då vi lågo vid Rio, voro tiderna så dåliga för fraktfart, att flera af de mindre fartygen, hvilka ej behöfva mera än 2 å 3000 säckar kafte, måste, för att få last, afgå deriirån i baårlast, sedan de väntat der i 3 å 4 månader; och de, som lyckades få någon last, erbjödos så liten frakt, att de funno fördelaktigare att afgå med barlast. Vi voro nog lyckliga att erhålla en last guano från ett fartyg, som anländt från Chincas-öarne samt gjort haveri i Rio; ty sedan reparationen var gjord, befanns kostnaden derför uppgå till fartygets dubbla värde, hvarföre det kondemnerades och såldes på auktion, och vi erhöllo, som nämndt är, dess innehafvande last, bestående af 1,000 tons guano, men det gjorde dock ej mera än 1,200 pund sterlings frakt, hvil ket likväl var bättre än att taga barlast. Under den tid vi lågo i Rio gingo vi flera gånger i våra båtar uppåt reviöret, och att beskrifva denna. k den herrligaste panorama i verlden, dermed vill jag icke befatta mig, sedan redan för länge 8edan så mången skicklig penna skildrat densamma. Nog af, har man en gång sett detta revicre, så glömmer man det aldrig. Helsotillståndet var, under den tid vi voro der, mycket godt; vi hade endast 2:ne man sjuka, men de fingo nästan ögonblickligen Kjelp, så att de efter ett par dagars förlopp voro återställda. Rio Janeiro, det är ett land som dugers, säger Blanche i Rika Morbror,; detta är visserligen sannt, men för att kunna lefva der, bör mau hafva en pung, som aldrig kan blifva tom, ty priserna på lifsmedel,