SL. OCEHOLM den 14 Febr. Ständernas gemensamma öfverläggniug i går afton angående jernvägslåvefrågan var särdeles upplysande och egnad att reda begreppen i afseende på lämpligheten af de olika förslag, hvilka derutinnan blifvit bragta å bane. Sammankomsten lemnade emellertid ett nytt bevis, måbända ännu påtagligare än något föregående, att den reform, som gifvit anledning till öfverläggningar af detta slag, är blott en balfb:t, så länge det icke tilliks är föreskrifvet, att stånden, omedelbart efter öfverläggningens slut, skrida till den föreliggande frågans afgörande. Hvilket skådespe jöd väl gårdagens sammanträde? Vid tiden dess öppnande äro alla riddarhusets bänkar fullsatta, och det kan antagas att samtliga stånden äro temligen mangrannt tillstädes. Begagnande sig af den rätt, hvilken den för några da sedan af konungen sanktionerade grundlagsändringen förlänat, äro dessutom, för första gången, stätsrådets medlemmar, såsom sådana, tillstädes — äfven de, som eljest icke ha plats inom representationen. och hafva tagit plats tillsammans p: en af de främsta bänkarne i salen. Sålunda, inför riksförsamlingen in corpore, inför fullsatt ministerbänk, och bevittnade af en öfverfylld åbörarel .ktare, börja förhandlingarne. Två eller tre talare uppträda och tillvinna sig husets hela uppmärksamhet. Öfverläggningen har antagit den allvarliga karakter, som anstår en så imposant församling, behandlande en stor nationalangelägenhet. Men nu lemnas ordet åt en talare, på hvars anförande församlingen är mindre benägen att lyssna. Följden blir dock icke ensamt den, som är vanlig i en beslutande församling, att uppmärksamheten för ögonblicket slappas, för att sedan åter egnas odelad åt en följande talare, som förstår att vinna husets öra. Nej, här börja ledamöterna flockvis aftroppa. Och anledningen? Den är helt enkel: ingen förestående votering, intet med spänning motsedt afgörande birder dem. Och följden? Jo, de förträffligaste skäl, de värderikaste upplysningar andragas sedan inför tomma bänkar, tilldess slutligen de, som ytterligare anmält sig att tala, finna församlingen hafva så sammansmultit, att de icke anse det mödan värdt att uppträda, utan framträda, den ene efter den andre, till talmansbordet, för att få sina namn utstrukna. Slutligen finnes ingen mer på listan, öfverläggningen är afslutad långt innan det behandlade ämnet blifvit uttömdt. Mången värderik upplysning går på detta sätt för ständerna förlorad, mången absurd sats, mången vilseledande uppgift, som haft tillfälle blitva framburen, måste lemnas ovederlagd. Sådant var gårdagens skådespel. Tack vare några talares beslutsamhet att icke rygga tillbaka, fastän de nödgades tala inför säkert icke så många dussin åhörare, som församlingen i början räknade hundradetal, blef dock debatten, för de få, som hörde den i sin helhet, verkligen ganska upplysande och, såsom vi sagt, egnad attreda begreppen i frågan. Trenne olika förslag förfäktades: det af K. M:t a:gifna; utskottets dermed nära öfverensstämmande och deras, som önska lånesumman bestämd till 35 mill. Till följd af de kraftiga skäl, som anfördes, å ena sidan emot denna höge lånesumma, å den andra mot lämpligheten för det närvarande att försöka en inhemsk upplåning, tycktes de motsatta åsigternas förfäktare visa sig benägna att gå hvarandra till mötes för att träffas uti det medelvägsförslag, att det utländska lånets belopp borde bestämmas till 25 mill., på det attman icke skulle göra sig beroende af det ovissa resultatet af ett försök att inom landet up:bringa någon viss bestämd summa; men att, på det man icke måtte skjuta ifrån sig möjligheten att under en tilläfventyrs inträffande förbättrad konjunktur kunna inom landet erhålla en del! af det behöfliga beloppet, fullmäktige i riksgäldskontoret skulle erhålla fakultativ rätt att etablera en inhemsk upplåning om förhållandena blefve för en sådan gynsamma, med skyldighet att använda de på sådant sätt inom landet erhållna medlen till inköp af obligationer af det utländska lånet. Lämpligheten af en sådan medelväg medgafs såväl af statsrådet Gripenstedt, hvilken eljest med talent och moderation försvarade det kongl. förslaget, som af hr Weern, hvilken med mesta eftertryck bekämpade den inhemska upplåningen och med mesta hofsamhet försvarade den större lånesumman. Det synes oss också, att om ständerna verkligen nu, i öfverensstämmelse dermed, bestämma sig för att fastställa det utländska lånet till 23 mill. förslaget om en under nyss antydda vilkor företagen inhemsk upplåning förtjenar att af statsutskottet tagas i moget öfvervägånde. Tillstyrkes detsamma, förmoda vi ock, att det sker med bifogande af sådana bestämmelser, att det icke ifrägakommer, att man inomlandet gör en skuld, som drager högre ränta, för att med de upplånta penningarne infria en skuld i utlandet, hvilken drager en mindre. En verklig våda kan dock med denna inhemska upplåning vara förbunden, hvilken vi hoppas att statsutskottet icke heller må förbise, den neraligen, :tt, om en tryckt penningeställning nedtrycker statsobligationernas kurs här hemma, sådant ytterst menligt inverkar p de svenska papperens kurs i utlandet. Man har redan en erfarenhet i detta hänseende. De låga noteringarne af svenska hypoteksobligationer i Hamburg ha visserligen t:ll någon del sin grund i den långa listan å sådana lån; men den hufvudsakliga och rnämsta orsaken torde vara att söka deri, att det icke är någon hemlighet i utlandet att innehafvare här i landet af obligationer å inan RN