flyttas till reserven, samt blifva under fred befriade från all vidare mönstring och exereis, men skola vid inbrytande krig ovillkorligen: inställa sig till krigstjenst. Den till öfning uttagna delen af beväringen kallas forstörkningsmanskap samt är ämnad att sättas i den stående rmåöns leder, för c uppbringa dess afdelningar till fältstyrka. — Leservmarskapet skall deremot användas till en mängd nödvändiga förrättningar utom striden, såsom trosskarlar, sjukvaktare m. m. d., äfvensom till ersättning af lidna förluster excerceras vid depoterna. I sammanhang härmed föreslår komitn äfven att alla beväringsskyldiga ynglingar, som hittills blif vit befriade från så välexercis som krigstjenst, på grund deraf att de varit undermåliga eller behäftade med mindre åkommor, måtte approberas till krigstjenst och äfven flyttas till reserven, men i fred befrias från vapenöfning. Derjemte skärpes ansvaret för uteblifvande från mönstringar ogh möten, dels genom ökad plikt och dels genom stadgandet, att beväringsyngling, som undanhållit sig, när han anträffas skall vara skyldig att i alla fall undergå vapenöfning samt derefter de bestämda åren ve såsom beväring så länge han är under 0 år gammal. Åtskilliga andra detaljbestämmelser måste här förbigås. Derigenom att blott 10.000 man årligen af hvar och en af de båda yngsta klasserna uttagas och vapenöfvas, skola följande besparinar å de af staten anslagna medlen vinnas: å anslaget till vapenöfning .. 277,515. samt å anslaget till beklädnad m. Ms. samerna 31,416. Summa rdr rmt 308,931. Dessa besparingar böra användas till öfning och underhåll af en frivillig bevärings-elit-kår. som dels skulle fylla den ofvannämnda bristen på underbefäl, dels medgifva förlängd öfning af ett visst antal bevärmgsynglingar. Elitkårens styrka beräknas — efter 20 man på hvarje kompani af infanteriet, artilleriet, marinrege mentet och de nyföreslagna marinbataljonerna (i allt 241 kompanier) — komma att uppgå till 4820 man, hvaraf årligen 1205 nya autagas skola anmäla sig. Efter vissa prof beräknas ungefär Y, af hela styrkan blifva korporaler och 14; underofficerare. Eliter skola exercera alla 5 åren af beväringstiden, samt. efter att första året hafva blifvit antagna, de tre följande erhålla 25 rdr samt det sista 100 rdr; derutöfver får korporal 20 och underofficer 50 rdr. Årliga kostnaden för hela elitkåren skulle, efter 63 rdr 1 öre pr man. uppgå till 303,780 rdr. Det lilla öfverskott af 5223 rdr, som sålunda uppstår å nyssnämnda besparingar, kunde användas till gevärsersedlars underhåll. Sålunda skulle de anslag disponeras, som nu finnas. Men dessutom hoppas komiten årligen vinna efter ungefärlig beräkning 150,000 rdr genom 2500 beväringars friköpning från fredsöfningarne, efter 60 rdr -pr man, och hvilken summa skulle användas till bevärmgsin ättningens framtida utveckling, utan att likväl rikets ständer öfver densamma egde annan granskningsrätt, än att tillse att den i allmänhet användes för ändamålet. Legokarl skulle i fred blott få sättas af sådana, som utöfver det fastställda antalet önskat friköpa sig, men vid lottning derom dragit niter; vid inbrytande krig deremot skulle hvem som helst få lega. Det skulle vara oss lätt att framställa de talrika förvecklingar, hvartill det af komiten föreslagna friköpningssättet skulle gifva anledning, för så vidt det ens någonsin kunde sättas i verket. Vi erinra blott, att till följd af detsamma icke mindre än fyra olika kategorier af beväringar skulle uppstå, nemligen 1) sådana, som till följd af sin längd blifvit approberade till exercis och dermed nöjt sig, 2) sådana bland de till exercis approberade (ty några andra kunde naturligtvis ej komma i fråga), som begagnat sig af friköpningsrätten, 3) sådana som velat begagna sig af densamma, men ej fått, utan derföre måst lega, samt 4) sådana, som till följd af sin mindre längd undsluppit all exercis. Men då K. M:t i sin proposition kort och godt afklppt denna fråga, behöfvavi ej sysselsätta oss med någon granskning af nämnde friköpningssystem. K. M:t har nemligen föreslagit, att af alla till krigstjenst approberade ynglingar hälften skulle få iriköpa sig från fredsöfningarne med en summa af 100 rår för båda åren. Såsom en naturlig följd häraf har K. M:t deremot ogillat all legning under fredstid, såsom obehböflig. Sålunda uppstå blott två kategorier af beväringar, nemligen sådana, som vilja och kunna friköpa sig samt derföre slippa exercisen, och sådana, som underkasta sig densamma. Härigenom upphör äfven den af komiten föreslagna uttagningen efter längd. Detta är äfven den väsentligaste punkten, i hvilken regeringen skiljer sig från komiten. Ty med undantag af ogillandet af komitens invecklade och vidlyftiga redovisningssätt,ansluter sig kongl. propositionen och den på densamma grundade författningsstadgan i det närmaste till komitåns förslag. Elitinrättningen är bibehållen. Likaledes legorättigheten isckrig, de skärpta straffbestämmelserna, upphörandet af ställning på tillväxt samt exercis af blott 10,000 man. Med anledning af sistnämnde punkt må det likväl förberedelsevis tillåtas oss anmärka, att då bland de till exercis. och krigstjenst approberade ätven de undermålige mtagas (hittills öfver 3000), hvarjemte man kan antaga att de skärpta straffbestämmelserna betydligt komma att förminska de uteblifnes antal (hittills äfven öfver 3000), beväringsklassernas storlek måste tillväxa så mycket, att 10,000 man icke utgöra hälften deraf, såsom den kongl. propositionen