ständighetsförklaring redan då blifvit proklamerad, och prins Krisians utropande till konung äfvensom i förening dermed den bekanta Eidsvölderförfattningen af den 17 Maj blefvo deraf en följd. Underrättade härom afsände likväl snart de fyra stormakter, som a föreningen, till den under prins ristians ledning improviserade regeringen i Kristiania fyra kommissarier med uppdrag att förklara, det Sverges suveränitet öfver Norge i enligbet med Kielerfördraget ovilkorligen skulle upprätthållas och Norge icke kunna betraktas annorledes än såsom en afhängig del af Sverge; och detta, mina herrar, (säger samme talare) är oförändradt ännu i dag den ställning Norge på den positiva folkrättens område intager., Det må förlåtas mig att jag bestrider riktigheten af det sist uppgifna förhållan det, hvilket, i händelse det vor2 sannt, vis serligen vore så vigtigt, att det förtjenade den största uppmärksamhet. Men hvad innefattar den positiva rätten i afseende å bestämmandet af ett folks öden? Detta högtärade stånd hår nyligen, rörande den italienska nationen, aflåtit en adress, som innehåller ett tillräckligt bevis på ståndets. tänkesätt i denna fråga. Men ett ännu tillförlitligare svar lemnar historien. Den omnämnde talaren har: helt och hållet ställt sig på furst Metternichs ståndpunkt, ty ban synes i likhet med nämnde statsman allsicke vilja erkänna hvad dock historien och verldshändelsernas kraftiga intyg gifva vid handen, att, när en nätion med sin regent öfverenskommer om en förändring i den konstitutionella författningen. giltighiten af samma förändring anses vara erkänd äfven af öfriga regeringar, ehuru Mycket furstarne i öfrigt må anse sig berättigade att, så länge de kunna det, förhinds:a nationerna sjelfva att ensamma besluta on: sina förhållanden. Jag påstår, att i den posi tiva rätten ingenting finnes, som. vederlägger denna uppgift. Ser man på händelserna un. der den sistförflutna tidsperioden, så finner man t. ex. att de europeiska statsmakterna. ehuru angelägha de voro att förhindra dei republikanska statsformens införande i Grekland, när detta hade gjort sig sjelfständigt, lik väl icke bade något att säga, när konung O:10 ; följd af en revolutionär rörelse tvingades at: underskrifva en kunstitution, som han länge hade lofvat, men sökt eskamotera. Genom detta och flera dylika exempel, hvilka äre tillräckligt kända för att icke behöfva här an föras, är det absolut bevisadt, att någon såda: positiv folkrätt, som den nämnde talaren åberopar, icke existerar i det fall, hvarom nu ä: fråga. I sammaänhang med det sist anförda utlåter sig den värde talaren vidsre: Hvad följer häraf? Jo, häraf följer, att utiunione: Sverge är den prinocipala och representerande staten. att Norge genom; sig. sjelft ingen politisk sjelfständighet eger; att det i sitt förhållande till främmande. makter existerar eudast uti och genom. sin förening med. Sverge.n Det är i sanning märkvärdigt att erfara. hurusom en ledamot af. .den svenska repre sentationen. genom en sådan slutfö!jd tilltror sig att stryka ett groft streck öfver konungens uttryckliga medgifvande, att det vore Storthinget som bade beslutat. föreningen. och grundlage..Men jag vågar ändock påstå, a:t man icke skall lyckas uppleta något skäl för det -påståendet, att makterna i allmänhet be fattat sig med de förändringar i en statsförfattning, hvarom ett folk med sin konung öfverenskommit. — — — — — — — (Slutet följer.) ft —LLLL 2000