öfver 20 svenska mils afständ derifrån. RIHSDAGEN. GÄRDAGENS AFTONPLENA. Ridderskapet ooh Aden. Fortsattes behandlingen af sammansatta lagoch ekonomiutskottets betänkande n:o 4, 4:de punkten afstyrkande antagandet af detnya handboksförslaget, med undantag af dess 7:de kapitel. Öfverläggningen öppnades åf hr N. von Koch, hvil ken icke ville motsätta sig utskottets afstyrkande, dels emedan mycken varsamhet fordras vid införandet af dylika förändringar, dels derföre att, förutsatt det förslaget vinner erkännande, det icke torde vara farligt att uppskjuta antagandet till nästa riksdag. Hr C. Tham önskade att åtminstone några kapitel af det nya förslaget måtte blitva antagna, och deruti instämde hr N. Tersmeden, hvilken, med uppräknande af de kapitel han önskade antagna, begärde afslag på utskottets framställning. Statsrådet grefve H. Hamilton uppträdde derefter och förklarade, det han måste anse förslaget ega stora fördelar framför den gamla handboken, och det hade varit han som tillstyrkt Kongl Maj:t att derom inhemtå ständernas tanka. Talaren respekterade dock alltid den åsigt, som vill att dylika förändringar skola blott så småningom införas. Ett direkt äfslag från ständernas sida vore dock illa, af det skäl att det skulle försvåra frågans väckande en annan gång. Talaren ville och kunde, i följd af sin ställning som konungens rådgifvare, icke göra något yrkande, men hade som enskild representant velat föreslå attständerna skolat till Kongl. Maj:t ingå med underdånig skrifvelse, deruti de önskat att förslaget till nästa riksdag genom regeringens försorg kunnat blifva spridt och bekant inom församlingarne. Friherre C. A. Raab önskade bifall till utskottets förslag samt uppläste i sammanhang dermed en skriftligt affattad mötion om förändrad kyrkoorganisation genom kyrkomötens införande, samt nedsättandet af en komitå för detta ändamål. Motionen bordlades. För utskottets afstyrkande talade vidare grefve ZE. Sparre, hr P. R. Tersmeden och frih. R. Cederström, hvilka alla ansågo det nya förslaget otillfredsställande och ingen förändring af nöden. Mot utskottets betänkande uppträdde grefve Björnstjerna, hvilken upptog grefve Hamiltons framställda förslag som sitt eget, och hr Carlheim-Gyllensköld, hvilken dels instämde med grefve Björnstjerna, dels önskade att handböksförslaget med de af presteståndet antagna förändringarne skulle bifallas. Vid framställd proposition svarades ömsom ja och nej, och sedan landtmarskalken förklarat utskottets förslag med öfvervägande röster bifallet, begärde grefve Björnstjerna votering. Sedan hr Carlheim-Gyllensköld afstått från sitt yrkande och förenat sig medgrefve Björnstjerna, hvars förslag antogs till kontraproposition, utföll voteringen så att utskottets afstyrkande förslag blef med 61 ja mot 42 nej af ståndet bifallet. Derefter företogs till behandling konstitutionsutskottets memorial n:o 4, med ogillande af talmannens i borgareståndet vägran af proposition på en inom ståndet framställd anmärkning emot en ledamots behörighet att vara riksdagsman. Uti den särdeles lifliga debatt, som i denna fråga uppstod, yttrade sig följande talare: grefve af UggTas, hr Ehrenheim, frih. A. C. Raab, hr Dalman, frib. D. von Schultzenheim, grefve E. Sparre, frih. W. F. Tersmeden, fris. A. Cederström, frih.SprengtPorten, hr P. R. Tersmeden, hr R. T. Cederschiöll, hr Th. Munck af Rosensköld, grefve Björnstjerna, hr C. Tham och hr E. von Qvanten, alla i mer och mindre skarpa ordalag uttalande sitt ogillande af utskottets beslut i denna fråga samt iustämmande i den af hr Munck af Rosensköld afgifna, memorialet åtföljande reservationen. Till försvar för utskottets utlåtande uppträdde ensamt frih. R. Cederström, på samma gång förklarande hvarföre han biträdt utskottets majoritet, samt att han icke i allt gillade dess motiver, men dock icke ansett sig böra med en Särskild reservation belasta det redan förut dryga riksdagstrycket. Sedan frih. Schultzenheim föreslagit att ståndet, utan gillande af utskottets motivering, skulle lägga memorialet till handlingarne, och hr R. T. Cederschiöld föreslagit att detta horde ske med ogillande, Uppträdde flera af talarne mot denna åsigt, anseende att ståndet i detta fall skulle göra sig skyldigt till samma fel som utskottet, emedan detta är den högsta politiska domstolen i landet och man icke eger rätt att dömma öfver dess åtgöranden. Denna mening förfäktades af frih. Sprengtporten, grefve Björnstjerna, hr P. R. Tersmeden och hr Tham, hvilza icke ansågo landtmarskalken kunna framställa proposition på ett sådant förslag. Frib. Tersmeden föreslog då att alla de närvarande, som icke yttrat sig, skulle till protokollet anteckna, att de biträdde reservationerna, hvilket vore detsamma som ett ogillande; men som detta skulle upptaga för mycken tid, så föreslog frih. Raab i stället att de som gillade utskottets betänkande, skulle anteckna sig, hvilket tal. ansåg böra kunna gå fort nog. Sutligen afstod hr Cederschiöld från sin begä.an, af det skäl att alla voro ense, sedan frih. Cederström förklarat sig icke i allt gilla betänkandet; och sedan frih, Schultzenheim äfven afstått från sitt yrkande, blef, efter framställd proposition, betänkandet utan vidare tillägg lagdt till handlingarne, hvarefter ståndet åtskildes kl. en qvart till 12 på natten. Presteståndet. Konstitutionsutskottets memorial n:r 4, med utlåtande, angående talmannens i borgareståndet vägran af proposition på en inom ståndet framställd anmärkning emot en ledamots -behörighet att våra riksdags